Skivor

Crash Nomada – Innan mörkret faller

Lämna en kommentar

ARTIST: Crash Nomada
TITEL: Innan mörkret faller
RELEASE: 28 mars 2025
BOLAG: Transnational Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie Schenström

Det här är ett efterlängtat album från Sveriges mesta globala folk-punkband! Tre år har gått sedan senaste plattan och fyra år mellan albumen dessförinnan. CRASH NOMADA strösslar inte ny musik över oss. Å andra sidan håller låtarna från de tidigare albumen fortfarande och bandet ger oss alltid mycket att med glädje återkomma till, i musik som lyrik. Så också med albumet ”Innan mörkret faller”.

Melodierna böljar vilt i olika musikaliska världar med allt från punk och folkmusik till utflykter i hårdare rock och mjukare balladtoner. Så verserat att det, på pappret, kunde verka splittrande men det behövs bara några få sekunder av en låt för att höra att ja, detta är omisskännligen CRASH NOMADA.

Dragspel och fiol är beständigt bärande delar i bandets musik, ibland mer framträdande, ibland något mindre men alltid just där och då det gör sig som bäst för helheten. Mathilda Sundin (även i ELVIRA BIRA) tillkom som basist efter den självbetitlade plattan 2018 och bidrar även alltmer som sångare och låtskrivare. Hennes varierade sångstil är här ett fantastiskt komplement tillsammans med ordinarie sångaren Ragnar Bey, inte minst i duetten Trasiga och i avslutande Tusen platåer.

Texterna knyter an till varandra som en helhet, ibland med bärande fraser återkommande i olika spår som till exempel ”aska i din mun”, ”vi är oförstörbara” och ”flyktlinjer djupt inom oss”. Filosofer, barnboksfigurer och författare från olika tider gör varandra sällskap och inspirerar till den lustfyllda och sinnrika lyriken. De kraftfulla och glädjesprittande låtarna har också alltid ett stråk av melankoli, samtidigt som de mörkaste och mest melankoliska kompositionerna ändå nånstans lyses upp av människokärlek och hopp.

Vi är alla vilse och trasiga i en ganska oförsonlig värld men – ”kanske är det du som kan rädda mig”. Ensam är väldigt sällan stark. Vi är bara människor och vi gör så gott vi kan. Och det vi kan, det gör vi tillsammans. ”Innan mörkret faller” är ett album som ger allt vi kan önska av CRASH NOMADA. Kärlek, melankoli, glädje och engagemang – och medryckande musik som gör att du vill både hoppa, studsa, skratta, djupfilosofera och tillsammans med andra fortsätta kämpa för ett bättre liv i en bättre värld. Vi behöver detta.

Skivor

Avantasia – Here Be Dragons

Lämna en kommentar

ARTIST: Avantasia
TITEL: Here Be Dragons
RELEASE: 28/2
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland tänker jag att det är en smula bra att jag är sölig med att recensera skivor. ”Here Be Dragons” är AVANTASIAs tionde album. Inte dåligt med tanke på att bandet/projektet mest började som en grej för Tobias Sammet att göra mellan EDGUYs skivor, och mängden vokalister som gjort inspel på både skivor och konserter är, ska vi säga, försvarligt.

Jag drog igenom skivan en gång. Herrejävlar, tänkte jag, detta är ju svinbra! Betygsåttan började fladdra i skallen. Som ni ser landar skivan på ett betyg ner. Fortfarande bra, men inte lika bra som några av bandets andra skivor. Som ”Moonglow” från  2019 som jag tyckte var så bra att jag satte den på plats två på årsbästalistan över det året. Eller, såklart, ”The Metal Opera” del 1 och 2.

Men ”Here Be Dragons” är en bra skiva, det fula omslaget till trots, och att Jørn Lande inte är med.

Ni kan konceptet vid det här laget. Det är prima power metal med många gästande vokalister. Ofta lyfter de låtar till otroliga nivåer, ibland känner jag att de förtjänar bättre låtar. Som Tommy Karevik från KAMELOT i The Witch som ju inte är direkt dålig, bara lite meh!

Eller Roy Khan, också med ett förflutet i KAMELOT i avslutande Everbody’s Here Until The End.

Men vad är då bra?  I stort sett allt annat. Michael Kiske, Ronnie Atkins, Bob Catley, Adrienne Cowan, Kenny Leckremo, Geoff Tate och Tobias Sammet svarar för besjälade sånginsatser i de låtar de är med i. Jag smälter inombords av både Tate och Catleys röster på grund av deras insatser i QUEENSRŸCHE och MAGNUM, två band med viss betydelse för mig, och det är ju stört omöjligt att inte bli helt yster till sinnes, vilja dricka öl och hoppa i takt till en låt som Against The Wind som har ett magiskt driv, en svinbra refräng och satans fina symfoniska melodier. Eller varför inte Avalon där Adrienne Cowan får driva upp oktaverna i en nästan patenterad AVANTASIA-låt.

