Alla inlägg av Martin Bensch

Listor

Hot or not? – Ukraina-special

Lämna en kommentar

Denna upplaga är en extra-insatt runda med nysläppt metal endast från Ukraina. WeRock är ingen politisk sajt, men självklart går även våra tankar till Ukrainas frihetskamp och den tragik som nu drabbar alla ofrivilligt inblandade i striderna. Därav denna musikaliska tribut till vår europeiska granne.

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Поклик могил
ARTIST: SVRM
VALD AV: Amelie
Martin: Svårt att värja mig mot den fantastiska stämningen i den här låten. SVRM är så oerhört skickliga på att få till exakt rätt melankoli för att jag ska tappa alla koncept och tokdyrka. Svinbra!
Robert: Detta är kanske min ultimata förutfattade bild av musik från Ukraina: stämningsfull black metal med lite smårisig produktion. Det är dessutom bra, och en sån där låt som bara växer för varje lyssning. Riktigt bra!
Fredrik: Stämningsfull, vackert mollklingande men ändå tillräckligt skavig black metal. Låten lider lite av att produktionen känns tämligen lågbudget, vilket tar ner intrycket något. Ändå klart godkänt, ett trivsamt mörker här.


LÅT: Fever Touch
ARTIST: Mist Tower
VALD AV: Fredrik
Amelie: Stoner rock/metal är egentligen inte alls min grej men visst är det ett gäng duktiga musiker som utför det här och sångarens insats är definitivt imponerande i sitt slag. Mer än en ljummen upplevelse blir det dock inte det här musikbadet.
Martin: Jag gillar verkligen svänget som det här gänget har. Artem Matiyenko har en fantastiskt bra röst som jag inte kan få nog av. Mittenpartiet funkar inte lika bra, men hade detta skalats av så hade det blivit toppbetyg. Nu blir det en stark hetta, men inte vulkanvarmt.
Robert: Va? Detta låter stundtals som om WOLFMOTHER rökt på lite och fastnat i fuzz-träsket, och det svänger stundtals riktigt bra. Omgångens svagaste låt, vilket säger mer om den ruggiga kvalitén vi ser i denna specialare – för det här är bra.


LÅT: The Nocturnal One
ARTIST: Drudkh
VALD AV: Martin
Robert: DRUDKH är sannolikt det mest namnkunniga bandet från Ukraina, med en diger backkatalog. Det är också ett band som i stort sett aldrig gjort en svag skiva, och The Nocturnal One är mer av det man väntar sig: dyngbra och stämningsfull black metal. Omgångens bästa låt, månne?
Fredrik: Ganska skön mix av driv, desperation och luftig atmosfär. De sex minuterna kanske något i överkant, sett till mängden variationsrikedom under spårets gång. Men även här klart godkänt, det är stämningsfullt och behagligt.
Amelie: Det här är ett av de ukrainska band jag lyssnat på tidigare och de har också varit aktiva i närmre två decennier. DRUDKHs svärtade metal är mycket tilltalande och det är behaglig fart och fläkt över The Noctunal One. Detta är definitivt hett!


LÅT: Vimy Ridge
ARTIST: 1914
VALD AV: Robert
Fredrik: Köttigt! Här snackar vi svulstig ångvälts-döds med en härligt kompakt känsla. De kulturella pretentionerna lyser i stor utsträckning med sin frånvaro, men vad gör väl det när hantverket är så här pass gott? I god konkurrens mitt favoritbidrag denna runda.
Amelie: Musiken är under lupp och vi ska inte ventilera krig här, varken äldre eller nyare, men det har aldrig varit mitt favorittema inom metal. Med det sagt är detta stycke musik en riktigt trevlig svärtad death/doom med skönt driv. God temp på detta!
Martin: Lite av en slam dunk från Rober, för detta är ju kusligt bra och engagerande. Att innehållet i lyriken ges ytterligare pregnans av det rådande kriget i Ukraina gör att det är omöjligt att inte gå igång på detta.

Skivor

Napalm Death – Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes

Lämna en kommentar

ARTIST: Napalm Death
TITEL: Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes
RELEASE: 11/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

People Pie är ett haveri. Denna cover på SLAB!s låt är vid sidan om slutlåten tillika titellåten det enda jag har emot den här skivan som mest är en eftersläng som jag förstår det till ”Throes Of Joy In The Jaws Of Defaitism”, en skiva som jag verkligen gillade.

Min kärlek till NAPALM DEATH torde vid det här laget vara så väl dokumenterad att bandet skulle kunna spela in nästan vad som helst och jag skulle tycka att det var bra. Lite så är det även här – jag unnar såklart bandet att göra vad fan som helst så här 40 år in i karriären – men solklart bäst är de när de ylar loss i klassisk punkig grindcore.

De gör de även här. Den politiskt motiverade vrede som, oftast, varit bandets drivkraft och som drar mig till bandet finns även här. By Proxy är en helt fantastiskt bra låt som det sprutar adrenalin om, likadant är det med magiskt punkiga Man Bites Dogged. 

Gillar man NAPALM DEATH sedan innan, och då deras senare diskografi är detta en skiva som är klart nöjsam att lyssna på. Hantverket är solitt, det är argt som bara den och det är omöjligt att inte imponeras av den kraft som bandet lyckas bibehålla även så här långt in i karriären.

Skivor

Vorga – Striving Toward Oblivion

Lämna en kommentar

ARTIST: Vorga
TITEL: Striving Toward Oblivion
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Transcending Obscurity Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte hur det är med er, men omslag med teman från rymden är något som jag alltid har gått igång på. Jag tror, högst ovetenskapligt, att det faktum att jag blev indragen i Star Wars i unga år har gjort att det är totalt omöjligt att inte lockas av omslagskonst som avbildar fjärran galaxer. I vilket fall har jag gett upp den kampen, om den överhuvudtaget var en kamp att kämpa i.

Därför var det kanske inte så märkligt att jag redan innan jag tryckte på play på ”Striving Toward Oblivion” så hade jag en aning om att detta kunde vara något bra.

Som ni förstår av betyget så är detta en skiva som verkligen är det, och med tanke på att VORGA innan denna skiva har gett ut en EP och två singlar så är det en klart imponerande fullängdsdebut vi har framför oss här.

Bandets black metal är väldigt rättfram, utan att för den sakens skull sakna nyanser. Det snålas inte direkt med helt fantastiska melodier som har gjort att jag har haft vansinnigt svårt att slita mig från skivan under de gångna dagarna. Här finns ett underbart driv och ett nästan vidunderligt gott självförtroende i materialet som smittar av sig på ett helt ljuvligt sätt.

Att detta band vet hur man skriver bra låtar, som fastnar och dröjer sig kvar i skallen, det tror jag alla som lyssnar på ”Striving Toward Oblivion” kommer att bli övertygade om. Här finns en klar röd linje – melodierna – som är klart imponerande. Att dessutom få fantastiska individuella prestationer som förstärker helheten gör ju inte skivan sämre.

Att det, högst sannolikt, kommer kännas som att ni hört den här skivan innan gör faktiskt ingenting. VORGA lyckas övertyga mig om att de verkligen är att ta på allvar. ”Striving Toward Oblivion” är en fantastisk debutskiva som jag vet att jag kommer återkomma till med glädje under året.

Kolla in den.