Live: Behemoth

ARTIST: Behemoth
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2012

I Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

BEHEMOTH

BEHEMOTH tillhör, som ni kanske vet, ett av mina absoluta favoritband. Polackerna har gång efter annan övertygat mig så fullkomligt både på skiva och live att de tillhör eliten inom metal. Därför var det med stor förväntan som jag stod framför Blue Stage tidigare ikväll. Ni känner väl till Nergals framgångsrika kamp mot cancer – och jag förväntade mig att publiken skulle motta honom och resten av bandet med stor acklamation.

Det gör publiken – inte så pass öronbedövande som i Göteborg under Full Of Hate-konserten dock. Nu är vi visserligen utomhus, och det finns säkert de i publiken som inte har hört bandet innan. Men jag kommer ändå på mig själv att dra paralleller till den konserten som var så oerhört imponerande i sitt genomförande att det hör till en av de bästa konserterna jag sett i år.

För riktigt så imponerande är faktiskt inte BEHEMOTH ikväll. Bandet spelar sina låtar med sedvanlig frenesi, men det känns ändå som om det saknas något. Kanske är det att jag inte riktigt är nöjd med hur Nergal och Seths gitarrer ligger i ljudbilden – jag skulle gärna ha haft upp dem några snäpp. Nu döljs de av Infernos smattrande baskaggar och Orions mullrande bas. Och det är synd.

Konserten saknar också det momentum som göteborgsgiget hade. Bandet tar ibland lite för gott om tid på sig mellan låtarna för att den rätta frenesin ska infinna sig. Låtmässigt bjuder inte konserten på några överraskningar. BEHEMOTH öppnar på sedvanligt manér med Of Fire And The Void, fortsätter med Demigod som levereras med en brutal övertygelse som jag verkligen gillar. Likadant är det med Conquer All som har fått en helt ny innebörd nu såklart, och har ett slut som, för att parafrasera WeRock-kollegan Fredrik Sandberg, inte gör ont.  Slaves Shall Serve och Decade Of Therion är ju också habila låtar – men numera känns det som om man hört dessa väldigt många gånger. Några nya låtar hade varit högst önskvärda – framför allt en annan avslutande låt än Lucifer. Kan kan i ärlighetens namn inte förlika mig med att bandet kör denna låt sist. Den är visserligen mycket bättre än covern på TURBONEGROs I Got Erection – men i alla fall jag vill ha ett riktigt rivjärn till låt som avslutar. Shemhamforash hade varit optimalt tycker jag.

BEHEMOTH gör ändå ett helt acceptabelt gig – men vet man vilka superkrafter som bandet besitter så blir det inte fullt tillfredsställande.

 

Live: Devin Townsend Project

ARTIST: Devin Townsend Project
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2012

I Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

DEVIN TOWNSEND PROJECT

Devin Townsend har mod. Att gå ut och köra sina stage antics på det sätt han gör är rätt imponerande – helt plötsligt får festivalen en intellektuell ironi med glimten i ögat som inte har funnits där tidigare.

De flesta känner nog igen Devin som motorn i ett av metalhistoriens mest intressanta band STRAPPING YOUNG LAD. Det är inte så mycket av denna maskins galenskap vi får i hans nya projekt – det glimtar fram ibland – framför allt genom Devins synnerligen intressanta scenmanér med galna miner och allmänna stolpande. Det är gravt underhållande kan jag säga.

Konserten börjar med lite av en uppförsbacke – jag är inte helt övertygad efter de första låtarna att detta kommer att bli bra. Men bandet sliter och jobbar och efter ett tag börjar konserten att komma upp till riktigt bra höjder. Mest går ju det riktigt hårda materialet hem – riffen och ljudets tyngd gör att det skapas en skön kontrast till Devins beteende som bara blir mer underhållande att titta på ju längre konserten går. Publikresponsen blir också påtagligt bättre ju längre konserten varar, från de verkliga hardcorefansens röjande från start tills dess att nästan hela publiken är med och bidrar. Att folk tar chansen och gå bananas blir tydligt då killen bredvid mig helt plötsligt börjar dirigera nåt så otroligt!

I de två sista låtarna är det ren fest och jag kan konstatera att Devin Townsend Project går av scenen som segrare. Imponerande!

 

Live: Raubtier

ARTIST: Raubtier
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2012

I Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

På skiva tycker jag RAUBTIER kan vara ganska tråkiga. Men det får bli att gå tillbaks och lyssna på skivorna igen, för efter dagens fullständigt suveräna uppvisning på Getaway lägger jag mig platt och tokdyrkar. Överraskande? Jo, även för mig, men bevisen finns där – bandet är en ren juggernaut av stora mått på scen. Med granithård norrländsk integritet har bandet byggt upp en fanbase som har slutit upp mangrant framför Blue Stage och är taggade till tusen. Det tar prick 2 sekunder in i Det Finns Bara Krig så har bandet golvat mig totalt.

Det som följer är en ren uppvisning i förmågan att underhålla på sina egna villkor och visa upp en låtskatt som imponerar. Hela konserten är ett pärlband av låtar som lyfter nåt så fruktansvärt live: Achtung Panzer, Legoknekt, Hulkovius Rex, Hjärteblod, En Hjältes Väg, Sveriges Elit, Kamphund, Världsherravälde och avslutande Låt Napalmen Regna Ner – samtliga låtar bräcker grymt.

Med frontman Hulkoff har bandet en anförare av rang, han utstrålar ett självförtroende som är fysiskt och han leder publiken med stor känsla. Nu vill i och för sig publiken låta sig ledas i handklapp, armviftningar, allsång och hoppande. Men det finns något både totalt publikfriande och kärvt i sångaren/gitarristens sätt att tilltala publiken. Det är för mig ett band som förkroppsligar Norrland på ett rent underbart sätt som står på scen. Basisten Jonas Kjellgren (också i SCAR SYMMETRY) stortrivs på scen och samarbetet mellan honom och Hulkoff är så självklart, så naturligt att det bländar. Trummisen Mattias “Buffeln” Lind har ett stabilt spel som imponerar.

Tillsammans växer RAUBTIER ut till något som är större än de enskilda medlemmarna – och detta i samklang med låtarna och publikkontakten är starkt bidragande till att konserten blir så djupt imponerande.

 

Worship the Riff!