Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Anaal Nathrakh – Endarkenment

Lämna en kommentar

ARTIST: Anaal Nathrakh
TITEL: Endarkenment
RELEASE: 2/10 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror att ett år som detta är brittiska tvåmannabandet ANAAL NATHRAKH än en större livsnödvändighet än någonsin. Och det vill inte säga lite, då jag har följt bandet om inte slaviskt, så med stort intresse de senaste åren. Förra skivan ”A New Kind Of Horror” hade  sina poänger, men stod sig inte riktigt mot plattan innan, ”The Whole Of The Law”, som jag tyckte var svinbra. Och den står sig inte mot ”Endarkenment” bandets 11:e platta som släpps på fredag.

De två singlar som släppts från skivan, titellåten och The Age Of Starlight Ends gav mig verkligen mersmak, och ja – de är bra – men om jag säger så här: de är inte albumets starkaste låtar, ja då kanske ni förstår att ”Endarkenment” är ett helvetiskt starkt album.

Letar man efter formelförändringar då är inte ANAAL NATHRAKH bandet som gör detta. Snarare har det handlat om att inom ramen för vad bandet gjort utföra skruvande och se till att låtarna är två saker: stökiga, men ofta med extremt episka refränger, och med verkligt oroväckande sånginsatser av Dave Hunt. Och gosse om bandet gör detta på den här skivan. Här finns så oerhört mycket melodisk mumma att det är rent skrattretande. Faktum är att jag skulle kunna rada upp varenda låt som exempel på detta, men de två exempel som jag tycker lyfter plattan lite extra är Libidinous (A Pig With Cocks In Its Eyes och Feeding The Death Machine som kan vara en av de bästa låtarna som bandet skrivit under sin karriär.

Riffmattan i den senare är knäckande bara den, men sen kommer refrängen, och nu blir jag tvungen att ta till superlativen på riktigt. Men. Dra. Åt. Helvete. Så. Bra. Första gången jag hörde refrängen var det att jämföra med att uppleva lyckorus. Jag kan helt ärligt säga att jag har lyssnat säkert 100 gånger på låten och har inte tröttnat än.

”Endarkenment” är i mina ögon ett av ANAAL NATHRAKHs starkaste album, och det märks så tydligt att bandet återigen har lyckats tända en eld av inspiration som tvingar recensenter över hela världen att överväga plats på årsbästalistan över 2020.

Skivor

The Ocean – Phanerozoic II: Mesozoic / Cenozoic

Lämna en kommentar

ARTIST: The Ocean
TITEL: Phanerozoic II: Mesozoic / Cenozoic
RELEASE: 25/9 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att bli fascinerad av vad THE OCEAN gör på ”Phanerozoic II…” för maken till vindlande skiva var det längesedan jag lyssnade på. Subgrenrer trängs på ett påtagligt sätt, men bandet lyckas ofta inte bara foga samman dessa utan större problem, utan få mig att se kopplingar och synergieffekter som jag inte hade kunnat tänka mig.

Bäst är att bandet vräker på direkt redan i andra låten på skivan. Jurassic/Cretaceous är ett 14-minutersmonster med hybris som på ett oerhört kraftfullt sätt vräks över lyssnaren, och snudd på överväldigar mig. Den rent episka mäktigheten i låten är massiv.

THE OCEAN pendlar skickligt mellan olika känslolägen genom hela skivan. Ibland har jag tyckt att det blir aningens för mycket skiftningar, bara för att nästa lyssning hänföras totalt. Att ni kan tolka detta både som att ”Phanerozoic II” är en skiva som kräver sina lyssningar, eller som en skiva som kan upplevas som svår att få grepp om är helt i sin ordning. Den upphör i alla fall inte att fascinera på ett härligt skavande sätt.

Produktionen är fint organisk. Paul Seidels trummor låter underbart, och det finns en nästan katedralliknande rymd som både förstärker helheten som lyfter fram enskilda instrument.

THE OCEAN känns som ett band som vågar ställa krav på sina lyssnare – de lyckas få med mig på vagnen med ett fint känslomässigt låtmaterial som jag kommer att återkomma till under resten av året.

Skivor

Second Sun – Kampen Går Vidare

Lämna en kommentar

ARTIST: Second Sun
TITEL: Kampen Går Vidare
RELEASE: 2020-11-06
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SECOND SUN är en egensinnig best, med de musikaliska rötterna i luftigt 70-tal med med diskreta inslag av ockult 60-tal och tidig 80-talshårdrock. Sången på svenska ger dock en aningen proggig känsla, lite som ett kärleksbarn mellan HORISONT och tidiga Pugh Rogefeldt, kanske? Apropå influenser, förresten, så kanske en något mer otippad sådan kan höras om man lyssnar på refrängerna i stockholmarnas Slå Tillbaks och BLACK SABBATHs TV Crimes från ”Dehumanizer”-plattan? Likheten är – om än säkerligen oavsiktlig – slående…

Nå, i övrigt är de två akterna inte direkt tvillingar, mer än möjligen avseende det visuella intrycket av kalufser och mustascher. SECOND SUN har ett mycket luftigare sound, där en energisk livsglädje på ett fint sätt samsas med en nedtonad och aningen vemodig ilska. Den musikaliska spännvidden är god, bluesigt riffande samsas med finstämda, akustiska partier och duellerande gitarrslingor, och sånginsatsen signerad bandets frontfigur Jakob Ljungberg har tillräckligt mycket nervig desperation för att ge det luftiga anslaget ett trivsamt driv.

Den svaghet som möjligen kan skönjas är att i princip alla låtar är bra, men få tar steget upp till nästa nivå. Den där omedelbara hitlåten, spåret med hooks som verkligen vägrar släppa taget, finns kanske inte riktigt där. Den avslutande duon Om Alla Bara Var Mer Som Jag och Gör Alltid Ditt Bästa För De Du Älskar är dock rätt starka kort, tillsammans med tidigare nämnda Slå Tillbaks, det lite mörkare titelspåret samt för tidsandan 2020 träffsäkra Hatar Det Ändå. (Läs texten i videon här nedan, så förstår du vad jag menar. Jo, läs, jag skrev rätt. Videon är för övrigt en riktig charmig övning i att hålla budgeten nere.)

Jag kommer således på mig själv med att, allt sammantaget, gilla SECOND SUN. De har hittat ett ganska eget sound och känns charmigt genuina. ”Kampen Går Vidare” är ingen livsomskakande ny bekantskap, men för fans av retro-soundet (och särskilt kanske då det som på den svenska scenen har HORISONT som främsta fanbärare) känns det som en tämligen given platta att spana in.