Etikettarkiv: Metal Blade

Ensiferum – Thalassic

ARTIST: Ensiferum
TITEL: Thalassic
RELEASE: 10/7 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Epic Folk Metal” står det under genre på Metal Archives sida om finska ENSIFERUM. Första gången jag läste detta så måste jag erkänna att jag stönade inombords. Som ni förstår av betyget så hämtade jag mig från min första reaktion, som jag villigt erkänner var en helt felaktig sådan. Det finns såklart saker på “Thalassic” som jag inte sväljer rakt av – de två bonusspåren är i mina öron helt onödiga, och förtar faktiskt från den riktigt angenäma upplevelse som skivan erbjuder.

Att ENSIFERUM gillar sitt symfoniska anslag blir snabbt tydligt med fina instrumentala och oerhört – är ni med – episka inledningen Seafarer’s  Dream. Och bandet fläskar visserligen på rejält i vissa låtar, men lyckas hela tiden hålla det väldigt smakfullt och väl avvägt. Till och med när bandet går all folk som i Midsummer Magic så görs det med en sådan sjukligt väl utvecklad känsla för fängslande melodier att jag faktiskt köper det. För övrigt är det helt otroligt hur mycket olika element de lyckas få in i den låten, trots att den bara är 3:42 minuter lång.

De mer renodlade metallåtarna Rum, Women, Victory (liiite cringevarning på den titeln) och Run From The Crushing Tide är så fruktansvärt beroendeframkallande – likt hela skivan för övrigt – att jag har spelat både låtarna och skivan på repeat sedan igår. Inslagen från Pekka Montins, ny i bandet på sång och keyboard sedan i år, rensång är helt otroligt bra, och jag njuter i fulla drag när han släpper på fullständigt i just Run From The Crushing Tide. 

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag blev så glatt överraskad av en skiva som jag blir av “Thalassic”. Den har alla kännetecken som präglar verkligt bra finska band – en sådan makalös känsla för melodier fyllda med vemod, men också en tydlig jävlar anamma som går som en röd tråd genom skapandet.

“Thalassic” är en fenomenal skiva från ett band som sannerligen vet vad de sysslar med, och den förtjänar att upptäckas av många. Kolla in den!

Falconer – From A Dying Ember

ARTIST: Falconer
TITEL: From A Dying Ember
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“From A Dying Ember” är med lätthet den skiva som jag hittills under 2020 som jag har känt störst kluvenhet inför. Jag har lyssnat idogt på den – cirka 20 gånger – och har fortsatt stora problem med den.

FALCONER har en 20 år lång karriär bakom sig. Mitt närmsta minne av bandet är att min vän Mats hissade “Armod” från 2011 något enormt. Givet detta så visste jag att det här bandet inte skulle vara min kopp kaffe utan förbehåll. Att bandet dessutom räknar sin hemvist inom folkmetallen stärkte mig inte direkt inför lyssnandet.

Och det är just dessa elementen som jag har störst problem med. Här finns några fruktansvärda cringefester som får mitt inre att vibrera av obehag enbart vid tanken – Bland Sump och Dy är en ren golgatavandring i tretakt som jag helst vill glömma, och Mathias Blads falsettsång i Rejoice The Adorned är också hårresande. Lägg till att texten är så töntig att jag skäms. Förresten – jag gillar inte Blads sång något vidare alls.

Finns det inga förmildrande omständigheter med “From A Dying Ember”? Jo, det gör det. Inledande Kings And Queens har ett oerhört mäktigt sväng som jag gillar mycket, Desert Dreams likaså, och här får vi dessutom fint trumspel från Karsten Larsen parat med riktigt fint gitarrspel Stefan Weinerhall och Jimmy Hedlund. Gitarrspelet är i övrigt riktigt bra genom hela skivan.  Att vi också får en himmelskt fet Hammondorgel i Thrust The Dagger Deep applåderar jag alla dagar i veckan.

Jag misstänker att de saker som gör att jag ibland innerligt avskyr “From A Dying Ember” – det helt skamlösa dyrkandet av medeltida ballader, säckpipor, fioler och ett helt orimligt bruk av tamburin – är just de saker som gör att ni som gillar FALCONER på riktigt kommer tycka att den här skivan är riktigt bra.

Sorcerer – Lamenting Of The Innocent

ARTIST: Sorcerer
TITEL: Lamenting Of The Innocent
RELEASE: 29/5 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Lirar man musik inom genren epic doom metal, då skruvas förväntningarna upp avsevärt, framför allt då SORCERERs tidigare plattor har renderat i stor acklamation.

Och “Lamenting Of The Innocent” har en hel del förtjänster. Framför allt början av skivan med inledande trion (förutom introt Persecution) bestående av The Hammer Of Witches, Lamenting Of The Innocent och Institoris är så sjukt mäktig att hade jag bedömt skivan efter bara de tre låtarna så hade betyget blivit därefter.

Desto tristare är att SORCERER väljer att fullständigt sakta ner nerven på skivan med Where Spirits Die  och sedan få den att stanna av helt med efterföljande Deliverance.

Resten av skivan kämpar ihärdigt med att få tillbaka den rent magiska känslan, men det lyckas inte. Här finns kärnan till en verkligt, om uttrycket tillåts, episk skiva, men bandet lyckas inte förvalta den starka inledningen.

Två saker som däremot håller hög klass är Anders Engbergs sång. Hans stämma är så fruktansvärt njutbar att jag faktiskt inte kan få nog av den. Den andra saken är de fantastiska gitarrsolona som oftast lyckas väcka visst liv i den senare delen av skivan.

Gillar man SORCERER sedan innan så finns här element som sannerligen inte går av för hackor, men som helhet är “Lamenting Of The Innocent” lite av en besvikelse.