Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Hellish Outcast – Your God Will Bleed

Lämna en kommentar

hellishARTIST: Hellish Outcast
TITEL: Your God Will Bleed
RELEASE: 2012
BOLAG: Transcendmusic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Jefflar-i-helvete vad det drar igång i inledningen till HELLISH OUTCASTs debutplatta! Ett avgrundsvrål signerat Torbjørn ”Thebon” Schei, sångare även i KEEP OF KALESSIN, lovar oss en sjujäkla resa med bandet de närmsta 10 spåren och 45 minuterna. The View So Disgusting bjuder fortsättningsvis på omväxlande hets- och domedagstempo. Efter denna stenhårda rivstart fortsätter plattan med titellåten, och första musikvideon, Your God Will Bleed som t.o. .m är snäppet tyngre än inledningsspåret. Här är det i stort sett full speed rakt igenom. När tredje låten Djinn kör igång är jag redo att höja plattan till de högsta skyarna och nästan utlova en plats på årets bäst-tio-lista.

HELLISH OUTCAST självt har hållit på i tiotalet år men det är först med värvningen av Torbjørn Schei förra året som det blivit riktig fart på verksamheten i lägret, och debutplattan ”Your God will Bleed” släpptes i april i år. Det är inte enbart sin röst Thebon tagit med sig utan även delar av soundet från moderbandet går att återfinna i HELLISH OUTCASTs första album. Givetvis, höll jag på att säga, når bandet inte upp till samma fantastiska nivå som KEEP OF KALESSIN, ruggigt vore det nästan annars, men en mycket stark debutplatta är detta.

I mittpartiet på plattan blir det en liten aning lugnare, för att emellanåt t o m lämna tribut till det mer melodiska metalsoundet i t.ex. Muffled Screams. På det hela taget är mittpartiet det lite svagare på plattan, innan Ten Times Stronger, You Will Scream och förstasingeln Face Forced Down återställer ordningen. I avslutande Hubris får Thebon ge prov på ytterligare sidor av sina fantastisk röstresurser.

”Your God will Bleed” är en synnerligen mogen debut; högklassigt låtmaterial, skickliga musiker och en sångare av guds nåde. Även om det finns några svagare partier är albumet som helhet en ytterst smakfull anrättning med bidrag från, och flirtar mot, flera av hårdrockens tyngre genrer.

Bästa låt: jämnt skägg mellan Face Forced Down och titelspåret Your God Will Bleed.

/BiblioteKarin

Skivor

Before The Dawn – Rise Of The Phoenix

Lämna en kommentar

ARTIST: Before The Dawn
TITEL: Rise Of The Phoenix
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melankoliska BEFORE THE DAWN återvänder med sin kanske hårdaste platta hittills.

Här finns fortfarande gott om det typiska melankoliska anslaget gemensamt för så många finska band. Detta anslag är något jag verkligen uppskattar, och att bandet dessutom har tuffat till sig betydligt är inte heller det något jag invänder emot.

Det matas dubbla baskaggar till en grad tidigare okänd för bandets musik, och när trummisen Joonas Kauppinen allt som oftast dundrar på med blastbeats under smäktande gitarrharmonier som i utmärkta Throne Of Ice är det omöjligt att inte nicka med.

Att bandet också har gallrat ut den rensång som finns på de tidigare skivorna är bra – rensången var inte speciellt imponerande om ni frågar mig. Speciellt inte om vi jämför med det klassgrowl som Tuomas Saukkonen står för. Du glade säger jag bara.

Genomgående ligger låtarna på en stringent och synnerligen bra nivå. Jag tycker att man kan höra att bandet vet att de har starka kort på hand och de spelar med ett självförtroende och med en glädje som man i det närmaste kan ta på.

Gitarrspelet är i en klass för sig. Riffen är brutalt köttiga stundtals – och precis så episkt bölande emellanåt att jag kommer på mig själv att njuta något groteskt. Kolla gärna in Cross To Bear så har ni ett bra exempel på en låt där dessa faktorer manifesteras.

Produktionen är felfri – tjock och mustig som en god gryta utan att för den sakens skull vara otydlig.

Jag är mycket imponerad av ”Rise Of The Phoenix”. Det är en skiva som har chansen att ta sig in på årsbästalistan för min del.

Skivor

Accept – Stalingrad

Lämna en kommentar

Accept2012ARTIST: Accept
TITEL:  Stalingrad
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Janne Sandstén

Som de flesta var även jag överraskad av ACCEPTs comeback 2010, med en makalös platta som verkligen tog tillbaka ACCEPT på heavy metal-tronen. En skiva som placerades väldigt högt när året skulle summeras. Den nya skivan är hitintills en av årets mest efterlängtade plattor och det är med höga förväntningar jag lägger nålen på första spåret.

Hung, Drawn And Quartered startar resan mot ”Stalingrad”, med ett melodiskt intro som för tankarna direkt till ”Metal Heart”. Vilken öppning, klassisk metal energi, med riktigt massiva gitarrharmonier.

Låtarna på skivan följer den klassiska ACCEPT-mallen, fullt med grymma gitarrer, solon, smittsamma melodier och sjunga med-texter, även om de blir lite väl banala emellanåt.

Jag känner mig riktigt glad att höra bandet låta så vitalt, kraftfullt och fräscht, detta bådar gott inför framtiden och jag måste säga att var det några tvivel innan så är de bortblåsta, ACCEPT är tillbaka och lika starka som någonsin. ”Stalingrad” är ett gott bevis på att bandet fortfarande kan leverera.

En av skivans största styrkor är att den passar fint mot sin föregångare, är bokstavligen den mest logiska fortsättning på ”Blood Of Nations”, men inte som ett regummerat däck till ”Blood Of Nations” utan ”Stalingrad” övertrumfar sin äldre bror med ett snäpp, bandet har mognat och njuter av återkomsten, utnyttjar sin nyvunna styrka fast med en fast fot förankrad i sin väletablerade historia. De nya låtarna är precis som du förväntar dig, klassisk heavy metal från början till slut.

Wolf Hoffman och Herman Frank låter bättre än någonsin. Deras riff är riktigt medryckande, och deras solon är riktigt bra. Gitarrerna passar perfekt i takt med Stefan Schwarzmanns solida rocktrummor och Peter Baltes bastoner. Likaså Mark Tornillo – rösten är i fin form, hans raspiga läder-kastade tonfall passar in perfekt i ljudbilden och även om han förmodligen kommer alltid att plågas av hänvisningar till UDO har han mer än visat sig vara en värdig och kapabel ersättare. Jag kan påstå att jag inte saknar UDO, utan är riktigt nöjd med detta upplägg.

”Stalingrad” är en relativt starkare, rikare, mer invecklad, melodisk och mer exotisk, jämfört med föregående platta. ACCEPT ser ut att styra världen av klassisk heavy metal. Åtminstone visar de med kraft var skåpet ska stå.

/ Janne Sandstén