Men jag kan inte annat än undra varför Sammet inte har valt att till exempel välja bort Creepshow till förmån för Return To The Opera som ligger som en sorts extralåt på den version av skivan jag lyssnat på.  Maken till ystert spel på basen får ni leta efter på den här skivan.

Tobias Sammet har gjort bättre skivor än denna, men det går inte att komma undan från faktumet att ”Here Be Dragons” är en förbannat sympatisk skiva – en skiva som har fått mig att återvända till den dagligen sedan den släpptes. Jag tycker att ni ska ge den en chans om ni inte redan gjort det.

Listor

Hot or not? – Mars 2025

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Sapnai
ARTIST: Black Spikes
VALD AV: Fredrik


Amelie: Introt, uppladdningen, urladdningen, sång på litauiska – en perfekt komposition. Vokalisten är makalös med sina snabba, snygga växlingar mellan skön- och skriksång. Omgångens hetaste!
Martin: Sången, herrejävlar vad bra! Var inte helt övertygad om detta, kändes en smula generiskt, men sångens variation gör att detta inte bara flyger, utan högt dessutom. Varmt mot hett!
Robert: Underbar svärta i detta, det riktigt dryper av ångest! Vackert framfört, och med passande produktion som ger luft och plats för ömsom nästan skir sludge och ömsom utåtriktad energisk panik. För min del tappar det någon grad för att jag inte förstår texten, jag har respekt för att sången är på modersmålet litauiska men hade hellre hört detta på engelska. Hett – kunde varit stekhett.

LÅT: Halo Of Bones
ARTIST: Dormant Ordeal
VALD AV: Martin


Robert: Där satt den! Förra DORMANT ORDEAL-plattan var okej, men fastnade inte sådär stenhårt hos undertecknad, men detta är fräsande hett. Det luktar BEHEMOTHs ”Demigod”/”The Apostacy”-år, och det gillar man ju. Omgångens hetaste spår!
Fredrik: När Halo of Bones verkligen brakar loss en minut in i spåret, är det stark gåshudsvarning – jäklars vilket drag! Låten kastar sig handlöst framåt med de kedjor som förgäves försökte hålla den fast piskande efter sig. Det är uppenbart att denna best har alltför vassa huggtänder för att det skall gå att freda sig, nu när den väl är lös. Den makalösa energin är låtens adelsmärke, men stilpoäng skall utdelas även för god produktion och svulstigt köttig growl. Detta är helt ärligt en av årets bästa låtar hittills. Svetslåge-hett!
Amelie: Oerhört trivsam melodisk dödsmetal med både thrash- och black-känsla. Jaså polskt? Förvånar icke. Vokalisten kan ha gått i lära hos Behemoths Nergal. Uppiggande och riktigt hett.

LÅT: Seven Pierced Hearts
ARTIST: Morax
VALD AV: Robert


Fredrik: Lika förtjust som jag är i det riktigt snygga riffandet med tydliga blinkningar åt akter som BLACK SABBATH, CANDLEMASS och PENTRAGRAM, lika svårt har jag för den aningen gnälliga och nasala sången. Eller nej, inte riktigt, riffandet är för bra, men nästan. Vilket är synd, för det finns en riktigt bra låt här som nu inte riktigt görs full rättvisa. Men visst märks det ändå att MORAX är något på spåren.
Amelie: Inledning med varslande klockklang är aldrig fel! Sen får vi en doomig och rätt lunkande låt. Inget direkt att ogilla här men heller inget att hetsa upp sig över. Medelsnittsvarm metal helt enkelt.
Martin: Gillar detta mycket! Massa stämning och fina temposkiftningar gör att intresset hålls uppe hela tiden. Såklart, en massa nickningar till fornstora band, men det kommer med territoriet. Varmt!

LÅT: Hell’s Belle
ARTIST: Frantic Amber
VALD AV: Amelie


Martin: Svårt att inte gillad detta, även om det är aningens för långt och repetitivt för att jag ska ta fram de stora orden. Jag gillar produktionen som fan, den lyfter fram musiken på ett underbart sätt. Trummorna härligt organiska och bra pådrivande. Sången är kanon! Blir sugen på att höra mer! Hett!
Robert: Snyggt, medryckande, klatshigt! FRANTIC AMBER skäms inte för sig, och levererar stabil och varm thrashig modern metal. Bra, helt enkelt!
Fredrik: Ja, men det här var ju trivsamt! Elegant men samtidigt energisk melo-döds, som tack vare den förtjusande elaka sånginsatsen får en påtaglig svärta. För egen del hade jag bitvis gärna tonat ner syntharna i mixen en smula, och någon mer tempoväxling eller på annat sätt oväntat grepp hade också gjort låten gott. Men visst är värmen ändå hög!

Worship the Riff!