Etikettarkiv: 1914

Hot or not? – Ukraina-special

Denna upplaga är en extra-insatt runda med nysläppt metal endast från Ukraina. WeRock är ingen politisk sajt, men självklart går även våra tankar till Ukrainas frihetskamp och den tragik som nu drabbar alla ofrivilligt inblandade i striderna. Därav denna musikaliska tribut till vår europeiska granne.

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Поклик могил
ARTIST: SVRM
VALD AV: Amelie
Martin: Svårt att värja mig mot den fantastiska stämningen i den här låten. SVRM är så oerhört skickliga på att få till exakt rätt melankoli för att jag ska tappa alla koncept och tokdyrka. Svinbra!
Robert: Detta är kanske min ultimata förutfattade bild av musik från Ukraina: stämningsfull black metal med lite smårisig produktion. Det är dessutom bra, och en sån där låt som bara växer för varje lyssning. Riktigt bra!
Fredrik: Stämningsfull, vackert mollklingande men ändå tillräckligt skavig black metal. Låten lider lite av att produktionen känns tämligen lågbudget, vilket tar ner intrycket något. Ändå klart godkänt, ett trivsamt mörker här.


LÅT: Fever Touch
ARTIST: Mist Tower
VALD AV: Fredrik
Amelie: Stoner rock/metal är egentligen inte alls min grej men visst är det ett gäng duktiga musiker som utför det här och sångarens insats är definitivt imponerande i sitt slag. Mer än en ljummen upplevelse blir det dock inte det här musikbadet.
Martin: Jag gillar verkligen svänget som det här gänget har. Artem Matiyenko har en fantastiskt bra röst som jag inte kan få nog av. Mittenpartiet funkar inte lika bra, men hade detta skalats av så hade det blivit toppbetyg. Nu blir det en stark hetta, men inte vulkanvarmt.
Robert: Va? Detta låter stundtals som om WOLFMOTHER rökt på lite och fastnat i fuzz-träsket, och det svänger stundtals riktigt bra. Omgångens svagaste låt, vilket säger mer om den ruggiga kvalitén vi ser i denna specialare – för det här är bra.


LÅT: The Nocturnal One
ARTIST: Drudkh
VALD AV: Martin
Robert: DRUDKH är sannolikt det mest namnkunniga bandet från Ukraina, med en diger backkatalog. Det är också ett band som i stort sett aldrig gjort en svag skiva, och The Nocturnal One är mer av det man väntar sig: dyngbra och stämningsfull black metal. Omgångens bästa låt, månne?
Fredrik: Ganska skön mix av driv, desperation och luftig atmosfär. De sex minuterna kanske något i överkant, sett till mängden variationsrikedom under spårets gång. Men även här klart godkänt, det är stämningsfullt och behagligt.
Amelie: Det här är ett av de ukrainska band jag lyssnat på tidigare och de har också varit aktiva i närmre två decennier. DRUDKHs svärtade metal är mycket tilltalande och det är behaglig fart och fläkt över The Noctunal One. Detta är definitivt hett!


LÅT: Vimy Ridge
ARTIST: 1914
VALD AV: Robert
Fredrik: Köttigt! Här snackar vi svulstig ångvälts-döds med en härligt kompakt känsla. De kulturella pretentionerna lyser i stor utsträckning med sin frånvaro, men vad gör väl det när hantverket är så här pass gott? I god konkurrens mitt favoritbidrag denna runda.
Amelie: Musiken är under lupp och vi ska inte ventilera krig här, varken äldre eller nyare, men det har aldrig varit mitt favorittema inom metal. Med det sagt är detta stycke musik en riktigt trevlig svärtad death/doom med skönt driv. God temp på detta!
Martin: Lite av en slam dunk från Rober, för detta är ju kusligt bra och engagerande. Att innehållet i lyriken ges ytterligare pregnans av det rådande kriget i Ukraina gör att det är omöjligt att inte gå igång på detta.

