Etikettarkiv: thrash metal

Bloodletter – Funeral Hymns

ARTIST: BLOODLETTER
TITEL: “Funeral Hymns”
RELEASE: 2021
BOLAG: Petrichor/Hammerheart Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Old school thrash från Chicago – fast den är ny!

Det gillar man såklart, och herrar Peter Carparelli (sång, gitarr), Pat Armamentos (gitarr), Zach Sutton (trummor) och Adam payne (bas) visar på den här andra fullängdaren att de vet på pricken hur sån musik ska spelas. Det luktar ibland lite gamla dagars DEATH ANGEL eller IN FLAMES från fordom lika mycket som man liksom känner de salta stänken från hela Bay Area.

“Funeral Hymns” är knappa 32 minuter lång, och det är såväl skivans styrka som dess svaghet. Den korta speltiden innebä’r såklart att det inte finns tillstymmelse till dödkött, men samtidigt kan man känna att BLOODLETTER har mer att ge och berätta – kanske hade man vunnit än mer på att låta skivan veckla ut sig lite till? Från inledande Absolution Denied (lyssna för övrigt till just den låten om du vill höra IN FLAMES-referenserna tydligt!) till avslutande I Am The End serveras man finfin thrash metal med melodiska inslag och bra känsla för när det är läge att ösa på eller bromsa in lite för effekt.

Allra bäst är detta när man riffar loss i spåren The Grim, Burnt Beyond Recognition, Mark Of Justice (gitarrspelet i versen!!), Guilliotine och nämnda I Am The End, men egentligen är den stora sammanfattningen: man vill ha mer. Betyget lutar verkligen uppåt, och skulle undertecknad plocka fram årets thrashplattor sådär spontant såhär på våren så är detta en given kandidat.

The Crown – Royal Destroyer

ARTIST: The Crown
TITEL: Royal Destroyer
RELEASE: 12/3 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om THE CROWN som med “Royal Destroyer” har kämpat sig fram till skiva nummer 10 och som har charmat fans med klassiker som “Deathrace King”, “Crowned In Terror” och senast med “Cobra Speed Venom” som kom 2018.

Och banne mig om de inte fortsätter sin fina kurva med den här skivan. Inledande Baptized In Violence är en underbar öppnare med sin grindcore-kärna och ett lika effektivt som heavy metal-anstruket gitarrsolo.

Och det är just i detta som THE CROWN excellerar – kombinationerna mellan grind, death metal, heavy metal och melodiska inslag som smälts ihop på ett nästan magiskt sätt, och som gör det till en i det närmaste total njutning att lyssna på “Royal Destroyer”. Breaket i Let The Hammering Begin med sin gitarrstinna matta har fått mig att headbanga vid varje lyssning, charmiga Motordeath som får mig att tänka aningens på det tidiga METALLICA fast på dödssteroider och Ultra Faust där trummisen Henrik Axelsson lägger ut en baskaggematta av episka mått i början av låten är bara fyra exempel på hur bra THE CROWN är på den här plattan. Jag kan helt uppriktigt säga att resten av skivan är lika bra.

Vill ni ha finkänslig lyrik så får ni lyssna på något annat – Johan Lindstrand har ett välartikulerat growl som gör att man hör vad som sjungs, men det är inte här som vågen väger över till THE CROWNs fördel. Det är med den totala övertygelsen som Lindstrand gastar. Lägg till detta Axelssons trumspel som sömlöst växlar från fart till tyngd och det stundtals helt glödande spelet från strängsektionen Magnus Olsfelt, Marko Tervonen och Robin Sörqvist och ni får en skiva där vi inte kan klaga på musikernas hantverksskicklighet.

Kolla in den.

Paranorm – Empyrean

ARTIST: Paranorm
TITEL: Empyrean
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har haft uppspelningen av “Empyrean” satt på “repeat” de senaste dagarna, och varje gång som skivan har startat om med ett snärtigt trumfill av Samuel Karstrand i låten Critical Mass så har ett leende brutit ut på mina läppar.

Om ni inte har hört en ton från det här Uppsala-gänget så tycker jag att ni ska föreställa er en mix av MEGADETH i början av 1990-talet, mer bestämt “Rust In Peace” blandat med en hälsosam dos av SLAYER och framför allt DEATH. Tre band som har satt standarden för progressiv döds och thrashen, och som är episkt svåra att toppa. PARANORM, gott folk, kommer oerhört nära och det på en skiva som är bandets fullängdsdebut. Då fattar ni att det här bandet förtjänar er uppmärksamhet.

Låtmaterialet är stringent på en helt otroligt hög nivå – jag känner att varenda en av de åtta låtarna inte har ett uns av överflöd eller alibispel.  Det PARANORM lyckas så oerhört väl med är att tydligt visa var bandets musikaliska hemvist är men också demonstrera att det går att ingjuta sjudande liv i  framför allt thrashen. Och som all bra thrash så excellerar PARANORM i gitarrspel. Fredrik Kjellgren och Markus Hiltunen (även sång) lirar besjälat genom hela skivan. Riffen glöder och solona får mig att knyta nävarna i extas. Trumspelet är drivet och basspelet från Marcus Blom tillåts ta plats i låtarna och ljudbilden.

“Empyrean” är en sagolikt bra skiva som förtjänar att höras av många. Kolla in den.