Kategoriarkiv: Skivor

Deathening – Open Up And Swallow

deathening2011ARTIST: Deathening
TITEL: Open Up And Swallow
RELEASE: 2011
BOLAG: Rakamarow

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Svensk melodisk death/thrash är stark och levande. Gillar man denna kombination är det välkommet att lyssna på vad malmö-/göteborgsbandet DEATHENING har att bjuda på i sin debut ”Open Up and Swallow”. Projektet DEATHENING har funnits sedan 2007 men musikerna i bandet har en längre historia än så i svenskt musikliv, med bakgrund i band som MURDERPLAN och SUPRALOAD, och med sångaren Kalle Nimhagen tidigare i black/death metal-bandet EMBRACED.

Bandets båda grundare och låtskrivare, Pål Callmer och Arnold Lindberg, är uppfödda på en cocktail av bland annat CARCASS, NAPALM DEATH, DISMEMBER, METALLICA och PANTERA, och resultatet är också en gedigen mix av det bästa inom death, thrash och även en del traditionell heavy metal. Kalle Nimhagen som i tiden med EMBRACED stundom drog vokalsoundet från traditionell black mot mer death metal-känsla, gör här det motsatta då det djupa growlandet ibland bryts av mer gälla black metal-skrik. Detta kryddar anrättningen finfint.

Låtmaterialet på debuten är bra rakt igenom, inget som drar ner, men kanske inte heller någon sån där riktigt slagkraftig uppstickare. Titellåten – som för övrigt inleds med några ord ur försvarsminister Donald Rumsfelds kommentar till de amerikanska trupperna i inledningen av Irakkriget* – sätter sig fint efter ett par lyssningar, och både Mad Gone Blind och avslutande Unable to Breathe är också spår att gärna och ofta återkomma till. Albumet är relativt kort, de tio låtarna klockar in på dryga halvtimmen, och när Unable to Breathe tonar ut är det inte utan att man längtar efter mer – och som ett löfte om detta kommer, efter nästan halvminuten av tystnad, ett sista musikalisk attack och ett ångestfyllt skrik från Nimhagen, och jag flinar lite fånigt förnöjt.

”Open Up and Swallow” står sig bra även i dagens strida ström av svensk kvalitetsmetall. Hade den förutom sin jämna höga nivå även innehållit en eller annan mer utstickande låt skulle jag spå att DEATHENING mycket snabbt gjort sig ett namn i de riktigt stora sammanhangen. Nu är jag rädd att debuten kanske inte får detta omedelbara genomslag, men ser samtidigt med tillförsikt fram emot att bandet i ett nästkommande album, vilket redan lär vara smått påbörjat, än mer lyfter fram sina styrkor. ”Open Up and Swallow” är en bra debut och ett lockande löfte om mer.

* ”It is unknowable how long that conflict will last. It could last six days, six weeks. I doubt six months.”

/BiblioteKarin

Vreid – V

Vreid - VARTIST: Vreid
TITEL: V
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Femte albumet av norska VREID är en komplex historia med grundfärg i hemlandets traditionella black metal men därtill med många musikaliska utflykter och influenser. Detta är modern norsk extreme metal, väl i klass med de kanske mer uppmärksammade landsbröderna i ENSLAVED, KEEP OF KALESSIN och SATYRICON för att nämna några.

VREID har sin bakgrund och tillkomst i bandet WINDIR vars frontman Terje ”Valfar” Bakken dog 2004. Bandet lades ner men snart startade tre av de fem kvarvarande medlemmarna just VREID och tog med sig mycket av den melodiska och progressiva metal – ”sognametal” kallad efter bandets hemort – som WINDIR spelat. Låtarna på det tidiga albumen sjungs också delvis på den egna dialekten sognamål, delvis på engelska. ”Milorg” från 2009 samt aktuella albumet ”V” har dock all lyrik på engelska.

Texterna på VREIDs plattor har rört sig kring historiska teman, mycket kring Andra världskriget och de norska motståndsgrupper som stod upp mot nazismen under ockupationen. På ”V” har man vidgat perspektivet och lyriken upptas bland annat av existentiella frågor, med inspiration från Jean-Paul Sartre och konstnären Edvard Munch. Första singeln The Sound Of The River är inspirerad av boken ”Markens Grøde”, av den norska författaren och nobelpristagaren Knut Hamsun.

”V” är ett album med drag av alltifrån traditionell black metal till 70-talsrock, 80-talsthrash och dagens progressiva metal, med vackra melodier framförda av skönsjungande mansstämmor omväxlande med krampartade black metal-skrik. Denna stora variationsrikedom hade lätt kunnat gå överstyr och gjort albumet vilset och splittrat. Tack vare den glasklara produktionen och de skickliga musikernas genuina insatser skapas istället en fantastiskt rik helhet.

Den som inte hört VREID tidigare men gillar norsk extreme metal i form av t ex tidigare nämnda KEEP OF KALESSIN, och kanske än mer ENSLAVED, rekommenderar jag verkligen att låna ”V” sin tid och sitt öra. För dem som kan sitt VREID är det bara att gratulera, ni har med ”V” ett lysande album att ta del av där musiken utvecklats ytterligare från tidigare plattor.

Outtrigger – Untestified Revolution


Untestified RevolutionARTIST
: Outtrigger
TITEL: Untestified Revolution
RELEASE: 2010
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sydsvenska OUTTRIGGER med Timmy Andersson och Simon Peyron på gitarrer, Oliver Buvac på bas, Sebastian Falk på trummor och Niclas Åkesson på sång spelar melodisk metal influerad av band som AVENGED SEVENFOLD och ibland LINKIN PARK. Många rynkar kanske på näsan åt den musik som dylika band spelar, men OUTTRIGGER gör musik som i vissa fall fungerar alldeles utmärkt. Femlåtars EP:n ”Untestified Revolution” bjuder på väldigt lättlyssnad, vissa skulle nog säga radioanpassad, musik – bitvis låter det bra; det är lagom tuff musik med lite skriksång, mycket samarbete mellan bastrummor och gitarrer, och starka refränger – mest tycker jag om refrängen i World Of Fire som bjuder på snygga stämmor. Bandets musik handlar inte om att spela fort – den lunkar på i mellantempo mest hela tiden, och även om bandet gör det bra blir det lite enahanda. Jag skulle råda bandet att faktiskt släppa lite på tyglarna och faktiskt spela fortare emellanåt för variationens skull.

Det jag nu hör är musik som har en väldigt stor dos av ”lagom” i sig – det finns tusentals band som spelar samma typ av musik som OUTTRIGGER och det är därför tvunget att faktiskt ha något som gör att musiken sticker ut för att man ska fånga lyssnarnas uppmärksamhet. Som det är nu räcker det inte med att kunna spela bra, vilket OUTTRIGGER kan, det låter helt enkelt lite för slätstruket för att musiken ska fasta i huvudet.

OUTTRIGGER är ett ungt band som har potential att utvecklas till något bra om man vill – större variation i musiken är det första jag efterfrågar för att det ska kunna bli något större av detta – annars riskerar bandet att reduceras till det stall av band som duger som bakgrundsmusik, men inte så mycket mer. Jag har väldigt svårt att tro att det är där OUTTRIGGER vill vara.