Kategoriarkiv: Skivor

Aeon- Path Of Fire


ARTIST
: Aeon
TITEL: Path Of Fire
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grabbarna i AEON gillar inte att ligga på latsidan: förutom AEON återfinns medlemmarna i band som DARK FUNERAL, SANCTIFICATION, SOULDRAINER och DEFACED CREATION för att nämna några.

Finkänslighet får ni leta efter någon annanstans än på AEONs plattor – med låttitlar som Forgiveness Denied, I Will Burn, Abomination To God förstår man rätt snabbt varthän det barkar.

Vi pratar om riktigt skitigt brutal death metal och det är plattan i mattan från första stund – jag är både utmattad och upprymd redan efter tre låtar. Gosse vad det manglas! Om bandet har gett sig den på att göra en brutal samling låtar kan jag bara säga – grabbar ni har lyckats med råge!

Det är bitvis rent påfrestande att ta in denna brutalitet – det finns i sann brutalistisk anda inga lugna stunder på ”Path Of Fire”. Trummisen Nils Fjellström (vars superkrafter bakom trummora torde vara välkända vid det här laget efter senaste DARK FUNERAL-plattan) bombarderar sin virveltrumma med en sådan mängd blastbeats att det nästan är fog för att starta en förening för stukade trumskinn med Fjellströms dito som ordförande. Att vi har att göra med riktiga knäckare på att lira metal råder det inte någon tvekan om. Solot i Liar In The Name Of God som tar sin början 2:42 in i låten är det bästa jag hört under 2010. Utan att överdriva har jag lyssnat enbart på det solot runt 40 gånger. AEON är ju såklart så mycket mer än ett mycket väl exekverat solo – att vara traditionell behöver inte innebära en nackdel när man lirar som detta gäng gör. Det som i mina öron skiljer bandet från mängden är den väldiga råhet bandets musik bjuder på – det är ondskefullt och stenhårt till max, och gillar man sin death metal riktigt mörk, rå och brutal med old school-mentalitet kommer man verkligen gå igång på ”Path Of Fire”. Gillar man inte detta gör man klokt i att hålla sig borta – väldigt långt borta.

 

Celestial Decay – Contradictum

contradictumARTIST: Celestial Decay
TITEL: Contradictum
RELEASE: 2010
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag hoppade rakt in i lyssnandet på ”Contradictum” från TORTURE DIVISIONs ”Evighetens Dårar II” –  ett ganska stort hopp som inte direkt talade till CELESTIAL DECAYs fördel initialt. Det börjar inte heller bra –  jag är inte ett stort fan av berättarröster och det skär sig i öronen över den storvulenhet som demonstreras i öppningsspåret In Rememberance, en storvulenhet som mycket få band kan komma undan med överhuvudtaget. Tack och lov tar det sig – skivan bjuder på tillräckligt mycket bra musik och spelskicklighet från de inblandande musikerna för att tillfredställa mig inte totalt, men till stora delar.

”Contradictum” är en lång platta – inte mindre än 16 spår brottas om uppmärksamheten och enda gången det verkligen styrs ner i diket är när bandet drar igång en cover av R ’n’ B artisten Rhiannas låt Unfaithful – trots att bandet spelar bra ställer jag mig mycket undrande till att ha med låten på plattan.

Desto roligare är det att lyssna på låtar som Silent Embrace och No Need For A Hero som bjuder på verkligt bra spel. Likadant är det med stycken som C.R.O.D. och avslutande, väldigt intressanta, sviten Final Night som börjar med ett fejkat tal av George W. Bush i vilket han tar på sig rollen som diktator med mål att kontrollera USAs befolkning samt kuva resten av världen med hjälp av de massförstörelsevapen han förfogade över. Resten av sviten bjuder på över 20 minuters musik som drar åt alla håll och kanter – och detta gör bandet riktigt bra.

Produktionsmässigt finns en del att önska – trumnörd som man är tycker jag att dessa låter lite för instängda bitvis och jag tror att skivan hade vunnit på om trummorna hade låtit lika maffigt frisläppta som de övriga instrumenten.

Sammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

Brain Drill – Quantum Catastrophe

ARTIST: Brain Drill
TITEL: Quantum Catastrophe
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det här är en platta som gjord för oss som gillar teknisk dödsmetall med avsevärda inslag av grind. Om man varit bekymrad över att BRAIN DRILL skulle ha mesat till sig sedan debuten ”Apocalyptic Feasting” kan jag bara säga att de fortfarande har aggressiviteten uppskruvad till max.

Musiken väller ut som en flod av lava redan från starten och tar, precis som med debuten, en god stund att komma in i och smälta. Precis som med föregångaren är spelet en ren uppvisning i teknik och bländar i alla fall mig storligen. Ron Casey är mannen bakom en av de absolut värsta uppvisningarna i tekniskt trumspel helt i paritet med exempelvis Brad Fickeisen (ex-THE RED CHORD), som jag hört detta år. Vilket naturligtvis är helt i sin ordning då BRAIN DRILLs musik verkligen står och faller med trummisen. Strängbändarna i form av gitarristen Dylan Ruskin och bassisten Ivan Munguia visar också på en våldsam skicklighet med helt sinnesjuka övningar som får mig att tappa hakan. Steve Rathjenskriker/growlar också han med en inlevelse som matchar både hans medmusikers lir och låtmaterialet mycket bra.

Det som BRAIN DRILL har förbättrat sedan debuten är produktionen. Speciellt trumljudet på ”Apocalyptic Feasting” var supertriggat, och visserligen är fortfarande bastrummorna så även på ”Quantum Catastrophe” men övriga trummor låter så mycket naturligare än på debuten. Produktionen är som helhet mycket matigare och fetare – gitarren låter verkligen brutalt bra, men jag hade gärna sett att basen kommit fram ytterligare något mer än vad den gör.

Låtmässigt känner jag igen mig från ”Apocalyptic Feasting” men låtarna på ”Quantum Catastrophe” är mer genomtänkta än till att bara vara rena uppvisningar i tekniskt spel. Monumental Failure har redan seglat upp som en favorit ända sedan jag hittade låten på YouTube, men här finns såklart så mycket mer godis att hämta – titellåten exempelvis som är en för döds/grindband rejält lång njutningslyssning som klockar in på 16 minuter!

Det är riktigt kul att höra ett BRAIN DRILL som har höjt sig flera snäpp, framför allt låtskrivarmässigt, och som bjuder på en makalös audiell nedsänkning i ett ljudinferno som inte gör mig besviken. Gillar man verkligt extrem döds/grind bör man kolla in ”Quantum Catastrophe”.