Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Evile – Hell Unleashed

Lämna en kommentar

ARTIST: Evile
TITEL: Hell Unleashed
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska thrasharna i EVILE tröskar på efter sju sorger och åtta bedrövelser. ”Hell Unleashed” är bandets första skiva på hela 8 år, och det är klart att suget på bra retro-thrash inte direkt har minskat, i alla fall om jag pratar för mig själv.

För här får ni släppa alla tankar på att få en skiva som vidareutvecklar thrashen. EVILE verkligen dyrkar tvåtakten och halvtakten, och riffen ska vara sjukt intensiva, annars får det vara. Detta är både bandets styrka och svaghet. Ofta funkar det alldeles lysande. Öppnaren Paralysed är en helt fulländad låt som får mig att studsa till varje gång jag lyssnar på den. Breaket med det första riffets återkomst vid 4-minutersstrecket är helt magiskt och hela låten får mig att undra om bandet äntligen kommer att leverera en skiva som håller hela vägen.

Svaret är lite både och. Det är inte svårt att uppskatta ”Hell Unleashed” för dess rent vansinniga spelglädje. Ganska nye gitarristen Adam Smith ser till att piska på rejält i snart sagt varenda låt och det är framför allt gitarrarbetet som gör att jag verkligen gillar ”Hell Unleashed”. Det är även detta som produktionen lyfter fram. Jag hade gärna sett att Ben Carters trummor hade fått lite mer kropp, men hans rent fantastiska renslir väger upp för rätt mycket.

”Hell Unleashed” är en trevlig platta som jag kommer att återvända till under året, men materialet är aningens för jämntjockt för att jag ska snäppa upp betyget ett steg.

Skivor

Conclave – Dawn Of Days

Lämna en kommentar

ARTIST: Conclave
TITEL: Dawn Of Days
RELEASE: 23/4 2021
BOLAG: Argonauta Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag plockade på vinst och förlust upp promon till ”Dawn Of Days” som släpps imorgon, men så snart inledningstonen till titellåten slogs an så anade jag att jag skulle gilla den här skivan. Närvarokänslan är i det närmaste total och just den krossande gitarrtonen sätter stämningen på den här skivan på ett lysande sätt.

Gitarristerna Jeremy Kibort (även sång) och Chris Giguere briljerar på dett mycket underhållande sätt rakt igenom plattan, och det behövs, för CONCLAVE satsar på låtar som gärna sträcker ut sig över fler minuter än 6. Vid ytterst få tillfällen känner jag att min uppmärksamhet drar iväg åt andra håll, och jag vet inte hur många gånger jag dragit igång skivan igen så fort den har tagit slut.

Den doomiga sludge som CONCLAVE bjuder på har exakt rätt släpighet när detta tarvas, vilket mycket är trummisen Dan Blomquist och basisten (och sångaren) Jerry Ornes förtjänst, och ser till att balansera detta med ett rätt stadigt drivande också. Helt ljuvliga Thrown On Spikes sammanfogar på ett nästan magiskt sätt samtliga element som CONCLAVE handlar om: stämning, släpigt driv, tyngd och mycket bra sång. Gillar ni doom sedan innan så har ni förhoppningsvis koll på CONCLAVE sedan innan. Alla ni andra har en högtidsstund framför er och för egen del har jag fått ytterligare ett band att följa.

Skivor

Liquid Tension Experiment – 3

Lämna en kommentar

ARTIST: Liquid Tension Experiment
TITEL: 3
RELEASE: 16/4 2021
BOLAG:  Inside Out Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin

Det finns flera skäl till varför jag gillar den här skivan, men det viktigaste är att Mike Portnoy och John Petrucci är tillsammans ingen i skapandet av musik. Den rena magin som uppstår när dessa proggens titaner skriver och spelar musik är något som alltid får mig att skruva upp volymen och le från öra till öra.

22 år efter det att förra skivan kom så är bara detta anledning till viss uppståndelse att det faktiskt kommer musik från en grupp som knappt har någonting kvar att bevisa. Om man som jag längtade efter en skiva som låter som DREAM THEATER helt instrumentalt och utan sång som kommer i vägen, ja, då är den här  skivan i stort sett rena drömmen. Här finns en del ystra krumsprång som inte DT hade tagit med i sin musik, men vem fan bryr sig om det? ”3” är en nästan rakt igenom totalt njutbar skiva att lyssna på – de enda radanmärkningarna jag har är Chris & Kevin’s Amazing Odyssey och intetsägande Shades Of Hope. Resten är en progressiv dröm till skiva.

Gillar man inte den typen av progressiv musik som LTE lirar – musiker som inte tvekar att visa vad de går för, och som dessutom styr upp en produktion som är väl avrundad, ja, då kommer man att hata den här skivan med stort hat. Vi andra kommer att återkomma till den här skivan under resten av 2021.