Kategoriarkiv: Skivor

Aversed – Erasure Of Color

ARTIST: Aversed
TITEL: Erasure Of Color
RELEASE: 21/3 2025
BOLAG: M-Theory Audio

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk döds – genren där många är kallade, men få är utvalda? Så kanske det var innan, men jag tycker att på senare år så har genren sett en pånyttfödelse som har gjort den gott. Inte minst med band som numera vet att det inte räcker med att härma Arch Enemy, Soilwork eller tidiga In Flames om du vill skapa musik som räcker mer än bara för stunden.

Aversed är ett band som har lärt sig läxan, och de gör det än mer imponerande med tanke på att stora delar av bandet är utbildat vid musikhögskolan Berklee. Detta hade kunnat få bandet att spåra ut fullständigt med att visa exakt hur fenomenala de är på sina instrument.

Istället får vi en skiva i ”Erasure Of Color” som är sjukligt varierad, fullpackad med känsla både för hantverket och som har låt efter låt som höjer sig betydligt över genomsnittet. Lägg till detta en rent makalös sånginsats av Sarah Hartman som ledigt växlar mellan olika sorters growl och bedövande rensång.

Ni har ett ypperligt exempel på vad som gör Aversed så bra i ovanstående låt, ett stycke musik så pass förträffligt att jag inte kunde låta bli att tycka att detta är en av årets hittills starkaste låtar. Energin, intensiteten och drivet är ju helt makalösa inslag i en låt som får tanken att sväva fritt i total njutning.

Och det tar ju inte slut med det – vill ni ha köttigt sväng och totalt rens i en och samma låt? Inga problem? Dra bara igång Inexorable så har ni den biffen kirrad.

”Erasure Of Color” är en skiva som jag har spelat om och om igen, och jag har inte tröttnat på den än. Snarare är det så att jag drar mig från att spela den mer, då den tar lyssnartid från andra skivor som jag kanske borde lyssna på. Kolla in den.

Kardashev – Alunea

ARTIST: Kardashev
TITEL: Alunea
RELEASE: 25/4 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är lite av en underdrift att jag har längtat efter mer musik från KARDASHEV med tanke på att jag gav de förra plattorna, EP:n ”The Baring Of Shadows” och fullängdaren ”Liminal Rite”  9 av 10 i betyg. Och trots att ”Alunea” inte är fullt lika briljanta som de skivorna, så är den ändå till stora delar oerhört bra.

På ett rent känslomässigt plan så drabbar ”Alunea” nästan lika starkt som bandet har skämt bort oss med tidigare – inledande A Precipice. A Door. är klassisk KARDASHEV rakt av. Atmosfärisk och snygg uppbyggnad innan bandet går in i full blastmode, svinsnygga melodislingor i gitarrspelet och ett mycket varierande bruk av sång, kanske till och med mer än på tidigare plattor.

Att KARDASHEV är ett band som älskar att jobba med kontraster blir än mer tydligt på den här skivan, och de är inte rädda att ta ut svängarna och slira ut i nästan proggiga marker. När de lutar sig åt deathcore-hållet, ja då görs detta med besked som i partier i Reunion. 

Ljudmässigt känns ”Alunea” hemtam. Jag har uppskattat hur trummisen Sean Langs virveltrumma har låtit på tidigare släpp och det är lika stor mumma även här. ”Alunea” är en skiva som jag upplever som aningens mindre direkt än framför allt ”Liminal Rite” där det var fullständig kärlek från första lyssningen. Här får jag ta tid på mig vid lyssnandet, alla grejer som KARDASHEV gör känns inte lika omedelbart drabbande, nästan skavande. Men att jag kommer att återkomma till ”Alunea” det är ett faktum.

Industrial Puke – Alive To No Avail

ARTIST: Industrial Puke
ALBUM: Alive To No Avail
RELEASE: 28/3 2025
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Industrial Pukes andra giv “Alive To No Avail” startar i ett rasande tempo. Ni som lyssnat på bandets första album “Born Into the Twisting Rope” känner igen soundet. Stoppa ner en stor dos Stockholmsdöds, mycket punk och en del hardcore i en mixer. Starta mixern och du får en god sörja som heter Industrial Puke. Det river gott i halsen.

Musiken går fort och spelas med teknisk skicklighet som imponerar. Men det som verkligen får musiken att etsa sig fast i mig är sväng och hooks. Lyssna bara på singeln Biblical Corpse. Herregud! Jag vill ju bara krossa hela mixer-jäveln! Ahh!

I The Regretful Climb får lyssnaren stanna upp och hämta andan. Låten är supertung och vi får höra lugnare tongångar i Industrial Pukes mått mätt.
Men andningspausen är inte särskilt lång. Inverted klockar in på 1 minut och går så fort att jag klassar den som våldsam. Vilket rens!

Sången känns rak och ärlig när Linus Jägerskog (Burst) skriker och gastar om daglig bröstsmärta och om att leva till ingen nytta. I mitt tycke gör han sin bästa insats hittills på detta album. Även sångarrangemangen har sina starka hooks i form av hockeykörer som jag gärna gormar med i och höjer näven till.

I sin helhet är “Alive To No Avail” mer dynamiskt än sin föregångare. Efter att jag lyssnat på albumet ett par gånger får jag känslan av att Industrial Puke blivit mer sammansvetsade, och att dem med tiden lärt sig att förfina varandras styrkor. Uttrycket i musiken är så hjärtligt att det känns som bandet menar varenda ton, slag och vrål som hörs på skivan. Därav det välförtjänta betyget.