Etikettarkiv: 2014

Skivor

Celestial Decay – QuantumX

cuantumxARTIST: Celestial Decay
TITEL: QuantumX
RELEASE: 2014
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För fyra år sedan recenserade jag CELESTIAL DECAYs debutalbum “Contradictum”. Då var mitt omdöme om bandets tonkonst att

[s]ammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

När det nu är dags för skiva nummer två märker jag att flera saker är desamma som på debuten: det rör sig om en lång skiva, 15 spår lång. Det finns talade passager. Det rör sig fortfarande om extremt storvulen symfonisk power metal. Jag vet att vår expert på området Mats Manhammar skulle uppskatta detta.

Sedan upphör likheterna. För denna gången övertygar CELESTIAL DECAY mig om att de är värda min uppmärksamhet. Detta är i all sin enkelhet ett stort erkännande då ni sedan länge borde veta att dylik musik inte brukar vara min kopp valfri dryck. Förutom de talade passagerna från Lisa Börtner, som jag fortfarande har invändningar emot så bjuder bandet med masterminds Hobbe Houshmand och Freddy Olofsson på en väldigt genomarbetad och stringent bra skiva. Framför allt är det plattans mitt och avslutande del som musiken verkligen fattar tag i mig. Från låt 6, otroligt fina balladen Power Of Will där även skivans mer än ypperliga produktion kommer till sin fulla rätt, lyckas bandet i varenda låt bjuda på något som har fått mig att återkomma till skivan betydligt oftare än vad jag gjorde med debuten.

Med huvudmännen fokuserade på gitarrspel och komponerande så rymmer bandet flertalet sessionsmusiker. Andi Kravljaca på sång imponerar storligen på mig. Han har ett brett register och en synnerligen dynamisk röst. Jag gillar också trumspelet från William Seidl.

Att bandet lyckas övertyga en recensent som undertecknad att det nog kan vara värt att hålla koll på CELESTIAL DECAY i framtiden det är att ta som en komplimang. Jag plockar fram betygssjuan utan att tveka. Betyget är att betrakta som starkt.

Skivor

Butcher Babies – Goliath

Lämna en kommentar

ARTIST: Butcher Babies
TITEL: Goliath
RELEASE: 2014
BOLAG: Century Media

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Amerikanska BUTCHER BABIES har orsakat viss uppståndelse på andra sidan Atlanten – här i Europa har de hittills inte gjort mycket väsen av sig. Och kanske finns det en anledning därtill – BUTCHER BABIES är i mångt och mycket ett väldigt amerikanskt band.

Frontat av Heidi Sheperd och Carla Harvey utnyttjar bandet dessa två gastares utseende till max. Det är inte mycket utrymme som bandets instrumentalister basisten Jason Klein, gitarristen Henry Flury och trummisen Chrissy Warner får i det promotionmaterial som cirkulerar på nätet om jag säger så.

Musikaliskt lirar bandet i den ack så träskartade foran groove metal. Här finns det gott om tuff skriksång i verserna och rensång i refrängerna, så om man gillar detta är ”Goliath” en skiva som man nog kommer att gilla. Själv känner jag efter cirka tre genomlyssningar att jag har i det närmsta kastat bort min tid. Generisk metal av detta slag finns det tretton band på dussinet av – och då spelar det inte någon som helst roll att det stundtals låter helt okej om BUTCHER BABIES. In Denial är i mina öron dock den enda låten som jag verkligen fastnar för.

Mellanmjölksmetal av detta slag är dock alldeles för tråkig och ooriginell för att jag ska tycka att den är värd att lägga tid på.

Skivor

Ancient Ascendant – Echoes And Cinder

Lämna en kommentar

ARTIST: Ancient Ascendant
TITEL: Echoes And Cinder
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska ANCIENT ASCENDANT är ett band som jag fram tills för en vecka sedan inte hade någon relation till. Detta faktum visar på det fina med att skriva för ett webzine – en kan alltid räkna med att under årets lopp så kommer en att upptäcka minst ett band som verkligen kommer in från flanken och blåser bort allt motstånd.

När jag fick länken från Gunnar på Season Of Mist gjorde jag som jag brukar – lyssna på första låten. Och du glade – med en så suverän öppningslåt som Crones To The Flame så kan man lugnt säga att bandet fångade min uppmärksamhet. Så pass mycket att jag utan att egentligen tänka efter lyssnade igenom hela plattan. För att sedan trycka på repeat. Så bra är nämligen denna skiva. Hur låter det då? På Metalsucks gjordes en synnerligen passande beskrivning av bandets musik. Tänk att OPETH och ENSLAVED å ena sidan och LAMB OF GOD och SKELETONWITCH skaffade sig vars ett barn. Och sedan möttes de människorna och fick i sin tur ett barn – så ungefär låter ANCIENT ASCENDANT. Och då kanske ni tänker att det måste låta helt fantastiskt. Ja, det gör det.

Inledande Crones To The Flame är en av de starkaste öppningslåtarna jag hört i år – det är sjukt svängigt, elakt tungt och riffmässigt fullständigt lysande. Sången från Alex Butler är knäckande. Jag kan lugnt säga att jag har lyssnat på låten minst 3 gånger per dag gångna veckan, och har i ärlighetens namn haft svårt att lyssna på något annat album. Senaste gången det hände var när NE OBLIVISCARIS släppte ”Portal Of I” 2012.

Produktionen känns som en present, och jag blir inte förvånad när jag läser att det är ingen mindre än Dan Swanö som har styrt upp den. Jag kan mycket väl tänka mig att den gode producenten suttit med ett leende på läpparna när han jobbade med materialet.

Det som jag fastnar för med ”Echoes And Cinder” är att låtmaterialet är så vansinnigt starkt, och håller en jämn nivå. Musiken känns verkligen fullvuxen. Samtidigt som det är relativt lätt att identifiera flera för mig kära influenser så lyckas bandet skapa något verkligt eget och unikt. Spelmässigt lirar medlemmarna framför allt samspelt – men här finns också tillräckligt med individuell mumma för att tillfredställa även denne recensent. Trummisen Dave Moulding har, tro mig, levererat en av de starkaste och mest variationsrikt skojiga truminsatserna för 2014. Och detta alldeles oavsett om har köttar blastbeats från helvetet eller kör discokomp. Gitarrspelet vill jag också gärna lyfta fram. För det första har Nariman Poushin och Alex Butler fått fram gitarrljud så feta att det är omöjligt att inte gå igång på dem. Att de sedan med synnerlig kärlek till riffet kavlar ut det ena smäckditot efter det andra gör att jag inte annat kan än att plocka fram betyget från den övre delen av skalan. I nuläget känns ”Echoes And Cinder” som ett av de starkaste släppen som har dykt upp under 2014. Återstår att se om det står sig när det är dags att summera året.