Skivor

All Ends – All Ends


All EndsARTIST: All Ends
TITEL: All Ends
RELEASE: 2007
BOLAG: Gun Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Leo

Jag har sett fram emot detta debutalbum ända sedan sommarens Sweden Rock festival då jag lyckades se detta band live. Jag tyckte att ALL ENDS gjorde en bra premiärspelning på SRF trots den lilla scenen och att de fick en dålig speltid mitt på dagen i stekande sol.

ALL ENDS är härstammar från Göteborg och frontar med två sångerskor vid namn Emma Gelotte och Tinna Karlsdotter. Göteborgskopplingarna stannar inte här utan för att spinna vidare på det spåret så är Emma ”In Flames-Björns” syrra och bassisten Fredrik Johansson en före detta In Flames medlem. Föga överraskande känns gitarrljudet lite In Flames-likt, men där slutar nog liknelserna med In Flames. ALL ENDS är snarare ett rockband än ett metalband, trots de stundtals tungt riffiande gitarrspelet. De båda frontdamerna har starka och rena stämmor och sjunger nästan så likt varandra att det ibland är svårt att höra att det verkligen är två som sjunger.

Stilmässigt är det ganska okomplicerad tung rock och jag kan inte låta bli att dra liknelser till Evanescence eller kanske t.o.m. popartister som Kelly Clarkson då det går ner i tempo. Inget ont i detta utan det känns snarare som en frisk fläkt och lite omväxling till alla gotiska band med kvinnosång. Överlag sett så har ALL ENDS gjort en bra debutplatta med ett par toppar såsom singeln Wasted Life, Close My Eyes och balladen Just A Friend. Har man aldrig fastnat för de gotiska banden med kvinnosång och opera etc. så torde ju ALL ENDS med sitt mera tungrockiga sound träffa rätt hos de flesta rockers.

/ Leo

Skivor

Agnostic Front – Warriors

Lämna en kommentar

Agnostic Front - WarriorsARTIST: Agnostic Front
TITEL: Warriors
RELEASE: 2007
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Hardcoreveteranerna i AGNOSTIC FRONT är tillbaka med ännu en social pungspark med sitt nya släpp ”Warriors”. Ännu en gång är familj, brödraskap och enighet det centrala ämnet i musiken. Dessa förgrundsgestalter har sedan starten 1983 varit ledande inom genren och har mer än väl bidragit till uppkomsten av begreppet hardcore. Liggandes på etiketten Nuclear Blast är denna hardcoreplatta inspelad i ökända Planet Z Studios i Massachussets av Zeuss som bland annat producerat HATEBREED och SHADOWS FALL.

Dead To Me cementerar mig med sin hårda refräng samtidigt som titelspåret ettriga riffande knivhugger mig i ryggen gång på gång. Vidare bidrar For My Family med ett storslaget anthem från New Yorks gator som uppmanar till solidaritet och gemenskap. AGNOSTIC FRONT personifierar verkligen begreppet ”hardcore for life” och om något visar ”Warriors” en fortsatt styrka från New Yorks gator. Man känner smärtan, svetten och all kämpaglöd som bandet levererar.

/Tomasz Swiesciak

 

Skivor

Opeth – The Roundhouse Tapes

Lämna en kommentar


ARTIST: Opeth
TITEL: The Roundhouse Tapes
RELEASE: 2007
BOLAG: Roadrunner Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I dagar som dessa då fler band än någonsin är aktiva, och vi dagligen dränks i mainstreammusikens totala hyllning till ytan är band som OPETH en välsignelse. Visserligen är ”The Roundhouse Tapes” ingen ny studioplatta från Sveriges kanske mest originella band – men det struntar vi i för detta, mina damer och herrar är en helvetes ståndpunkt till skiva! Utan att snöa in för mycket på låtlängd – hur många band gör plattor där de 6 första låtarna klockar in på runt timmen? Inte många – förutom OPETH. Och det bästa är att varenda ton, vartenda slag har relevans – här finns ingen utfyllnad alls.

Inspelad under OPETHs senaste turné, där bandet gjorde runt 200 spelningar, är skivan ett värdigt vittnesmål över ett band som på något märkligt vis har lyckats dra såväl inbitna dödsare som pretentiösa progmetallare in under sin fana. Själv upptäckte jag bandet genom 2005 års ”Ghost Reveries”, men det tog mig inte särskilt lång tid att raskt köpa mer av bandet.

The Roundhouse tapes inleds med When och från första tonen hör man att detta är OPETH – ljudet är bra, musikerna lysande och Mikael Åkerfeldt han är – Michael Åkerfeldt. För mig är det förbluffande hur en man som har sån scennärvaro, kan sjunga så bra, och komponera såna byggen till låtar ändå kan låta så totalt ödmjuk och lugn i mellansnacket. Här finns inga traditionella utvrålade ”How the fuck are you??!!!” eller ”Get your horns in the air”. OPETH behöver inte ta till såna utspel när de har låtar som Ghost Of Perdition, The Night And The Silent Water, Windowpane och Blackwater Park och när man dessutom exekverar dem med kraft och precision.

När jag såg bandet på Roskildefestivalen 2005 blev OPETH påannonserade med orden ”It’s going to be heavy, it’s going to be beautiful”. Sällan har en påannonsering varit så korrekt, och OPETH bevisar det ytterligare med skivan ”The Roundhouse tapes”.

Worship the Riff!