Årsbästalistan 2021 – Robert

Varannan Sverige? Ja, närapå – i ett mycket starkt musikår slumpar sig den här listan landa på hälften svenskt och sånär i placeringar om vartannat. Dessutom inte bara en utan två (!) skivor med fokus på Första Världskriget och dess fasor – och dessutom två akter som vanligtvis prenumererar på förstaplatserna men denna gången precis klarar att kvala in. Kort sagt: musikåret 2021 summeras på ett ganska oväntat sätt. Hugg in!

Topp 10 Skivor

10. Where The Gloom Becomes Sound – TRIBULATION
Vad är nu detta – en TRIBULATION-platta som inte prenumererar på Toppplaceringen på en Årsbästalista? ”Where The Gloom Becomes Sound” är svepande svidande vacker och fångar ett Sveriges mest intressanta och kreativa band – det räcker denna gång till en 10:e-plats.

9. Hushed And Grim – MASTODON
Vad är nu detta – en MASTODON-platta som inte prenumererar på Toppplaceringen på en Årsbästalista? ”Hushed And Grim” är proppfull med känslodjup och visar upp ett av världens mest kreativa band – det räcker denna gång till en 9:e-plats

8. Menschenmüle – KANONFIEBER
En skiva som ger tillfälle att verkligen nörda ner sig den mardröm som var Första Världskriget bjuder tyska KANONENFIEBER på. Bandets svärtade döds skildrar med hjälp av samplingar, efterlämnade brev och historiska fakta den misär som en gång var.

7. Death, Madness, Horror, Decay – THE LURKING FEAR
Om driven och smiskande döds kan vara rolig så är detta ett exempel på det. Det är roligt att lyssna på THE LURKING FEAR, den olycksbådande skivtiteln till trots. Bandet fortsätter utforska rymden och H.P Lovecrafts skräck på ett sätt som fått denna skiva att fullständigt regera i spelaren sen den kom.

6. La Morsure Du Christ – SETH
Årets bästa klassiska black metal kommer från Frankrike. SETH bjuder på vrålsnygg produktion, riktigt bra låtar och lyckas balansera sin lyxiga black metal med att hålla sig ”trve” i känslan.

5. The Bleeding Veil – IN MOURNING
Jäklar vilken platta de levererar, svenska IN MOURNING! ”The Bleeding Veil” håller jämna steg med den historiska höjdpunkten i bandets diskografi (2012 års ”The Weight Of Oceans”), och det säger nästan allt. Detta är kort sagt en smått magisk platta.

4. Where Fear And Weapons Meet – 1914
1914 från Ukraina levererar denna listas andra skiva med tema krig och då framförallt Första Världskriget, märkligt nog. Detta är bandets tredje platta och den absolut starkaste hittills. ”Where Fear And Weapons Meet” är dödsmetall med inslag av black metal som utgör en mycket slitstark skiva, den verkar inte gå att spela sönder eller bli less på!

3. Escape Of The Phoenix – EVERGREY
EVERGREY gör det igen – levererar en platta som täpper till truten på undertecknad. Motsträvigt finner jag mig älska detta, och låtar som Where August Morn, A Dandelion Cipher och In The Absence Of Sun har för alltid satt sig i hjärtat. Dyngbra platta, detta.

2. As The Flame Withers – YOTH IRIA
Grekisk gotisk black metal som fullständigt rockade sockorna av mig när den släpptes, och en platta som blivit en sån där man tipsar andra om. YOTH IRIA varvar stenhård black med tung gotisk och nästan hypnotiserande black metal med resultatet att ”As The Flame Withers” bildar en svårslagen varierad helhet. Självskriven som årets debutskiva!

1.  Lake Drinker – HORNDAL 
Ohotad. Dominant. En skiva som är mer än en skiva. Den första 10-poängaren som jag delat ut under alla dessa år som skribent på WeRock. HORNDAL krossar i stort sett det mesta med sin ”Lake Drinker”, och serverar en skiva som har allt. Låtarna, sammanhanget, produktionen, bildspråket – allt utgör en helhet på ett imponerande sätt. En värdig vinnare av ett fantastiskt musikår 2021!!

