Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Death By Horse – Liminal State

Lämna en kommentar

ARTIST: Death By Horse
TITEL: Liminal State
RELEASE: 19/9-2025
BOLAG: Cortex Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik. A

Efter släppet av Death By Horse första skiva “Reality Hits Hard” var endast kärnan (Tommy, gitarr och Jahna, sång) av bandet kvar. Fast beslutna om att fortsätta göra musik och driva bandet vidare, hittade de Linus, trummor och Michael, bas. Detta har givit bandet bra energi till att dem nu har släppt andra skivan “Liminal State”.

Singlarna It’s Alright och Nightcrawler gav oss en fin försmak på vad som skulle komma med “Liminal State”. Hit-känsla med stark integritet och en gnutta humor. Efter ett par lyssningar så känns albumet som en gjuten helhet, men innehåller också starka låtar som kan stå för sig själva. Jag fortsätter att nynna på Damaged One efter skivans slut.

Som sjätte låt på skivan har Death By Horse valt att spela in en cover av Cortex-låten The Freaks. Bandet lyckas med konststycket att göra sin egen grej av låten och den känns självklar på albumet.

Låtmaterialet på “Liminal State” är jämfört med sin föregångare “Reality Hits Hard” inte lika spretigt. Men tro för guds skull inte att skivan är tråkig. Nä, jag tycker bara att bandet har samlat sitt sound och finslipat sitt uttryck.

Death By Horse har en stor tillgång i sångerskan Jahna Lund. Hon har en attityd som är punk medan hon har en stämma som får mig att tänka på stora röster från Alanis Morisette och Dolores O’Riordan (The Cranberries). Samtidigt skriver hon lyrik om existentiell ångest, om att inte (vilja) passa in och om att allt en dag kommer bli bättre. Det känns som att hon menar varje ord och det berör mig på djupet.

“Liminal State” är ett rakt och distinkt album. Det bjuder på mycket attityd, djupa känslor, melodi och starka låtar. Death By Horse känns självklara på den svenska punkscenen och har kvalitéer som skulle kunna ta dem längre. Det ska bli kul att följa bandets utveckling nu när de har både skiv- och bokningsbolag i ryggen.

Skivor

Year Of The Goat – Trivia Goddess

Lämna en kommentar

ARTIST: Year Of The Goat
TITEL: Trivia Goddess
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med ett omslag som var lite lockande, men också en smula frånstötande, och med ett bandnamn som jag sett i förbigående men inte fäst mig vid tryckte jag igång ”Trivia Goddess” för ganska exakt två veckor sedan. Nu vill jag bara säga – fan ta er Year Of The Goat!

Bandet från Norrköping har nämligen lyckats göra en skiva som satt sig så till den milda grad i hjärnbarken att låtar poppat upp i skallen på jobbet, strax innan jag ska till att somna, när jag vaknat under natten och när jag har cyklat hem från jobbet. Och det har varit både underbart och fruktansvärt.

Jag hade inte hört en ton av det här bandet innan denna skiva, och nu får det ju bli att kolla upp resten av diskografin, för detta är riktigt bra, tungt svängande och sprakande ockult rock som sannerligen ger mersmak.

Lyssna bara på svänget i titellåten! Det är ju stört omöjligt att inte gilla detta, och även om jag gillar denna låt som bara den så finns det låtar som jag uppskattar än mer och som skjuter ut skivan i stratosfären.

Skulle jag välja ut två låtar som de två bästa så blir det tveklöst Mét Agwe som handlar om en varelse som har sin hemvist inom voodoo, specifikt Haiti och som ses som en varselse knuten till havet och King Of Damnation. Den första har både ett tungt bluesigt sväng och rent magiskt bra sång där bandet släpper på utav bara fan. Lägg till detta gitarrspel som får det att vattnas i munnen.

Den andra är ännu tyngre, men med bibehållen bluesighet, och bandet jobbar så skickligt med att sänka och höja intensiteten att det är svårt att tröttna på att lyssna på skivan.

Överlag är ”Trivia Goddess” en skiva som det är svårt att slita sig ifrån. Att skriva musik som är av denna kvalitet hade räckt för många band, men det jag verkligen uppskattar med Year Of The Goat är att de är så bra sångare – här finns två huvudsångare som levererar totalt, och ett helt koppel med bakgrundssångare som lyfter sången än mer.

”Trivia Goddess” är en fantastiskt bra skiva som jag tvivlar på att jag kommer slita mig helt ifrån. Den excellerar i sväng och hantverkskicklighet på ett så påtagligt sätt att om man gillar band som med lätthet och ackuratess lyckas få musik som känns så hemtam att ändå verka så fräsch som här – ja då har man en skiva att se fram emot här. Kolla in den.

Skivor

Revocation – New Gods, New Masters

Lämna en kommentar

ARTIST: Revocation
TITEL: New Gods, New Masters
RELEASE: 26/9 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det har gått tid sedan jag recenserade någon skiva av Revocation – 2016 kollade jag in ”Great Is Our Sin”, men det innebär inte att jag inte har lyssnat på bandet från Boston. Jag tyckte att både ”The Outer Ones” och ”Netherheaven” hade sina förtjänster – och det är symptomatiskt att så har jag tyckt om nästan alla skivor som bandet har stått bakom. Flera redigt bra låtar som har väckt en hel del förnöjsamhet, och så ett antal låtar där jag känt att bandet kunnat bättre. Ofta har jag landat på en betygssjua, vilket ju inte är att förakta, och så blir det också nu.

”New Gods, New Masters” luras lite – den inledande duon med först titellåten och Sarcophagi Of The Soul är nämligen svinbra. Strängarbetet flyger här på en i det närmaste stratosfärisk höjd – det är bett i riffen, och solona – herrejävlar – skjuter ut låtarna i rymden. Detta kombinerat med ett flyhänt trumspel, ja, jag blir helt lyrisk. Tänk ändå om hela skiva hade legat på denna nivå har jag kommit på mig själv med att tänka flera gånger!

Som roligast blir det när bandet bjuder in en lite oväntad gäst som Gilad Hekselman som främst är känd som en jazzgitarrist i The All Seeing – då bryts formen och det blir verkligen aningen mer intressant än när det ”bara” är Travis Ryan från Cattle Decapitation, Jonny Davy från Job For A Cowboy eller Luc Lemay från Gorguts – musiker som jag verkligen uppskattar men som känns mer typiska för en metalskiva.

För det är när Revocation låter sin kreativitet löpa fritt som bandet blir verkligt intressant. Vem minns inte det fantastiska inslaget av blås och orgel i The Watchers utan att tänka på hur briljant det var?

Hantverket på ”New Gods, New Masters” är som vanligt utmärkt – att bandet kan lira precis så bra som behövs för den här typen av musik det räcker såklart ett gott stycke på vägen, men när jag känner att det finns så mycket mer oförlöst potential i Revocation som jag vill ha mer av, då blir det inte ett högre betyg än så här.

Gillar du bandet sedan innan, då är denna skivan sannolikt en som du kommer gilla lite mer än vad jag gör – och då gillar jag den en hel del.