Kategoriarkiv: Skivor

Obituary – Cause Of Death


ARTIST
: Obituary
TITEL: Cause Of Death
RELEASE: 1990
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gillar man som jag DEATH och OBITUARY så har man i ”Cause Of Death” en skiva där man får det bästa av bägge banden – de långsamt tuggande riffen från OBITUARY och de explosiva tonkaskaderna och meckigheten från DEATH. Förklaringen till detta är att James Murphy som spelade i DEATH mellan 1989-1990 lirar gitarr så att det sprutar om det på ”Cause Of Death” som släpptes 1990.

Och just gitarrgrejerna är det som jag verkligen går igång på – lyssna bara på Body Bag och försök hävda att det inte är en rent storartad låt. Precis, du får problem. Låtarna har blivit längre och faktiskt svårare om man jämför med föregångaren, debuten ”Slowly We Rot” från -89. Det är betydligt mer temposvängningar och mer habilt låtskrivande. Vad som inte har förändrats märkbart är den synnerligen av budgeten begränsade (misstänker jag) produktionen. Scott Burns, producenten av så många plattor under 1990-talet, gör dock det bästa av situationen och lyckas bra. I stort sett tänker jag bara att produktionen låter mycket som den gjorde på 1990-talet – och jag gillar ju den ljudbilden.

John Landy sjunger på samma karakteristiska sätt som alltid – hans röst har något unikt över sig, och hans lyrik är lika bisarrt underhållande som på exempelvis ”World Demise”, som i titellåten;

With the dying body dead.
With the dying the coming rotting.
With the dying the coming rot.

Rot in hell religious one
Cold fate the chosen son.
Find the darkness kill the day.
You said you’d never cease saying.

Ändå tycker jag att ”Cause Of Death” inte håller hela vägen för mig – jag tycker exempelvis att ”World Demise” och ”The End Complete” är mer gjutna plattor. Det som gör att ”Cause Of Death” sticker ut i bandets diskografi är just gitarrarbetet. Solona ligger på en verkligt imponerande nivå och får mig väldigt ofta att le av njutning. Jag tycker att ”Cause Of Death” är en platta väl värd att kolla upp – men vad gäller peakar i bandets diskografi finns det bättre plattor än denna.

Obituary – World Demise


ARTIST
: Obituary
TITEL: World Demise
RELEASE: 1998
BOLAG: Roadrunner 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tre band av absolut väsentlighet att hålla koll på från Floridascenen – DEATH, MORBID ANGEL och OBITUARY. Det finns såklart betydligt fler band inom den träskindränkta scen som poppade upp i Florida under sent 80-tal, men trojkan ovan är det svårt att avfärda som icke relevant.

Där DEATH och MORBID ANGEL satsade på halsbrytande speed och meckighet gick OBITUARY i motsatt riktning – man drog ner på tempot och skrev rejält taggtrådsvassa riff som hamrades ut med skrämmande ferocitet, satsade på tyngd i trumspelet framför att attackera med blastbeats – och så toppade man med en sångare vars stil verkligen inte kan kallas annat än speciell – John Tardy. Det är verkligen plågsamt på helt rätt sätt att lyssna på den mannens vokala uttryck – att halsen håller i ens en enda vers imponerar verkligen. Hans lyriska utflykter hör också till bandets trademark – och han förnekar sig verkligen inte på “World Demise” där texterna är lika obegripligt märkliga som på de flesta plattor av bandet. Kolla bara in de första verserna av titellåten:

I have found, you have found
Before you, living grown.
Come to pain, for life.
Follow my fear, existing to die.

The coming fall and following in my steps.
Do live out all my life.
Do remain in constant fear.
Going to sigh and hasten to burn.

Ja, visst finns det bättre? Till saken hör att det verkligen funkar riktigt bra, mycket beroende på att man verkligen inte hör vad mannen growlar – när man lyssnar på plattan. ”World Demise” är i jämförelse med den skiva som hålls som bandets bästa – ”The End Complete” – en riktigt bra platta. Låtarna ligger på en bra och jämn nivå – och jag tröttnar inte på plattan i första taget. Jag uppskattar också att bandet vågar vara konsekventa med att de vill satsa på tyngd och att de har låtidéer som gör att detta grepp inte känns stelt överhuvudtaget. Gitarrarbetet är riktigt imponerande genomfört av Allen West och Trevor Peres – bra riff och solon. Jag faller också stenhårt för den så otroligt tidsdaterade produktionen – 90-talets döds lät verkligen på ett oerhört speciellt sätt – som gör att man verkligen hör varje instrument tydligt.

OBITUARY är ett band vars katalog verkligen växer till sig – bra låtar förtjänar detta – och gillar man döds från 90-talets Florida har man redan denna skiva – för er andra finns här en pärla att upptäcka.

Einherjer – Norrøn

einherjer2011ARTIST: Einherjer
TITEL: Norrøn
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det ska tydligtvis vara träd, rötter och skallar i bildkompositionen i höst. OPETH har sin version av temat på omslaget till “Heritage” (se Martins recension här på sajten), och EINHERJER bjuder på en mer smakfull variant på samma tema som visuell presentation av sitt album “Norrøn”.

Bandet bildades 1993 men efter ett framgångsrikt decennium lade man projektet i malpåse och grundarna Frode “Grimar” Glesnes och Gerhard “Ulvar” Storesund ägnade sig istället åt thrash metal-bandet BATTERED som gav ut sin självbetitlade debut 2006. EINHERJER återförenades först för några turnédatum 2008, och nu föreligger alltså även återföreningens första studioalbum.

Tungt, tungt trampar EINHERJER fram i inledande 13-minutersmastodonten Norrøn Kraft. Gitarrer, slagverk och den i stort sett rena, om än något raspiga, sången driver fram känslan av storslagenhet och mörker. Folkmusikinslagen med akustiska strängar och flöjt gör sig starka vid en tio minuter in i låten. Som en av pionjärerna inom det som benämns viking metal har ändå EINHERJER ingen överdriven respekt för sin genres gränser. Här blandas folkmusikinslag med black metal-känsla och även en avvägd dos av keyboards och körpartier. Bland de sex spåren återfinns även en cover på det norska folkmusik/post punk-bandet YM:STAMMENs Alu, Alu Laukar (“Öl, Öl & Vitlök”).

Det ska sägas att jag inte är någon ivrig tillskyndare av den s.k. viking metal-genren i allmänhet, men i “Norrøn” är allt väl avvägt och avmätt vilket gör hela skivan njutbar. Ändå är de bästa partierna de när bandet lutar sig mer mot sina black metal-rötter än sina folkmusik-dito. Med detta i kombination med fångande melodier och en mycket gedigen musikalitet skapar EINHERJER ett album som har all chans att nå ut både långt och brett.

/BiblioteKarin