Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Cattle Decapitation – The Harvest Floor

harvest-floorARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: The Harvest Floor
RELEASE: 2009
BOLAG: Grindhead Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En platta som inleds med obehagliga djurgrymtanden för att följas upp av en furiös trumkanonad som kastar lyssnaren in i brutala The Gardeners Of Eden utnämner jag härmed till 2009 års hittills mest utmanande platta. ”The Harvest Floor” av veganistiska CATTLE DECAPITATION är en helvetisk resa som gör mig helt groggy –  i samma anda som exempelvis fantastiska BRAINDRILL bjuds lyssnaren på förödande death metal/grindcore där öronen belägras av soniska intryck av vilka inte alla är behagliga. ”The Harvest Floor” ställer stora krav på uthållighet – aggressiviteten är uppskruvad till max och man är i stort sett lika utmattad som efter ett rejält träningspass efter en genomlyssning. Detta faktum kan avskräcka måhända –  för egen del älskar jag det!

Brutal death metal har på senare tid seglat upp som en favoritgenre hemma hos mig och den känsla av en i det närmaste katharsisliknade karaktär som jag får när jag lyssnar på ”The Harvest Floor” vill jag inte underskatta. Vill man ha mer nyanserad och inte fullt så hård metal i stereon gör man rätt i att hålla sig borta från CATTLE DECAPITATION – vill man å andra sidan få öronen sprängfyllda av death metal av den mest brutala karaktär – då kommer ”The Harvest Floor” att fylla detta syfte på ett storartat sätt.

Skivor

Pandemonium – Whispers

Lämna en kommentar


ARTIST: Pandemonium
TITEL: Whispers
RELEASE: 2009
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

 

Som hårdrockande lundabo känner jag PANDEMONIUM till namnet. Dock har jag inte hört bandet förrän nu då pågarna brassar på med senaste given av sammanlagt sex sedan starten 1997 – ”Whispers”.

Men detta är sannerligen inte en ovälkommen gäst i datorn – efter ca 10 genomlyssningar gillar jag bandets mäktiga metal mer och mer. Bandet har valt att släppa plattan helt digitalt och gratis – och jag hoppas att bandet på detta sätt når många lyssnare, vilket de helt klart är värda.

För lyssnare som gillar mäktig, majestätisk black/death metal i DIMMU BORGIRs anda utan att efterlikna norrbaggarna alltför mycket, kommer i likhet med mig, att gilla lundabandets musik. Det är sannerligen inget fel på ambitionsnivån hos sextetten som inte räds att bjuda på långa låtar med en hel massa tempoändringar och staplande av riff. Inte mindre än tre sångare befolkar PANDEMONIUM – av dessa tre gillar jag Lahmas feta growl bäst. Däremot är jag inte en så stor fan av den dödssång a la Dani Filth som bandet ibland bjuder på. Detta är dock i stort sett den enda invändningen jag har angående ”Whispers” som är en stark uppvisning i black/death metal av skickliga musiker – och då tänker jag inte enbart på trummisen Enlils hänsynslösa pisk som jag i egenskap som trummis har svårt att motstå – utan resten av bandet Lugal Hellord (gitarr, sång), Enki (gitarr), Matu (bas) och Nirah (keys, sång) lirar på en hög och jämn nivå plattan igenom.

PANDEMONIUMs musik är inget för lyssnare som gillar en mer avskalad ljudbild, med plattan i mattan metal every inch of the fucking way. Gillar man däremot majestätisk metal, med en hel del rejält hastighetspisk inbakat i mixen, då misstänker jag att man nog kommer gilla det PANDEMONIUM erbjuder på sin senaste platta.

Skivor

Cynic – Traced In Air

Lämna en kommentar

traced-in-airARTIST: Cynic
TITEL: Traced In Air
RELEASE: 2011
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

1993 utkom CYNICs debutalbum ”Focus” och att säga att de tog god tid på sig att pressa ur sig uppföljaren ”Traced In Air” är ingen överdrift med tanke på att den kom ut 2008! Men detta är lätt förlåtet när man serveras en sådan musikalisk anrättning som plattan de facto är.

Man gör sig själv en stor otjänst om man tänker i traditionella termer som intro, vers, refräng, stick och till och med genrer när det gäller CYNICs musik. Den originalitet som medlemmarna visar prov på återfinns inte hos många band – regelboken i den mån medlemmarna tror på denna – är helt bortrensad. Bandet gör vad som faller dem in – och de gör det på ett sätt som gör att man blir helt golvad. Detta är en kanonplatta som från första låten Nunc Fluens till Nunc Stans tar med lyssnaren på en resa som bör omtalas med samma superlativ som debuten för 15 år sedan.

Spelskickligheten är påtaglig som sig bör, men medlemmarnas individuella skicklighet hamnar aldrig i vägen för den graden av samspelthet och strävande efter samma mål som är vad som utmärker CYNIC som band.

Musiken är som sagt helt unik vilket gör att CYNIC aldrig kommer att bli ett band som älskas av alla –  fusionjazz blandad med growlsång erbjuder ett ganska stort motstånd för de flesta – för egen del älskar jag det och det är väldigt lätt att ge det höga betyg denna platta med rätta förtjänar.