Etikettarkiv: Napalm Records

Crypta – Echoes of the Soul

ARTIST: Crypta
TITEL: Echoes of the Soul
RELEASE: 2021-06-11
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Efter ett (som så ofta) egentligen helt onödigt instrumentalt intro, som förmodligen är avsett att låta “kusligt” eller något liknande, men som mest blir utfyllnad, sätter CRYPTA facklan till krutdurken och låter tillställningen ta fyr. Trivsamt nog för oss lyssnare är krutet torrt, och skådespelet som följer tämligen effektfullt.

Visst, “Echoes of the Soul” är på sätt och vis lite som en “Pirates of the Caribbean”-film lite senare i serien. Mycket känns bekant, man har liksom sett det förut, och vissa grepp återbrukas tämligen obekymrat. Handlingen kanske inte är så där tokigt originell, direkt. Men det finns karaktärer det är svårt att inte gilla, det är effektfullt, och det märks att det finns en kärlek till det universum där handlingen utspelar sig.

De bitvis thrashiga, men oftast lite mörkare och hårdare döds-riff CRYPTA manglar ut innehåller nämligen rätt många hooks, trumspelet accentuerar väl med en bra avvägd blandning mellan upptempo-mangel och stadigt tuggande, och Fernanda Liras sånginsats är oklanderligt hemsökande. Det som presenteras är som antytt inget nytt under solen, men inte desto mindre är det en trivsam solförmörkelse som rullar ut ur högtalarna.

Föga förvånande, kanske, givet rutinen från tidigare band som till exempel NERVOSA, COBRA SPELL och SEPIROTH som dessa damer har. Med den erfarenheten känns det naturligt att de bekvämt klarar att sy ihop inslag som minner om TESTAMENT, SLAYER, MORBID ANGEL, MESHUGGAH (jodå, lyssna på slutet av Under the Black Wings!) och tidig svensk 90-talsdöds till en habil helhet.

Givet att låtmaterialet mestadels slingrar sig fram längst väl upptrampade stigar blir det aldrig stekhett. För att sticka ut i så riklig konkurrens krävs något alldeles, alldeles extra, och riktigt där landar kanske inte “Echoes of the Soul”. Men nummer som Starvation, Death Arcana, Kali och Dark Night of the Soul är samtliga riktigt bra spår, och skivan som helhet skön lyssning. Ett givet tips för fans av old-school-inga-krusiduller-döds, således!

Evile – Hell Unleashed

ARTIST: Evile
TITEL: Hell Unleashed
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska thrasharna i EVILE tröskar på efter sju sorger och åtta bedrövelser. “Hell Unleashed” är bandets första skiva på hela 8 år, och det är klart att suget på bra retro-thrash inte direkt har minskat, i alla fall om jag pratar för mig själv.

För här får ni släppa alla tankar på att få en skiva som vidareutvecklar thrashen. EVILE verkligen dyrkar tvåtakten och halvtakten, och riffen ska vara sjukt intensiva, annars får det vara. Detta är både bandets styrka och svaghet. Ofta funkar det alldeles lysande. Öppnaren Paralysed är en helt fulländad låt som får mig att studsa till varje gång jag lyssnar på den. Breaket med det första riffets återkomst vid 4-minutersstrecket är helt magiskt och hela låten får mig att undra om bandet äntligen kommer att leverera en skiva som håller hela vägen.

Svaret är lite både och. Det är inte svårt att uppskatta “Hell Unleashed” för dess rent vansinniga spelglädje. Ganska nye gitarristen Adam Smith ser till att piska på rejält i snart sagt varenda låt och det är framför allt gitarrarbetet som gör att jag verkligen gillar “Hell Unleashed”. Det är även detta som produktionen lyfter fram. Jag hade gärna sett att Ben Carters trummor hade fått lite mer kropp, men hans rent fantastiska renslir väger upp för rätt mycket.

“Hell Unleashed” är en trevlig platta som jag kommer att återvända till under året, men materialet är aningens för jämntjockt för att jag ska snäppa upp betyget ett steg.

Nervosa – Perpetual Chaos

ARTIST: NERVOSA
TITEL: “Perpetual Chaos”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Brasilianska NERVOSA har under hela sin existens varit ett av de hårdast arbetande banden. Tunréplanerna har lika ofta sett ut som om en epilektiker ritat färdvägar på kartan under ett anfall som en planerad struktur till världsherravälde, och att slugga runt i allehanda världsdelar har aldrig skrämt tjejerna så länge de fått stå på scen och, på ren engelska, kick some ass. Kanske var det detta hårda arbetsschema som fick bandet att krackelera i april under nådens år 2020? Det är kanske mindre intressant – det viktiga är att det är samma arbetsmoral som fått bandets musikaliska motor Prika Amaral (gitarr) att anta utmaningen på samma sätt som hon närmat sig allt annat.

Spotta i näven. Stirra motgångarna stint i ögat. Rekrytera ett helt nytt band i form av Diva Satanica (sång), Mia Wallace (bas) och Eleni Nota (trummor). Ge sig in i studion. Jobba hårdare. Spela… hårdare.

“Perpetual Chaos” är inte den mest varierade skivan du någonsin kommer att höra, men det är heller inte meningen. SLAYER är facit, och precis som dessa amerikanska legender går det ut på att hålla sig till grundformulan men ändå vara relevant, och där lyckas NERVOSA visa att man fortfarande är att räkna med. Spår som Guided By Evil, People Of The Abyss, Time To Fight eller sista låten Under Ruins är finfina thrash/döds-låtar att bråka med närmaste granne till.  Inga svaga spår finns, och den enkla variation som kommer av exempelvis Erik “AK” Knutsons (FLOTSAM AND JETSAM) gästspel i Rebel Soul räcker gott för min del.

Knäckande hårt, detta. Precis som man vill!