Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Clutch – Earth Rocker

Lämna en kommentar

earth-rockerARTIST: Clutch
TITEL: Earth Rocker
RELEASE: 2013
BOLAG: Weathermaker Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tionde plattan från ett av planetens hårdast arbetande band, CLUTCH damp ner som en synnerligen trevlig, gedigen och framförallt sjukt svängig överraskning i den digitala brevlådan i början av veckan. Trots att deadlinen var passerad kunde jag, som ni förstår då ni läser detta, inte avhålla mig från att recensera skivan.

För dra på trissor – detta är bra. Riktigt bra. CLUTCH har alltid varit ett turnerande band som under årens lopp har finslipat sin förmåga att låta och kännas som en enhet snarare än som fyra snubbar som enbart är grymt bra på sina instrument. Och det märks på “Earth Rocker” att bandet prioriterat att skriva verkligt starka rocklåtar där riffen står i centrum.

Större delen av skivan består av musik som gjord att framföras live, och som på ett mycket föredömligt sätt kommer att få folk som går på bandets konserter att vilja gå fullständigt bananas. Faktum är att jag inte har hört bandet så stringent överhuvudtaget. Bandets tidigare skivor hade symptomen att det alltid fanns ett antal väldigt starka låtar uppblandande med några stycken musik som inte nådde hela vägen fram. Så är det inte på “Earth Rocker” där faktiskt alla låtar är högkvalitativa.

Inledande kvintetten Earth Rocker, Crucial Velocity, Mr. Freedom, D.C. Sound Attackoch Gone Cold är så ursinnigt bra att ni kommer kippa efter andan. Kolla framför allt in Mr. Freedom som är sprängfylld med ett så sjukt sväng parat med en coolhet i det vokala framförandet av sångaren Neil Fallon att ni kommer baxna. Det gjorde jag.

Gillar ni svängig musik är CLUTCH ett band man bör kolla in -“Earth Rocker” är en skiva som är en bra startpunkt om man inte hört bandet tidigare. För oss tidigare fans är skivan ett styrkebesked lika starkt som habanero.

Skivor

Persefone – Spiritual Migration

Lämna en kommentar


ARTIST: Persefone
TITEL: Spiritual Migration
RELEASE: 2013
BOLAG: Vicisolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I den grekiska mytologin var Hades bortrövande av Persefone anledningen till att årstiderna fanns. När Persefone vistades på jorden, vilket hon gjorde under nio månader, var det vår och sommar. Den övriga tiden var hon tvungen att vistas i dödsriket och allt vissnade och var kallt på jorden.

Namnet som detta andorranska gäng har tagit är i detta hänseende verkligen lämpligt, i synnerhet när man lyssnar på senaste given ”Spiritual Migration”. Här krockar och sammanförs nämligen det sköna med det brötiga, det skira med det brutala på ett väldigt intelligent sätt.

Sextetten har hunnit med att släppa fyra fullängdare som slagit frö på ett rejält sätt om man ska tro recensenterna på Metal Archives. För mig är senaste skivan det första mötet med bandet. Och jag kan säga att det har tagit tid att ta till sig ”Spiritual Migration”. Jag hade ambitionen att hinna skriva en recension till mitten av mars – det gick inte kan jag säga då skivan spänner över en timmes musik av sådan komplexitet att jag först tappade andan när jag lyssnade.

Rent musikaliskt räknar bandet sin hemvist i den progressiva dödsmyllan. Det är lätt att höra spår av BETWEEN THE BURIED AND ME, men även CYNIC i bandets musik. Men PERSEFONE har verkligen en helt egen identitet. Det är storartat komplext med mängder av vindlande vändningar och såklart de obligatoriska taktsartsbytena som gör mig grundligt tillfredsställd. Men man får sig också serverat verkligt melodiskt njutbara partier som får mig att sluta ögonen och bara njuta.

Genomgående är det jämn och hög kvalitet. Bara en sådan sak att jag, en introhatare av rang, faktiskt uppskattar inledande Flying Sea Dragons säger rätt mycket om den här gruppens förmåga att skriva musik.

Spelmässigt är det svårt att anmärka på någonting då samtliga musiker excellerar på sina instrument – något som i alla fall jag förväntar mig när det gäller progressiv musik. Jag vill ändå lyfta fram gitarristen Carlos Lozano som i titellåten går loss så till den milda grad att jag höll på att trilla av stolen i ren vördnad inför hans förmåga.

Gillar man BTBAM, CYNIC och uppskattar att lyssna på musik med en väl avrundad produktion som tar tid att sätta sig in i då kan man sannerligen bespetsa sig på en ren högtidsstund i PERSEFONEs sällskap. Årslistevarning, banne mig.

 

Live

Live: Morbid Angel

Lämna en kommentar

ARTIST: Morbid Angel
LOKAL: Amager Bio, Köpenhamn
DATUM: 12 december, 2012

Det är något visst med MORBID ANGEL. Jag pratar då såklart inte om det rent förfärliga magplasket ”Illud Divinum Insanus” som renderade i en sådan mängd sågningar att bandet nog inte kan ha mått riktigt bra av det, utan att bandet fortfarande har en del superkrafter att ta fram när det gäller konserter.

David Vincent är, i brist på bättre ord, en riktig entertainer. Fylld av självförtroende och jävlar anamma leder han bandet på ett sätt som är oerhört fint att se. Jag tänker då främst på hans scenmanér som skiljer sig ganska mycket åt från hur death metal-frontmän brukar agera på scen – det knixas och stolpas fram på ett helt eget sätt. Och det både låter och ser svinbra ut. Manglet som matas fram från Amager Bios scen är faktiskt riktigt kul att se och höra på. Setlistemässigt är det inga förändringar från giget på Copenhell för två år sedan.

Det hade kunnat vara prick hur tråkigt som helst. Om det inte hade varit för att trummisen Tim Yeung trampar sönder en av sina bastrumpedaler i Rapture. Han går till och med fram till micken och säger att pedalen har gått sönder och att han måste låna en pedal av NILEs George Kollias för att kunna fortsätta giget. Och det verkar vara precis det bandet behöver, för när väl den nya pedalen är dit-riggad är det som om incidenten har satt en blåslampa i häcken på hela bandet. Maze Of Torment fullständigt vräks ut över publiken som är nog så villig att hjälpa bandet upp ur svackan. Det är magiskt bra. Att bandet sedan kör tre låtar från ”Illud…” i följd spelar liksom ingen roll i sammanhanget eftersom de avslutande låtarna Angel of Disease, Chapel of Ghouls, Dawn of the Angry, Where the Slime Live, och God of Emptiness fullständigt blåser bort all tävlan denna kväll. Och då ska man ändå betänka att de andra banden denna kväll heter NILE och KREATOR.

Jag har sällan upplevt en liknande upphämtning överhuvudtaget faktiskt, och sammantaget levererar MORBID ANGEL ett gig som imponerar något rent makalöst. Då är jag fullt beredd att köpa att det inte är några förändringar i setlistan. MORBID ANGEL visade ikväll att de fortfarande är ett band att räkna med i allra högsta grad.