 

 

Övriga spaningar från musikåret 2021!

1: December är mobbad! I alla fall ur ett ”topplista – och summeringsperspektiv”. Spotify släpper sina summeringar av allas musikår i början av månaden och räknar helt sonika bort just december från lyssnandet, och flertalet publikationer har deadline så att det i praktiken inte går att få med en skiva som släpps i december. Även för oss på WeRock som har deadline lite som vi vill är det knepigt att klämma in tillräckligt mycket lyssnande för att ett sent släpp ska kunna ta plats bland de tio. Surt, UNANIMATED!

2: Ingen baka, ingen kaka! Strikta regler gäller för denna lista, vilket gör att enbart digitala släpp helt sonika diskvalificeras. En fysisk produkt krävs för att presentera helheten och känslan – men det ska erkännas att det blir svårare och svårare helt enkelt eftersom fler band väljer att släppa digitalt först och kanske senare komplettera med en fysisk platta, så för t e x ASTROPHOBOS kan ju också snacka om mobbing då den digitala releasen kom 2021 men CD’n verkar släppas 2022… och då kommer de inte med något av åren, liksom. Även flera akter som släppt egentillverkat och lider av oordningen i världslogistiken så att beställda plattor helt enkelt inte tycks komma fram i någon som helst rimlig tid (så är fallet för t e x TOMBSTONER, BLOODLETTER och ALASTOR). Eller de som bara gör digitalt, LIVLØS har t e x med sitt ”And Then There Was None” släppt en dyngbra platta som inte räknas. Kolla in den, även om den inte finns på listan här ovan.

3: Liveplattans år? 2020 och 2021 har som bekant inte bjudit på särdeles mycket spelningar, därför är det lite fascinerande att så pass många bra liveplattor sett dagens ljus under 2021. PARADISE LOST, CANDLEMASS, ENFORCER, ARMORED SAINT, AMORPHIS till exempel. Och så BEHEMOTH då – men de släppte ju i mitten på december, så det räknas kanske inte…

1914 – Where Fear And Weapons Meet

ARTIST: 1914
TITEL: ”Where Fear And Weapons Meet”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ukrainska 1914 har haft en bra trend ett tag, förra given ”the Blind Leading The Blind” (2018) var en stark platta och sedan dess har man tagit flera steg framåt ytterligare. ”Where Fear And Weapons Meet” är som vanligt en svärtad mix av döds och krig med lyrik hämtad främst från det första världskriget som bandets namn antyder, men: det är bättre producerat och levererat samtidigt som låtkvaliteten är starkare. In alles, en skiva som faktiskt lutar uppåt i betyget snarare än neråt, och snäppet vassare än KANONENFIEBERs platta på samma tema tidigare i år. ”Where Fear And Weapons Meet” har snurrat massor av varv hos undertecknad utan att för den skull bli urvattnad och är en stark kandidat till en framskjuten placering på stundande årsbästalista.

Skivan startar som vanligt med War In som introducerar stämningen, och sen radar bandet upp flera pärlband till låtar: FN .380 ACP #19074 (den pistolmodell som användes vid skotten i Sarajevo vilka anses ha varit begynnelsen till första världskriget, för den som undrar), Vimy Ridge, Don’t Tread On Me (Harlem Hellfighers), …And A Cross Now Marks His Place (med Nick Holmes från PARADISE LOST och BLOODBATH på gästsång), Pillars Of Fire (The Battle Of Messines) – listan kan nästan göras lika lång som antalet låtar.

Nästan.

För det finns en enda svaghet med den här plattan, och det är att den är en aaaaaaning för lång. Med avslutande War Out är det elva spår, men plattan klockar in på maffiga 63:34 och hade kanske lyckats kravla sig upp på en niopoängare om den komprimerats lite, främst mot slutet. Ändå: riktigt stark platta detta. 1914 levererar!