Kategoriarkiv: Skivor

Spidergawd – From Eight To Infinity

ARTIST: Spidergawd
TITEL: From Eight To Infinity
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Stickman Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland är det onödigt att krångla till det. Spidergawd har sedan starten varit ett band som levererat högkvalitativ rock – senaste skivan är inget undantag från detta.

Men även om formeln är intakt – det är svinsnygg sång, grymt gitarrspel, ruskigt bra rytmik och så en skopa barytonsax på det – så känns det som om Spidergawd är lite extra tända på den här skivan.

”From Eight…” är en skiva där snart sagt varenda låt ligger på en mycket bra nivå – den enda som jag inte tycker är helgjuten är One In A Million och den är ju inte direkt dålig. Men ställd bredvid låtar som  The Grand Slam, Confirmation eller The Hunter så står den sig inte riktigt.

Alla andra låtar är så bra att jag inte tröttnat ett dyft på dem trots upprepade lyssningar. Snarare har det varit så att skivan har pockat så mycket på uppmärksamheten att det är i stort sett den enda jag lyssnat på i dess helhet under den gångna veckan.

Spidergawd formligen spritter av spelglädje – oftast är tempot i låtarna över medel, och det är ju inte svårt att gilla att trummisen Kenneth Kapstad driver bandet framför sig både med hårdhet men också med finess och finlir.

Vill man ha en skiva som höjer vilken förfest som helst, så är ”From Eight To Infinity” ett ganska givet val. Gillar du rock, kolla in den.

Der Weg Einer Freiheit – Innern

ARTIST: Der Weg Einer Freiheit
TITEL: Innern
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har under åren lyssnat till och från på Der Weg Einer Freiheit, och nästan varje gång tänkt att jag borde lyssna mer på bandet från Würzburg.

Bandets black metal har lyckats hålla sig på en fin hög och jämn nivå på samtliga bandets skivor, vilket i sig ju är imponerande. Men först nu på föreliggande sjätte fullängdaren så har bandets musik, för mig i alla fall, nått till en både musikalisk som känslomässig peak som får mig att spela ”Innern” om och om igen.

Den är helt enkelt gravt beroendeframkallande.

Det finns något djupt sympatiskt över ”Innern” som gör att den känns som en varm och, ofta, direkt livsnödvändig omfamning. Att bandet får mig att känna mig så trygg i deras sällskap kanske känns som en smula märkligt när det gäller black metal, men så är det i alla fall. Stämningen på ”Innern” är så totalt uppriktig och drabbande att skivan kommer att ge andra lika känslomässiga skivor en match om titeln mest drabbande.

Inledande Marter satte ribban på en nivå som fick mig att nästan oroa mig över hur skivan som helhet skulle vara med en sådan inledning. När låt nummer tre – Eos – drog igång under första lyssningen var jag helt övertygad om att bandet gjort sin hittills bästa skiva. Det är en åsikt som jag inte har skäl att ändra efter sisådär 20 lyssningar.

”Innern” är en skiva som skickar rysningar nerför ryggraden gång efter gång. Det är en skiva som på ett mycket fint sätt visar ett band som har förmåga att skriva låtar där de enskilda delarna förstärker helheten. Der Weg Einer Freiheit är i ordets bästa bemärkelse ett band som drar åt samma håll, delar en gemensam vision och har förmåga att få detta till en sammanfogad helhet.

Låtar som spänner över känslor som sorg, eufori och ren desperation utan att för den sakens skull kännas ett uns krystad blir här till ett mästarprov. ”Innern” kan vara en av årets bästa skivor. Kolla in den.

In Mourning – The Immortal

ARTIST: In Mourning
TITEL: The Immortal
RELEASE: 29/8 2025
BOLAG: Supreme Chaos Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kan helt uppriktigt säga att när jag såg promon till ”The Immortal” i promoportalen då gick en rysning av förväntan genom kroppen. Det är ingen hemlighet att jag sedan länge uppskattar dalabandet något oerhört.

Hela fyra år har vi fått vänta på en ny fullängdare från bandet. En styck trummis, Joakim Strandberg Nilsson,  har vandrat vidare till genretitanerna Dark Tranquillity och in har Cornelius Althammer kommit för att fylla skorna. Och, gott folk, det är lika bra vi konstaterar det direkt – han fyller dem med bravur. Hans spel är så tryfferat med finess och lekfullhet att ni kommer att baxna. Att han dessutom ser till att lira med strängbändarna på ett sätt som förstärker alla de dunderriff som kavlas ut genom hela skivan, ja, det gör ju inte insatsen sämre.

In Mourning har alltid haft fokus på känslor. Precis som på föregångaren, ”The Bleeding Veil” så känns det mesta hemtamt, men har finns en hel massa intressanta inslag som fördjupar det som bandet vet att de är bra på. Allt ifrån den rena majestätiska mäktigheten i Silver Crescent som med ett släpande, förödande dubbeltrampsarbete drämmer hem en tung poäng redan från början. Om ni har hört de två singlarna Song Of The Cranes och The Sojourner så har ni en hum om hur bra den här skivan är. Men detta är inte de bästa låtarna på skivan.

Dessa utgörs av kvartetten As Long As The Twilight Stays, Staghorn, North Star och avslutaren The Hounding som är fyra låtar som ställer rätt många andra melodeathband i skamvrån. Staghorn flörtar inte så lite med blackmetal, men känns inte ett dyft splittrad när bandet vräker på med melodierna som skickar ut mig i omloppsbana gång efter annan.

”The Immortal” är en skiva som det är oerhört svårt att sluta lyssna på. Den är så drabbande på så många sätt att det inte går annat än att sätta ett högt betyg på den. Bara en sådan sak som att jag gillar introt borde få er att haja till, haha!

”The Immortal” blir till en i det närmaste perfekt storm. Låtarna ligger på en hög och jämn nivå, är späckade med känsla, grymma individuella insatser som bidrar till helheten på ett rent magiskt vis – och fantastisk och varierad sång. Ni gör er själva en stor otjänst om ni inte kollar in den här skivan. Årsbästalistevarning? Ja, absolut!