Skivor

Djerv – s/t

Lämna en kommentar

djervstorARTIST: Djerv
TITEL: Djerv
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Agnete Kjølsrud har en benådad röst som ljuder ömsom klar som vatten, ömsom hård som is och emellanåt vass som krossat glas. Efter succégästandet på DIMMU BORGIRs senaste giv ”Abrahadabra” kommer hon nu i egen rätt under bandnamnet DJERV tillsammans med slagverkaren Erlend Gjerde, tidigare i STONEGARD, samt gitarristen Stian Kårstad som även spelar i black metal-bandet TRELLDOM med bland andra Gaahl. Medlemmarnas skilda bakgrund är säkert en av grunderna till att bandet framgångsrikt leker fritt i det musikaliska gränslandet mellan rock, heavy metal och black metal.

DJERVs självbetitlade debutalbumet har några urstarka låtar såsom inledande Madman tillika förstasingel, samt Headstone och Ladder to the Moon, medan andra spår inte fullt ut har den styrka i låtarna som behövs för matchning med Kjølsruds röstkrafter och musikernas skicklighet. Något av energin går förlorad någonstans på vägen under skivans nio spår.

Således utmärkta insatser av bandets musiker, men ett stundom något svagt låtmaterial gör att jag inte delar ut de allra högsta betygen – denna gång. Räkna dock lugnt med att vi får höra mer av Agnete Kjølsrud och DJERV i framtiden, vilket finns all anledning att se fram emot.

/BiblioteKarin

Live

Live: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2011

EVERGREY

Göteborgarna i EVERGREY har gjort sig kända för att vara riktigt välljudande – dagens spelning är inte ett undantag. Tom Englunds röst låter trots att bandet kom endast en timme innan giget efter en lång resa riktigt bra. Ljudet på övriga bandet är det verkligen inte heller något fel på, möjligen att jag skulle önska att Englunds gitarr var starkare då han ska spela solo. Som det är nu drunknar han lite för mycket i det övriga larmet på scen, vilket är synd då han spelar riktigt bra. Att bandet har fått en tidig speltid verkar inte spela någon roll – EVERGREY är proffs som har en hög lägstanivå, och efter hand kommer publiken igång på allvar. Låtar som Wrong och Masterplan låter fruktansvärt bra – i synnerhet den senare då trummisen Hannes Van Dahl får visa upp fint rytmiskt lir. Efterkommande Frozen och Broken Wings gör inget för att publiken ska tröttna om jag säger så. Refrängerna sitter som en keps och stämsången är riktigt fint exekverad. På det hela taget en riktigt kul och underhållande spelning.

DEATH ANGEL

Att det kommer att bli mosh på en spelning med DEATH ANGEL är i det närmaste självskrivet – och det tar inte många minuter innan den kommer igång då bandet från San Fransisco drar igång strax efter klockan 14 i gassande solsken. Jösses vilket spelsuget gäng det här är! Detta trots att bandet har kört i ett dygn från Tyskland för att hinna i tid till spelningen och knappt hunnit borsta tänderna sprudlar gängets konsert av energi och glädje. Mark Osegueda piskar med sin väldiga dreadsman som det inte fanns någon morgondag när han inte tänjer ut stämbanden till det yttersta. Jag är riktigt imponerad av gitarristernas Rob Cavestanys och Ted Aguilars spel – köttigt och med riktig pondus. Trummisen Will Carroll är nog efter 40 minuter den svettigaste människan på hela festivalen då han har attackerat sitt synnerligen pukstinna trumset med sådan kraft att flera stockar har knäckts. Jag önskar att jag hade bättre koll på bandets material än jag faktiskt har – för jag hade säkerligen gillat bandets konsert mer då. Nu kan jag bara konstatera att bandets konsert verkligen ger mersmak.

CORROSION OF CONFORMITY 

Jag formligen älskade Dance Of The Dead när jag som ung telning såg videon på MTVs Headbangers Ball. Då fattar ni att jag är något till åren kommen då detta var på tiden då MTV fortfarande visade videor och handlade om musik snarare än serier då brats betedde sig illa i Carlifornien. Pepper Keenan finns inte med och bandet är reducerat till en trio med trummisen Reed Mullin, gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean. Samtliga sjunger. Dagens spelning verkar mest handla om att bandet tycker att det är riktigt kul att spela. Det är en hel del tramsande och felspelningar under giget. Att bandet spelar på en festival i dagsljus hjälper inte heller till då giget hade gjort sig alldeles förträffligt i en klubbmiljö. Men ljudet – jösses amalia vad tungt och fett det är! Detta plus att bandet spelar riktigt svängigt gör ändå konserten till en riktigt trevlig upplevelse.

