Etikettarkiv: Metal Blade

Cannibal Corpse – Violence Unimagined

ARTIST: Cannibal Corpse
TITEL: Violence Unimagined
RELEASE: 16/4 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När CANNIBAL CORPSE avslöjade titeln på den här skivan så kommenterade en bekant på Facebook att efter 15 skivor och en av de mer illustra karriärer som finns inom dödsmetallen med gott om tarmutslitande låttexter, finns det verkligen mer gore att fylla i med? Med andra ord, ska vi förvänta oss något epokgörande nytt och nydanande?

Nej, såklart inte. Detta är CANNIBAL CORPSE precis som de brukar vara – formeln för vad det här legendariska bandet har gjort är etablerad sedan länge. Inte ens Erik Rutans inträde i bandet som gitarrist lär förändra detta.

Men är det för den sakens skull otrevligt att lyssna på “Violence Unimagined”? Nä, sannerligen inte! Det går alldeles utmärkt att hitta frustande högkvalitativ death metal på den här skivan. CC har inte hållit en särställning inom genren baserat på att inte kunna skriva låtar. “Violence Unimagined” håller dock inte hela vägen – låtar flyter ihop för mig och emellanåt låter det väl tryggt. Men när bandet tar i med låtar som Murderous Rampage som är en så fruktansvärt bra öppningslåt, underbart slingrande Surround, Kill, Devour och krossande Ritual Annihilation  då är det bara att sträcka vapen.

Produktionsmässigt vinner CANNIBAL CORPSE återigen på att arbeta med Rutan. Gitarrtonen – och då inkluderar jag såklart Websters bas – är så satans bra att jag inte kan begära mer. Paul Mazurkiewicz behåller den fina formen han levlande upp till på förra skivan “Red Before Black” plus ytterligare lite till. Corpsegrinder gör vad han gör bäst.

Det är skönt att konstatera att det faktiskt finns konstanter i en föränderlig värld. En ny skiva av CANNIBAL CORPSE är alltid värld att kolla in.

Dvne – Etemen Aenka

ARTIST: Dvne
TITEL: Etemen Aenka
RELEASE: 19/3 2021
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skottarna i DVNE visade stor pontential på sin debut, “Asheran”, som kom 2017. Med intressanta och vindlande låtar satte bandet från Edinburgh ribban på en rejäl nivå.

Jag fick blodad tand redan när jag hörde Towers och hoppades att den låten skulle visa sig vara ett mått på hur resten av skivan var. Och det är den. Towers är visserligen en av de starkaste låtarna på skivan, kanske den starkaste, men resten av skivan är så ruggigt späckad med helt magisk musik.

DVNE har, för att använda spelspråk, levlat upp på nästan allt på den här skivan. Produktionen är ett nöje för öronen. Instrumenten tillåts att andas på ett förträffligt sätt, och det är svårt att inte gilla hur Dudley Taits trummor låter, gitarrerna har en påträngande men inte överväldigande närvaro. Och sen har vi detta med syntharna, som på ett faktiskt helt magiskt sätt kommer till användning på “Etemen Aenka”. De tar inte över, men förstärker resten av musiken på ett oerhört bra sätt. Låtarna är inte bara längre, de vibrerar av självförtroende och stinn känslourladdning. DVNE visar på den här skivan att de inte är rädda för att ta i från tårna, för de vet att materialet håller för det.

Överlag lyckas låtarna på den här skivan både hålla en röd tråd och bjuda på rikligt med både ebb och flod på ett sätt som gör det berg- och dalbaneartat att lyssna på den, men inte för en sekund känna att bandet lämnar mig som lyssnare i fritt fall. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen av skottarna.

Bäst är bandet i låtarna Towers, Sí-XIV, Omega Severer och avslutande monsterlåten Satuya, men faktum är att DVNE visar med förkrossande tydlighet att varenda låt på den här skivan fyller en funktion och håller sin plats med den äran. Detta är en majestätiskt bra platta som definitivt kan komma ifråga för en plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den.

The Crown – Royal Destroyer

ARTIST: The Crown
TITEL: Royal Destroyer
RELEASE: 12/3 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om THE CROWN som med “Royal Destroyer” har kämpat sig fram till skiva nummer 10 och som har charmat fans med klassiker som “Deathrace King”, “Crowned In Terror” och senast med “Cobra Speed Venom” som kom 2018.

Och banne mig om de inte fortsätter sin fina kurva med den här skivan. Inledande Baptized In Violence är en underbar öppnare med sin grindcore-kärna och ett lika effektivt som heavy metal-anstruket gitarrsolo.

Och det är just i detta som THE CROWN excellerar – kombinationerna mellan grind, death metal, heavy metal och melodiska inslag som smälts ihop på ett nästan magiskt sätt, och som gör det till en i det närmaste total njutning att lyssna på “Royal Destroyer”. Breaket i Let The Hammering Begin med sin gitarrstinna matta har fått mig att headbanga vid varje lyssning, charmiga Motordeath som får mig att tänka aningens på det tidiga METALLICA fast på dödssteroider och Ultra Faust där trummisen Henrik Axelsson lägger ut en baskaggematta av episka mått i början av låten är bara fyra exempel på hur bra THE CROWN är på den här plattan. Jag kan helt uppriktigt säga att resten av skivan är lika bra.

Vill ni ha finkänslig lyrik så får ni lyssna på något annat – Johan Lindstrand har ett välartikulerat growl som gör att man hör vad som sjungs, men det är inte här som vågen väger över till THE CROWNs fördel. Det är med den totala övertygelsen som Lindstrand gastar. Lägg till detta Axelssons trumspel som sömlöst växlar från fart till tyngd och det stundtals helt glödande spelet från strängsektionen Magnus Olsfelt, Marko Tervonen och Robin Sörqvist och ni får en skiva där vi inte kan klaga på musikernas hantverksskicklighet.

Kolla in den.