Adagio – Archangels in black

Adagio2009ARTIST: Adagio
TITEL: Archangels in black
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

Franska ADAGIO är tillbaka med sin fjärde studioplatta. Denna gång har man med sig en ny sångare och ett lite mörkare sound.

ADAGIOs musik kan beskrivas som neoklassisk progressiv metal. Den är både teknisk och komplex. Skivan innehåller allt från keyboards och dubbeltramp till klassiska inslag i form av orkestrala partier och små mellanspel på flygel. Här och där kan man t.o.m. hitta enstaka partier med growl och blastbeats. ADAGIOs medlemmar är tekniskt mycket skickliga och vi bjuds på många härligt snabba gitarrsolon.

På ”Archangels in Black” har ADAGIO återgått till ett lite mörkare sound. Bandet har försökt skapa en mörk atmosfär både textmässigt och musikaliskt. Jag välkomnar verkligen denna utveckling. Låtarna har titlar som Vamphyri, Undead och Twilight at Dawn och man sjunger alltså bl.a. om död, mörker och vampyrer. Tidigare nämnda Vamphyri samt The Astral Pathway tillhör mina favoriter, men låtmaterialet håller hygglig klass överlag. Finske Christian Palin har inför denna skiva ersatt Gus Monsanto bakom mikrofonen. Christian var enligt gitarristen, låtskrivaren och bandledaren Stéphan Forté aktuell redan förra gången bandet bytte sångare. Den gången sprack det dock på hans dåliga engelska uttal. Enligt uppgift ska han ha jobbat på det, men bitvis är hans engelska fortfarande riktigt risig. Utan texthäfte hade det varit helt omöjligt att hänga med i svängarna. Rösttekniskt är Christian duktig, men hans dåliga uttal saboterar tyvärr totalupplevelsen.

Gillar du teknisk metal med många gitarrsolon och inslag av klassisk musik bör du definitivt kolla in den här skivan. En mycket stark sexa delar jag ut till ADAGIO. Om de vässar låtskrivandet lite till och skickar Christian Palin på språkresa så kommer betyget sannolikt att höjas minst ett snäpp till nästa skiva.

/Mats Manhammar

 

Akrea – Lebenslinie

Akrea - LebenslinieARTIST: Akrea
TITEL: Lebenslinie
RELEASE: 2009
BOLAG: Drakkar

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Dark Enemy? / Arch Tranquillity?

Riktigt, riktigt bra låter tyska AKREA i sin melodiska death metal med black metal-anstrykning. Jag blir inte det minsta förvånad att läsa att bandet som sina inspirationskällor anger ARCH ENEMY, IN FLAMES, AMON AMARTH, och DARK TRANQUILLILTY, alltså en söt samling svensk melodisk dödsmetall, men också black metal-banden NAGLFAR och DISSECTION. Albumet ”Lebenslinie” inleds och avslutas med sköna instrumentalspår och däremellan får vi njuta av nio låtar med sång av Sebastian Panzers kraftfulla och känslomättade röst. Panzer lyckas med konststycket att låta både som ARCH ENEMYs Angela Gossow och DARK TRANQUILLILTYs Mikael Stanne – i ett och samma andetag. Han gör det på sitt modersmål och han gör det mycket bra.

Det unga AKREA bildades för fyra år sedan och gav 2007 ut sitt självproducerade första album, ”Beginning Of An Inner War”, vilket ledde till skivkontrakt med Drakkar, som nu ger ut andra albumet, ”Lebenslinie”. Hela plattan är fylld med bra låtar, vackra melodier, snabba trummor och gitarrer som bygger på höjden. Kryddat med lite piano och synth som förhöjer smaken utan att ta över. Mycket tyngd och mycket musikalitet.

Låten Dieser Klang representerar bra hela plattans genomgående stil med fångande melodi, tungt growl, ettriga gitarrer och ett trumarbete som löper genom hela registret från markant snabbhet till doomsk långsamhet. Andra spår att notera är Sigmea och Ein Leben Lang, båda med refränger som får t o m mig att sjunga tyska. Och inte minst Rachsucht, med gitarrlir som vore det taget från en klassisk IN FLAMES-inspelning.

AKREA sjunger alltså på tyska. Som varande icke-tyskspråkig förstår jag inte något alls av texterna, även om min allmänna känsla åtminstone säger mig att albumtiteln betyder ”Livslinje”, vilket också illustreras av det osedvanligt snygga omslaget. Enligt bandet handlar lyriken om både det vackra och det fula i våra liv, och omtolkar vardagslivets upp- och nergång till en mörk fantasivärld.

Detta välproducerade stycke melodisk death/black är något som säkert många kan komma att älska. Jag ser fram emot att fortsätta ta del av AKREAs framtida musikaliska alster, och är säker på att bandet har mycket positivt att se fram emot på den musikaliska och artistiska delen av livets väg.

/BiblioteKarin

One Hour Hell – Product Of Massmurder


ARTIST
: One Hour Hell
TITEL: Product Of Massmurder
RELEASE: 2009
BOLAG: Twilight Vertrieb

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland har man tur – lite på vinst och förlust satte jag upp mig för att recensera ett band jag aldrig tidigare hade hört talas om, ONE HOUR HELL. Ofta resulterar sådana chansningar i rena besvikelser eller en skakning av axlarna. Döm av min stora glädje att ONE HOUR HELLs platta ”Product Of Massmurder” inte hör till den kategorin.
Från första till sista tonen fylls öronen av en fantastisk sonisk slakt som minner om storheter som THE HAUNTED, LAMB OF GOD och SLAYER. Bandet, bestående av sångaren Mike, gitarristerna Spud och Jompa, basisten Eric och trummisen Matte är inte bara skickliga instrumentalister, de har begåvats med talang att kunna skriva riktiga pungsparkar till låtar. En viss förkärlek för kanske världens bästa taktart, 2-takten, matas det för fullt i snart sagt varenda låt på plattan och när det inte görs det plockar bandet fram den där riktiga krosstyngden som gör att man ofrånkomligen känner sig golvad.
”Product Of Massmurder” består av 10 stenhårda låtar av vilka jag vid skrivande tillfälle gillar allesammans. Dock är det vissa låtar som har fastnat lite extra, Pigfarm med sin 2-takt över 6/8 dels takt á la In Vein, Awakening Of Vermin med blastbeatgalore och svängiga refräng, och tunga All Hail framstår som en ohelig trio av fantastisk musik.
Som ni säkert har förstått har ONE HOUR HELL råimponerat på mig och det är en stor glädje att få ge ”Product Of Massmurder” ett högt betyg.

Worship the Riff!