Skivor

Ophiolatry – Transmutation

Lämna en kommentar


ARTIST: Ophiolatry
TITEL: Transmutation
RELEASE: 2008
BOLAG: Forces Of Satan Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OPHIOLATRYs musik är inget för den finkänslige. Gillar du hellre BACKYARD BABIES eller CRASHDÏET gör du bäst i att hålla dig borta från den soniska slakt som brasilianarna levererar på ”Transmutation”. Bandets musik hamnar med lätthet inom kategorin det mest brutala jag hört denna sidan BEHEMOTH.

Det smattras, bänds och gnids i satans namn så det står härliga till. Att OPHIOLATRYs besättning innehåller grymt begåvade och skickliga musiker behöver man inte särskilt många sekunder av lyssnande på sig för att konstatera. Inledande Abyss Of Alienation sätter tonen för det mesta av OPHIOLATRYsmusik på denna platta. Det går fort och bandet måste ha lagt ner åtskilliga timmar på att få musiken så tajt som den är. Gillar du teknisk death metal bör du kolla in bandet, men om jag får råda så kan man med fördel hoppa över 3 låtar – Preludio nr. 4, Urutu och Variacoes drar snarare ner betyget på en skönt brutal skiva.

 

Skivor

In Flames – The Mirror’s Truth (EP)

Lämna en kommentar

if2008-ep  ARTIST: In Flames
TITEL: The Mirror’s Truth
RELEASE: År
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Två år efter senaste albumsläppet, ”Come Clarity”, skickar In Flames ut fyraspårs EPn ”The Mirror’s Truth” som en försmak av kommande album, ”A Sense of Purpose”. Ja, om det är en försmak, i meningen representativ för hela albumet återstår att se. Titelspåret kommer i alla fall att kännas igen och återkomma som ett spår på fullängdsplattan.

”The Mirror’s Truths” fyra spår känns som en väldigt tight enhet. Ingen av dem sticker ut musikaliskt utan den ”inflameska” djupt melodiska dödsmetallen sitter precis där vi är vana. Mycket gitarrer utan att man behöver sakna tryggheten i Leinads, förlåt Daniels, signifikanta trumspel.

Lyriken rör sig kring temat som anslås i titelspåret. Jämfört med tidigare har Anders Fridén här gått från de existentiella frågorna till att vidga perspektivet: ”jaget” blir del i ett ”vi”, målområdet växer från den egna existentiella ångesten till att omfatta en större helhet. Mig får han med sig hela vägen.
”We’re not even trying”
”Delete the past, and every step is pure”
”Yesterday doesn´t come”
”Don´t say I didn`t try, but I´d rather not live here anymore”

Titelspåret The Mirror’s Truth, med video, har spelats ett par veckor. Abnegation, den låt som varit ute sedan i höstas, är på alla sätt vassare i denna version, än den tidigare som ligger på samlingsplattan ”Viva la Bands Vol. 2”. Sången, arrangemanget, till och med texten har vässats och gör denna tidigare något mediokra sång till en favorit.

Det här är en liten platta att ta till sitt hjärta som helhet, gör det – så växer sig helheten mycket större än summan av delarna.

/BiblioteKarin

Skivor

Pathosray – Pathosray

Lämna en kommentar

ARTIST: Pathosray
TITEL: Pathosray
RELEASE: 2007
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: KissJocke

PATHOSRAY är ett band som rör sig i den hårdare delen av den genre som ofta kallas prog-metal. Sedermera finns då också inslag av den prog/symfoniska 70-talsrocken som inspirerat prog-metalgenren. Det är långa låtar med mycket tuggande av hårda riff, dubbla-baskaggar blandat med lugna stycken som domineras av piano/keyboard samt stämningsfull sång som kännetecknar PATHOSRAY. Men även en stor dos av klassisk metal kan skönjas vilket skalar av de mest utskällda delarna hos prog-metal banden: nämligen att den tekniska färdigheten hos varje instrumentalist prioriteras före låtarna och känslan. Hos PATHOSRAY är det först och främst låtarna som gäller.

Det självbetitlade albumet är Italienarnas debutalbum trots att de existerat ändå sedan år 2000, från början under namnet N.D.E. Bandet har hunnit finslipat sitt sound med hjälp av 3 demosar genom åren, bland annat den i Italiensk media hyllade ”Deathless Cresendo” från 2006. Bandet jämför sitt sound som en blandning av DREAM THEATER, NEVERMORE, SYMPHONY X, ELDRITCH och FATES WARNING.

Med sin direkta, varierade och tunga progmetal med en dos thrash kliver PATHOSRAY omedelbart in i elitdivisionen för sin genre och detta borde vara ett givet köp för alla som gillar tung klassisk Heavy Metal med proginslag. Bästa låt på skivan är utan tvekan 9-minuters låten The Sad Game som emellanåt påminner om det gamla ICED EARTH innan Matt Barlow tog över mikrofonen. Lite härligt BLIND GUARDIAN-doftande riff kan också avnjutas i The Sad Game.

Samtliga spår på skivan håller hög klass, värd att nämna förutom ovanstående The Sad Game är ändå den öppnande Faded Crystal som med lätthet hade passat in i DREAM THEATERs senaste album ”Systematic Chaos”. En annan favorit är den låt som bär mest progmetal-stämpel på sig Scent Of Snow.

Det är bara att börja mailbomba CDOn och Ginza så de tar hem denna skiva för den är ett givet köp.

Worship the Riff!