Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Cryptosis – Bionic Swarm

Lämna en kommentar

ARTIST: Cryptosis
TITEL: Bionic Swarm
RELEASE: 26/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nederländska CRYPTOSIS har en lång förhistoria som bandmedlemmar – bandet uppstod med samma medlemmar från askan som lämnades kvar av DISTILLATOR – och så lade bandet till ett ”progressive” innan genrebenämningen thrash metal.

Det märks att bandmedlemmarna Frank te Riet på bas, Marco Prij på trummor och Laurens Houvast på gitarr och sång har lirat länge ihop, för den musik som CRYPTOSIS levererar på ”Bionic Swarm” är så fruktansvärt tajt att man inte får in ett frimärke ens. All bra thrash metal står och faller med att riffen måste sitta som en keps från helvetet, och det gör sannerligen riffen på den här skivan. Faktum är att gitarrspelet är så vansinnigt bra att jag har brutit ut i ystra glädjerop  så ofta under lyssningarna att min familj har tröttnat lite på mig.

Inledaren, och egentligen den första riktiga låten, Decypher, om ni inte väljer att se introt Overture 2149 som visserligen har sina poänger som första låten det vill säga, är en riff- och solonäve som på ett ypperligt sätt sätter tonen  för skivan. Exakt så här ska bra thrash låta. Det är ett fantastiskt driv, bra tryck i trumspelet med finfina accenter på cymbalerna och ett oerhört fint sväng och om ni inte blir glada av detta och gillar thrash i vanliga fall, ja då är det fel på er.

CRYPTOSIS är duktiga på fart, och här finns det tillräckligt med denna vara för att jag ska vara nöjd. Kolla in Transcendence som har ett intro som får mig att salivera, eller avslutande Flux Divergence där Houvast dessutom får in ett fint Tom Araya-tjut innan tvåtakten drar igång. Men bandet är minst lika skickligt på att väva in melodier och sväng, något som gör att ”Bionic Swarm” känns väldigt varierande att lyssna på.

Det som sticker ut på den här plattan är just att samtliga 10 låtar är väldigt genomarbetade och som lyfter fram ett band som briserar i yster emfas av kärlek till sin genre och till sin egen kapacitet. CRYPTOSIS lirar som ett band som vet vad de är kapabla till, och det resulterar i en ren uppvisning i musikalitet. Ni behöver kolla in ”Bionic Swarm” om ni gillar thrash.

Skivor

Dvne – Etemen Aenka

Lämna en kommentar

ARTIST: Dvne
TITEL: Etemen Aenka
RELEASE: 19/3 2021
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skottarna i DVNE visade stor pontential på sin debut, ”Asheran”, som kom 2017. Med intressanta och vindlande låtar satte bandet från Edinburgh ribban på en rejäl nivå.

Jag fick blodad tand redan när jag hörde Towers och hoppades att den låten skulle visa sig vara ett mått på hur resten av skivan var. Och det är den. Towers är visserligen en av de starkaste låtarna på skivan, kanske den starkaste, men resten av skivan är så ruggigt späckad med helt magisk musik.

DVNE har, för att använda spelspråk, levlat upp på nästan allt på den här skivan. Produktionen är ett nöje för öronen. Instrumenten tillåts att andas på ett förträffligt sätt, och det är svårt att inte gilla hur Dudley Taits trummor låter, gitarrerna har en påträngande men inte överväldigande närvaro. Och sen har vi detta med syntharna, som på ett faktiskt helt magiskt sätt kommer till användning på ”Etemen Aenka”. De tar inte över, men förstärker resten av musiken på ett oerhört bra sätt. Låtarna är inte bara längre, de vibrerar av självförtroende och stinn känslourladdning. DVNE visar på den här skivan att de inte är rädda för att ta i från tårna, för de vet att materialet håller för det.

Överlag lyckas låtarna på den här skivan både hålla en röd tråd och bjuda på rikligt med både ebb och flod på ett sätt som gör det berg- och dalbaneartat att lyssna på den, men inte för en sekund känna att bandet lämnar mig som lyssnare i fritt fall. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen av skottarna.

Bäst är bandet i låtarna Towers, Sí-XIV, Omega Severer och avslutande monsterlåten Satuya, men faktum är att DVNE visar med förkrossande tydlighet att varenda låt på den här skivan fyller en funktion och håller sin plats med den äran. Detta är en majestätiskt bra platta som definitivt kan komma ifråga för en plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den.

