Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

The Hypothesis – Origin

Lämna en kommentar

imageARTIST: The Hypothesis
TITEL: Origin
RELEASE: 2016
BOLAG: Inverse Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska THE HYPOTHESIS väljer sannerligen inte en enkel väg att vandra då de lirar melodisk dödsmetall, en subgenre där det verkligen krävs extraordinära insatser för att tränga igenom både bruset från den övriga musiken i världen, samt de minst sagt uttjatade tongångarna  från den egna subgenren.

THE HYPOTHESIS  lyckas hyfsat. Det finns betydligt sämre skivor än “Origin”, men också betydligt bättre. Bandet lyckas övertyga mig om att de faktiskt kan spela. Mest imponerar gitarristerna Juuso Turkki och Asko Sartanen med sitt sympatiska lir. Även de andra musikerna, trummisen Waltteri Väyrynen basisten Markku Ruuskanen och sångaren Antti Seppälä, lirar så pass bra som vi bör förvänta oss.

Det är såklart i låtmaterialet bristerna finns, för även om “Origin” bjuder på en stunds trevlig förströelse så är det svårt att skaka av sig känslan av att ha hört detta innan. Alla subgenrer blir, nästan som en naturlag, efter ett tag inkrökta i sig själva och som följd väldigt urvattnade och slentrianmässiga. Jag tror visserligen inte att THE HYPOTHESIS närmar sig sitt värv slentrianmässigt, men som landet ligger så kämpar de redan nu i motvind.

Stundtals glimrar bandet till som i fina Atonement och Weak Story.  Även om de andra låtarna är sympatiska så är detta inget som verkligt fäster sig i sinnet och får nackmuskulaturen  att börja jobba.

“Origin” funkar fint som en stunds god underhållning, men förvänta er inget banbrytande.

Skivor

Abnormality – Mechanisms Of Omniscience

Lämna en kommentar


Mechanisms Of OmniscienceARTIST: Abnormality
TITEL: Mechanisms Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grisighet med ackuratess skulle jag kunna sammanfatta ABNORMALITYs andra fullängdare “Mechanisms Of Omniscience”.

Brukar ni avfärda teknisk brutal dödsmetall som ej värd er tid och uppmärksamhet så kan det vara läge att omvärdera den positionen då ABNORMALITY har flera saker som talar för sig. Det första är kapaciteten att skriva verkligt genomarbetade låtar med faktiska tankar bakom. Det är ju, som ni vet, en tidigare käpphäst för undertecknad att det inte räcker att lira tekniskt – låtmaterialet måste hålla hög klass för att polletten verkligen ska trilla ner. Och det gör den här. Bäst är bandet när de faktiskt drar ner på hastigheten – spana in Synthetic Pathogenesis och ni får höra ett band som kan lira med ett fullödigt sväng utan att tappa ett uns i aggressivitet. Föredrar ni höghastighetslir så finns det i drivor på skivan. Men det blir sällan ointressant då ABNORMALITY ser till att framför allt riffen håller högsta klass.

Sångerskan Mallika Sundaramurthy svarar för en uppvisning i den högre skolan då hennes insats fullständigt pulvriserar alla invändningar. Allt från avgrundsdjupt growl till grisiga illtjut bemästrar hon till fulländning.

“Mechanisms Of Omniscience” är det bästa jag har hört i brutalsvängen i år – och garanterat det bästa från Metal Blade under 2016.

Skivor

Ihsahn – Arktis

Lämna en kommentar

imageARTIST: Ihsahn
TITEL: Arktis
RELEASE: 2016
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin  Bensch

De flesta av oss tänker nog på EMPEROR när namnet Ihsahn dyker upp i valfri plattform även om det är bra många år sedan bandet gav ut musik och då Ihsahns musikaliska resa har tagit honom till andra platser än de där EMPERORs befann sig.

Omslaget säger en del om innehållet – det är sparsmakat och kärvt utan att vara frostigt och med till stora delar helt magiska refränger om ni nu kan acceptera den termen. Just blandningen mellan det nästan spelglädjelika liret och det kalla kommer verkligen till sin rätt i South Winds som bryter mallen kraftigt med att erbjuda lyssnaren rak electronica. Konstigt? Jo, men är det något som Ihsahn har gett sig fan på så är det att han gör det som faller honom in oavsett några föreställningar om genrekonventioner.

Utflykter i all ära, det är ändå i någon sorts nominell metal/rockfora som “Arktis” landar i och jag ljuger om jag inte säger att det till stora delar är extremt kul att lyssna på skivan. Mass Darkness har ett nästan majestätiskt anslag och ett kriminellt fint driv . Lägg till ett oerhört fint gitarrsolo så är i alla fall jag såld.

Låtvaterialet andas så mycket spelglädje och självförtroende att det är svårt att inte ryckas med alldeles oavsett om det drar åt det mörkare hårdare hållet eller det rent av skira och vackra. Här finns också en mäktighet som jag tilltalas starkt av.

“Arktis” gör mig svårt sugen på att kolla in nästa platta från en artist som jag tidigare inte har frestats av.