Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

MURG- Gudatall

Lämna en kommentar

ARTIST: MURG
TITEL: Gudatall
RELEASE: 2016
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Black Metal. När jag tänker på den genren så associerar jag till mystik, smuts, starka känslor. En underström av galenskap och vansinne, och stundtals extrema åsikter och livsåskådningar. Det är med lätthet den genren inom hårdrocken som haft den ”smutsigaste byken” i media, samtidigt som det antagligen är där man funnit personer och band som verkligen förändrat livet för sina lyssnare och följare. Personligen älskar jag bra black metal, men kan egentligen inte med alla dess avarter. Att dyrka djävulen, förkasta mänskligheten och hylla naturen passar mig bra, medan de spår som är suicidala eller högerpolitiska ger mig en sur smak i munnen. MURG skiter fullkomligt i alla sådana traditionella (”true”?) indelningar och lyrikteman. Man förblir anonyma som personer samtidigt som det är en helt uppdiktad verklighet som skildras, även om det inte krävs speciellt mycket fantasi för att föreställa sig vår samtida värld som kört alla resurser i botten och tillbaka till grottåldern. Och det passar så otroligt bra till bandets musik.

”Gudatall” är bandets andra skiva, och den tar vid där debuten ”Varg & Björn” slutade. Musikaliskt är det en aning renare ljudbild, men utan att man gör avkall på den så välbehövliga skitigheten. Spår som Djupt Ner, Där Frosten Inte Biter eller Mästarens Resa I Mörkret är kusligt svåra att skaka av sig, och som helhet är nog ”Gudatall” en starkare platta än den hyllade debuten. Jämnare. Skivan ges ut på pigga Nordvis Records, och det är förstås helt rätt – ett skivbolag som värnar om miljö och tycks fånga upp mycket av det lite oortodoxa inom black metal-världen ska förstås vara hemvist till en av – om inte den – intressantaste black metal-akterna för tillfället. MURG sparkar arsle, på ett bra sätt!

Skivor

Khemmis – Hunted

Lämna en kommentar

ARTIST: Khemmis
TITEL: Hunted
RELEASE: 2016
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Går ni in på Metal Archives och kollar vad KHEMMIS lirar för typ av musik så kommer ni se att det står doom som listad subgenre.

Detta är en sanning med modifikation, för den här coloradobördiga kvartetten är sannerligen inte genrekonformistiska om detta nu kan sägas om något band egentligen. KHEMMIS lirar en svårt sympatisk musik med inslag av traditionell heavy metal, death metal och sludge och med en fantastisk känsla för låtskriveri. Vilket behövs då bandet föredrar att skriva få, men långa , låtar till i alla fall denna skiva. Med fem låtar och en speltid på drygt 40 minuter så blir det en stadig speltid i varje låt. Vilket inte gör ett dyft då skivan i stort sett är extremt underhållande rakt igenom.

För mig som är tämligen ny som uppskattare av doom så är det en smula vanskligt att uttala mig om vad KHEMMIS musik påminner om, men jag tycker mig höra inslag av BARONESS, SPIRIT ADRIFT och PALLBEARER utan att jag för den sakens skull tycker att detta blir för påträngande. För KHEMMIS är verkligen ett band som på ”Hunted” visar att de har inte bara inspirationen uppskruvad till de höga lägena på reglagen, de har också en fin och smittande entusiasm (ja, faktiskt!) när de vräker på till max.

Att bandet har jobbat med produktionen det märks, för gitarristerna Ben och Phils instrument låter helt fantastiska. Lika bra proddade är trummorna som trakteras av Zach och Dans bas som verkligen kommer fram i mixen.

KHEMMIS har ytterligare en sak som jag tycker imponerar – sången. Många doom- och sludgeband verkar nöja sig med att ha en sångare som mest gallskriker i ett läge. Här får vi sång med stämmor, och jag tycker att det lyfter ”Hunted” några snäpp extra.

”Hunted” är en väldigt bra och solid platta från ett band som jag tycker fler borde få upp ögonen för. Kolla in den.

Skivor

Trees Of Eternity – Hour Of The Nightingale

Lämna en kommentar

ARTIST: Trees Of Eternity
TITEL: Hour Of The Nightingale
RELEASE: 2016
BOLAG: Svart Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I april 2016 – alltså drygt åtta månader innan ”Hour Of The Nightingale” ges ut – dör bandets sångerska Aleah Liane Stanbridge av cancer. Hon blev 39 år gammal. Hennes förtidiga frånfälle lägger en aura av ytterligare sorg till den tonkonst som hon och bandets andra medlemmar gör sig skyldiga till med den äran på det som kanske blev bandets enda skiva.

TREES OF ETERNITY bjuder på oerhört imponerande doom med tydliga gothinslag och de gör detta med en musik som är lika vacker, sorgsen som tröstande. Redan från första låten My Requiem (ja, titeln skickar rysningar nedför ryggraden redan innan jag hört en ton) kopplar bandet ett lika starkt som ömsint grepp kring lyssnaren. Och de bibehåller det greppet väldigt övertygande under den timme som albumet varar.

Den här typen av musik får mig, såklart, att tänka på DRACONIAN som jag håller som mästarna inom denna nisch. Hade TREES OF ETERNITY fått fortsätta på sin bana är jag helt övertygad om att jag långt senare hade sagt att de gav säfflebandet väldigt hård konkurrens. Och det är sagt som det högsta beröm.

Tonträffen som klingar igenom ”Hour Of The Nightingale” är i det närmaste fulländad. Här finns en värdighet som är svår att stå emot, en känsla som på något märkligt sätt både får mig att vilja gråta, men också känna ett lugn som är väldigt starkt. Och Aleah Liane Stanbridge har en stor del i det. Hennes röst är i det närmaste perfekt för den här sortens musik och framkallar stor melankoli.

Produktionen på skivan är helt otroligt bra. Varm, med helt sagolik gitarrton och tydligt definierad bas. Trummorna låter magiskt bra och inkorporerandet av syntharna och stråkarna är perfekt avvägda för att inte dominera ljudbilden.

”Hour Of The Nightingale” är ett i det närmaste fulländat album, den typ av album som jag tror att många musiker strävar efter att få till – ett där vision sammanfaller med slutresultatet på ett i det närmaste magiskt vis.

Kolla in den.