Listor

Hot or not? – Mars 2021

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Into The Great Unknown
ARTIST: Clients
VALD AV: Amelie

Martin: Men dra åt helvete vad bra! Såklart gillar jag att danskarna verkar dela mina sympatier med ANAAL NATHRAKH, men det här har något väldigt eget som jag verkligen går igång på. Magiska melodislingor och ett härligt driv gör att jag längtar efter mer. Glödhett!
Robert: Se där, här kom ännu ett danskt band från sidan och ställer skåpet. Man borde kanske inte förvånas med tanke på framfarten från södra grannland vad gäller hård musik de senaste åren, men det är ändå angenämt att CLIENTS slår en i ansiktet utan att man såg det komma. Hett, detta!
Fredrik: Introt får mig att tänka att nu kommer en formgjuten, samtida nu/post-metal-historia, men när CLIENTS tuggar igång är det lite hårdare och lite mindre formatmall 1A än vad jag trodde. Precis som min kollega Martin är inne på finns här tydliga drag av ANAAL NATHRAKH, även om danskarna är något mer melodiska än sina brittiska kollegor. Inte glödhett, men absolut mer varmt än kallt.

LÅT: Frigid And Spellbound
ARTIST: SPECTRAL WOUND
VALD AV: Fredrik

Robert: Ah! Black metal med rivigt driv, snygga slingor, hygglig produktion och underbart kräkande sång/skrik – kan man önska sig mer? Inte! SPECTRAL WOUND imponerar med sin enkelhet, och levererar en iskall låt som är het i dessa sammanhang!
Martin: Bra driv, och en satans fin atmosfär! Jag gillar den oerhört riviga sången som står i fin kontrast till de mäktiga melodierna. Jag blir taggad på att höra mer, minst sagt!
Amelie: Black metal-skrik med den rätta ångestkänslan. Rytmiskt och melodiskt på ett sätt som gör att jag trivs mycket bra i låten och att den funkar att lyssna på gång efter gång. Vilket inte alltid är fallet med den svartaste svartmetallen. Bra hetta i detta!

LÅT: Towers
ARTIST: DVNE
VALD AV: Martin

Robert: DVNE (eller Dune, som det ska uttalas – namnet taget från den gamla SciFi-klassikern) är för mig en ny bekantskap, och man slår på stora trumman direkt. Episkt, progressivt, vindlande med drag åt dödshållet. Jag faller inte pladask, men det är ändå bra. Tillräckligt för att jag vill kolla in det här gänget mer.
Fredrik: Nio minuter brukar för mig vara i längsta laget, det är inte många som lyckas hålla mitt intresse så länge. Men DVNE levererar faktiskt med den äran. Towers är ett rätt varierat stycke, utan att för den skull bli spretigt. Här finns såväl melodier som hårt riffande, luftighet såväl som desperat ångest, och framför allt en riktigt bra sånginsats. För mig denna omgångs starkaste kort!
Amelie: En låt att omedelbart gilla från första gången en hör den. Kanske att den bleknar lite här i sällskapet och efter ett försvarligt antal lyssningar, låten är också lite för lång för sitt eget bästa. Långt mer än godkänd är DVNEs Towers men inte så hett som övriga startfältet denna gång.

LÅT: Rossen
ARTIST: HORNDAL
VALD AV: Robert

Fredrik: Man måste ju älska den här produktionen, med stooora pukor och gitarrer där traktordisten på kompgitarren och reverbet på leadgitarren osökt för tankarna till ”Wolverine Blues” med ENTOMBED. Låten är inte så tokig den heller, old school-döds med en viss hardcore-vibb i vissa partier, och med en härligt elak signaturslinga. Trivsamt!
Amelie: Debutalbumet Remains kom 2019 och jag gillade mycket det ilsket riviga historieberättandet av bandet som bär namn efter bruksorten vilken är dess ursprung. Singeln Rossen, efter sjön med samma namn, är en signal om att bandet har ännu mycket mer att ge och att det fortfarande glöder hett om HORNDAL som släpper uppföljaren ”Lake Drinker” 8 april. Att se fram emot!
Martin: Får fruktansvärt stark mersmak av den här låten. Känner till HORNDAL sedan innan, och baserat på den här låten så tycker jag att de uppat anten rejält inför den kommande fullängdaren. Underbart driv, massiv ljudbild och en satans pondus. Stekhett!