Skivor

In Flames – Sounds of a Playground Fading

Lämna en kommentar

in_flames_soapf ARTIST: In Flames
TITEL: Sounds of a Playground Fading
RELEASE: 2011
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

De gör det igen. IN FLAMES tar ut svängarna ordentligt och tar oss med på en spännande och högst omväxlande resa med detta sitt tionde album i ordningen, och det första utan gitarristen och grundaren Jesper Strömblad. Bandets historia i den melodiska metal-skolan bärs upp med den äran, men framför allt utvecklar IN FLAMES, nu med Björn Gelotte och Anders Fridén som kvarvarande låtskrivare, sitt alldeles egna sound ytterligare ett steg, och under en timmes tid och i tretton spår bjuds på en variationsrikedom som gör ”Sounds of a Playground Fading” till en platta som gärna spelas varv efter varv efter varv, utan att det på något sätt bli tjatigt.

Temat för albumets lyrik grundar sig, vilket Fridén nämnt explicit i intervjuer, i insikten att det idag finns mycket få oexploaterade områden kvar på jorden samtidigt som vi vet att hoten mot vår värld ökar. Hur denna kunskap påverkar mänskligheten och den enskilda individen, vad vi gör med vetskapen att tiden rinner ut, detta är det koncept kring vilket texterna roterar och utspelar sig. (”We are ghosts of the concrete world, Genetic codes of a dying breed”)

Musikaliskt drar och spänner flera av albumets spår åt ganska vitt skilda håll, men banden brister aldrig. Här finner vi mer traditionella IN FLAMES-låtar som det inledande titelspåret, The Puzzel och urladdningen Darker Times, men också små överraskande stycken som ”spöklåten” The Attic och den knarrande, orgeltrampande och talade Jesters Door. Anders Fridén prövar ytterligare sina vingar när det gäller sången och röstbredden är imponerande stor, alltifrån det sedvanliga relativt ljusa growlet, med Fridén-klassiskt stundom framspottad artikulation, och den lätt igenkännliga något nasala rensången, över till nya vokala arenor såsom i den helt igenom ”growl-fria” Ropes eller det djupare röstläget i rensångspartierna i All for Me.

Musikerna då? Ja alltså, det är inte annat att säga än; excellent arbete rakt igenom. Lyssna bara till Daniel Svenssons trumarbete i Enter Tragedy eller Deliver Us – eller egentligen precis vilket spår du än väljer. Bas och gitarr hanteras precis så skickligt som Peter Iwers och bandets gitarrister sedan länge skämt bort oss med, och spelglädjen lyser ännu intakt hos dessa musiker med snart två decennier och tio album i ryggsäcken. Björn Gelotte som både är huvudupphovsman till musiken och ensam står för gitarrspelet, ska ta åt sig en stor del av äran för ett rent superbt slutresultat. Detta är ett album att famna, ta till sig och älska både bit för bit och som helhet.

Att utse några låtar till favoriter eller plattans bästa blir närmast bara en lek med ord, men just nu är jag väldigt svag för den både musikaliskt och textmässigt vackra Where the Dead Ships Dwell men också den nämnda All for Me med su-ve-ränt trummande och som sagt Fridén i ett röstomfång som ger sköna rysningar. Prickarna över i-na i helheten heter naturligtvis också producenten Robert Laghi och den av IN FLAMES sedan länge nyttjade keyboardisten Örjan Örnkloos tjänster, vars detaljer läggs som spritsad kristyr i lagom lockande doser på toppen av kakan.

Spännande blir också att höra dessa låtar live så småningom. Jag tror inte vi kommer få uppleva det, därtill är vi fans generellt för konservativa, men en dröm vore att höra hela denna platta framföras live på en konsert framöver. Det skulle helt säkert bli fantastiskt.

/BiblioteKarin

Worship the Riff!