August Burns Red – Rescue And Restore

ARTIST: August Burns Red
TITEL: Rescue And Restore
RELEASE: 2013
BOLAG: Solid State Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med en dåres fulla envishet har jag hävdat att AUGUST BURNS RED är det enda metalcorbandet som är värda vår uppmärksamhet. Jag har baserat denna braskande inställning på att bandet från Pennsylvania alltid har strävat efter att bryta mot subgenrens dekret om breakdowns blandat med mer poppiga (läs rensångsrefränger) inslag. Därför blir jag glad att på något plan få rätt när jag läser att JB Brubaker, gitarrist och huvudsaklig låtskrivare, säger att metalcore som genre är ganska ointressant just nu.

Bandet backar upp denna inställning med att erbjuda oss sitt mest divergerande album hittills. Inte bara ryms här stråkar, spoken word, och blåsinstrument. Bandet har dessutom vettet att slänga konforma låtstrukturer fullständigt överbord. Och det är ack så rätt, det måste jag verkligen säga när jag hör resultatet.

Det jag uppskattar mest med ”Rescue & Restore” är det otroligt breda melankoliska anslag som går som en röd tråd genom i stort sett samtliga låtar och som verkligen ger en ökad tyngd till vad bandet försöker åstadkomma med skivan. Att detta är en skiva som betyder rätt mycket för bandet är uppenbart och detta märks i att samtliga bandmedlemmar är mer intresserade av att presentera AUGUST BURNS RED som ett kollektiv snarare än att lyfta fram den individuella spelskickligheten. Och gosse, gissa om de lyckas med detta.

AUGUST BURNS RED visar med all önskvärd tydlighet att de är ett band att ta på allvar och bevisar (återigen) att de är bandet som man bör kolla in om man har något som helst intresse för att veta vart metalcore som genre är på väg. Imponerande.

Defeated Sanity – Passages Into Deformity

Passages into deformityARTIST: Defeated Sanity
TITEL: Passages Into Deformity
RELEASE: 2013
BOLAG: Willowtip Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tyska tekniska brutaldödsmetallarna DEFEATED SANITY återvänder med ytterligare en rensmacka av depraverade mått i “Passages Into Deformity”. Då vet ni, förhoppningsvis, att det är dags att spetsa öronen för detta gäng är ett av de mest konsistenta inom den extrema metallen.

Denna platta är nummer fyra i ordningen, och de tidigare alstren – “Prelude To The Tragedy”, “Psalms Of The Moribund” och “Chapters Of Repugnance” – har alla visat på ett band som, likt många kollegor inom subgenren, inte är så intresserade av att återuppfinna hjulet som att förfina en redan fungerande formel. Därför är det mycket intressant att se att bandet nu vågar vidga sitt uttryck och inte bara stompa på i sedvanlig ordning utan bjuda på en betydligt mer varierad och därmed mer minnesvärd platta än vad man kanske hade förväntat sig.

Ett bra exempel på detta är magiskt bra och faktiskt sjukt svängiga Verblendung som på ett i det närmaste oroväckande intelligent sätt demonstrerar vad bandets musik handlar om – käckande tyngd, rejäla psykbrytspartier, gitarrer så brutaltjocka att man baxnar och sång så guttural att gomseglet imploderar. Och på tal om sång – Konstantin Lühring är bandets fjärde vokalist på lika många skivor. Om det märks? Inte ett jota om ni frågar mig då sångleveransen är, i vanlig ordning, precis så brutal som man vill att den ska vara.

Övriga insatser som är värda att nämna; ende kvarvarande originalmedlemmen, trummisen Lille Gruber, svarar för en prick så bländande uppvisning som han har skämt bort oss med på tidigare skivor, samt att bandet har lyckats styra upp en produktion som är synnerligen adekvat. Tummen upp för det mer än snygga omslaget signerat Toshihiro Egawa som bandet har jobbat med tidigare.

För oss som har lyssnat på DEFEATED SANITY innan så är “Passages Into Deformity” ytterligare ett bevis på att bandet fortfarande är värda vår uppmärksamhet. För alla andra är skivan ett väldigt lämpligt ställe att börja utforska bandets musik på.

 

Witherscape – The Inheritance

ARTIST: Witerscape
TITEL: The Inheritance
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här har vi ett band och en skiva som flugit under radarn fullständigt för mig. Inte förrän bloggkollega Susanne Johansson tog med Astrid Falls på en av våra fredagslistor upptäckte jag detta band.

Band och band förresten – WITHERSCAPE består av två personer, den mer än bekante Dan Swanö som trakterar all sång, trummor och keyboard på plattan och, fram tills nu, mer okände Ragnar Widerberg som lirar bas och gitarr på plattan. “The Inheritance” är en verkligt bra platta. Jag har i stort sett blivit beroende, och har med stor svårighet slitit mig för att lyssna på andra skivor sedan jag upptäckte skivan. Här samsas nyfikenhet med en väl utvecklad känsla för det brutala  – skivan kan vara en av de mest variationsrika skivorna jag hört på mycket länge – och det märks oerhört väl att här har det lagts stor möda på att verkligen skriva gedigna låtar.

Skivan öppnar med Mother Of The Soul som både har ett skönt släpigt gung och ett härligt driv. Swanös rent ljuvligt mångsidiga pipa får också mycket utrymme (vilket gäller skivan igenom). Jag uppskattar verkligen hans growl lika mycket som hans fina rensång. Bandet vinner över mig direkt så när Astrid Falls kommer som andralåt är kapitulationen redan ett faktum. Här bjuds det på gitarrspel så fantastiskt bra att det inte går att stå emot. Det finns både en köttighet i Widerbergs spel när detta behövs, men också ett skirt och försiktigt anslag när detta tarvas.

Här finns också ett gäng starka refränger om vi nu ska använda oss av sådana termer när det gäller en progressiv skiva. Starkast är den i To The Calling Of Blood And Dreams. Dra mig baklänges vilken stämsång!

Jag kan verkligen anbefalla “The Inheritance” om man gillar tung, svängig skönt doomig rock med growl och vill ha en skiva med stor variation. Då finns det knappt någon skiva som i år toppar denna makalösa skiva.

 

Worship the Riff!