Etikettarkiv: The Sign Records

Night – High Tides, Distant Skies

ARTIST: Night
TITEL: High Tides – Distant Skies
RELEASE: 2020-09-11
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

“High Tides – Distant Skies” är… trevlig. Det kan nog inte sammanfattas mer koncist och träffande än så. Plattan är mandelkubb och rykande hett, svart kaffe i ett ombonat kök, en nedcabbad road trip i varm sommarsol under enstaka, fluffiga Simpsons-moln.

Arrangemangen är luftiga och krispiga, och att Ola Erfjord bakom spakarna på produktionen även jobbat med IMPERIAL STATE ELECTRIC kommer verkligen inte som en överraskning. De duellerande melodislingorna är snygga, riffen radiovänliga och sånginsatsen behagligt len. 70-talet utgör definitivt stomme för bygget, men influenser från bägge årtiondena på varsin sida om sagda period kan också höras ganska tydligt. Att låtskrivarna i NIGHT har lyssnat på sin beskärda del THIN LIZZY och BLUE ÖYSTER CULT är en gissning som enbart ger pengarna tillbaka hos vadslagningsfirman. Lyssna bara på eteriskt eleganta Crimson Past med de senare i tankarna, så förstår du vad jag menar.

Genuint farligt eller sexigt hett blir det kanske aldrig, men det är nog heller inte den ambition med vilken NIGHT har äntrat studion. Det här är rock ‘n’ roll att bli kär till, inte att thrasha hotellrum till. Det är därmed logiskt att det är i sina mer luftiga stunder, Crimson Past, Falling In The Black, Lost In A Dream och Under The Moonlight Sky, som svenskarna levererar bäst.

…och då blir det ju faktiskt ganska… ja, trevligt.

 

 

Moloken – Unveilance Of Dark Matter

ARTIST: Moloken
TITEL: Unveilance Of Dark Matter
RELEASE: 2020
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hela fem år har gått sedan första delen i MOLOKENs trilogi om en persons känslomässiga malström och hur denna påverkar omgivningen. “All Is Left To See” var en känslomässigt påfrestande skiva och gav sannerligen mersmak inför fortsättningen.

“Unveilance Of Dark Matter” är en minst lika frustande skapelse som föregångaren, om inte ännu brutalare och drabbande. De första lyssningarna fick jag pausa frekvent för alla intryck som hudlöst kravlade sig in i hörselgångarna. Den här plattan tar tid att smälta, gott folk, men likt de flesta av dylika alster så belönas den ihärdige lyssnaren frikostigt när väl intrycken sorterats.

Mest är det bröderna Bäckströms råa och rent av desperata sång som löper som den röda tråden genom “Unveilance Of Dark  Matter”. Jag gillar den växelvisa insatsen från dem något så enormt. Kolla bara in Shadowcastle (Pt. I) där intensiteten ligger på max i stort sett hela tiden när det gäller sången – desperationen sliter och drar och får mig alltsomoftast att kippa efter andan. Ovanstående låt är förresten ett bra exempel på hur fint MOLOKEN jobbar med dynamik, både på ett låtskrivarmässigt plan som produktionsmässigt dito. Det fantastiskt fina svänget från trummisen Jakob Burstedt i inledningen paras fint med luftigt gitarrspel  från Bäckström och Ylmefors och desperat skriksång. Burstedts trummor låter också otroligt naturliga och precis som på “All Is Left To See” så hörs basen riktigt bra.

“Unveilance Of Dark Matter” känns faktiskt ännu mer innerlig och hemsökande än “All Is Left To See” – jag märker hur makalöst sökande den här skivan är då jag har gått omkring och kommit på mig själv att tänka på den när jag inte lyssnade på den.

Kolla in den.

Pyramido – Fem

ARTIST: Pyramido
TITEL: Fem
RELEASE: 2019
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jonn Palmér Jeppsson skrev en gång om PYRAMIDOatt de hade kunnat spela in en skiva bestående enbart av bandmedlemmarnas tarmljud, och han hade ändå delat ut en betygsfyra. Om bandet hade lagt av hade han betraktat det som ett personligt svek. Även jag har kommit dithän med det här bandet, och det för bra längesedan – när bandet släppte “Salt” 2011.

PYRAMIDO har alltid haft något speciellt – bandets långsamma musik har appellerat till mängder av lyssnare som annars mest föredrar hastig dito. Därför har jag knappt höjt på ögonbrynen när PYRAMIDO har öppnat för diverse grindcoreband, dödsmetallband, ja snart sagt nästan alla band som har lirat på KB. Och de har gjort det med en sådan satans övertygelse som kan försätta berg.

“Fem” är en skiva med inte en enda sekunds överflödig musik, och jag måste säga att hur mycket jag än älskar bandets övriga diskografi så känns den här skivan som den stringent mest genomarbetade bandet har gjort – och också den vackraste.

Det är klart att den genomgående känslan är betydligt mer mollartad, men lyssna bara på Insikten och formligen njut av de ack så vackra harmonierna som kavlas ut. Helt magiskt!

Det är också skönt att höra att PYRAMIDOs sångare Ronnie Källbäck gasta helt på svenska. Även ifall det enbart ibland går att höra vad han sjunger så är det en helt annan, mer innerlig, känsla i sången när han sjunger på svenska än på engelska.

“Fem” befäster PYRAMIDO som ett av världens bästa långsamma band. Med den här plattan överträffar sig bandet dessutom sig själva på ett väldigt övertygande sätt.