Etikettarkiv: 2015

Demonical – Black Flesh Redemption

DemonicalARTIST: Demonical
TITEL: Black Flesh Redemption
RELEASE: 2015
BOLAG: Agonia Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DEMONICAL återvänder med, hett efterlängtat, material. Observanta läsare kommer kanske ihåg att jag placerade bandets förra fullängdare ”Darkness Unbound” på en andraplats på min årsbästalista över 2013. Jag återvänder fortfarande till den skivan med jämna mellanrum och banne mig om den inte håller sin plats alldeles utmärkt.

Vi verkar få vänta lite till på en fullängdare, så i plåga får vi hålla till godo med fyra nya låtar. Inte mycket har hänt sedan 2013 när det gäller musiken, och det är bra om ni frågar mig, då DEMONICAL alltid har legat på en hantverksmässigt bra nivå.

Cursed Liberation är en traditionellt fartfylld öppnare. Det finns, såklart, ett break innan sången från Sverker Widgren tar sig ur gravkammaren. Gosse, vilket röstmonster han är.

Det jag mest uppskattar med DEMONICALs musik är att den låter så självklar. Här finns en väl grundad känsla och förståelse i hur death metal ”ska” låta. Grejerna, allt från riffen, sången och hur trumspelet sköts, sitter där de ska. Att vi dessutom får låtarna paketerade i en produktion lika matig och mustig som viltfond späder bara på känslan av att bli bjuden på fest.

Det kanske skulle gå att invända att det är svårt att förnya dödsmetall (eller för den delen någon subgenre), men jag tror att vi i så fall skjuter lite grann över målet. DEMONICALs musik handlar inte så mycket om förnyelse. Den handlar om att upptäcka att ja, så här låter det när ett band vet vad det sysslar med – och att det räcker långt så.

Gör er själva en tjänst och kolla in ”Black Flesh Redemption”, om inte annat än att få känna återseendets glädje och få stampa takten lite aggressivt.

Gutter Instinct – The Insurrection

Gutter InstinctARTIST: Gutter Instinct
TITEL: The Insurrection
RELEASE: 2015
BOLAG: Prosthetic Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Helsingborgsbandet GUTTER INSTINCT bjuder på en rejäl musikalisk bredsida med nya EP:n ”The Insurrection”. Kommer du från Helsingborg, eller som undertecknad har verkat i staden sedan ett decennium så har du förmodligen stött på några av bandets medlemmar i tidigare sammanhang. Tre av bandets medlemmar var verksamma i bandet ZERO TOLERANCE: Oscar Persson och Hannes Hellman på gitarr samt sångaren Thomas Ernemyr. Den ganska färska kompsektionen består av trummisen Ola Håkansson och basisten Simon Isaksson.

GUTTER INSTINCTs musik är dock av en helt annan kaliber än ZERO TOLERANCEs.

Ska jag vara helt ärlig så är det så här death metal ska låta för att jag ska tagga igång på allvar. Den är skitig, ond, och väldigt förbannad samt levereras med osviklig övertygelse. Det är inte speciellt konstigt att ansedda bolaget Prosthetic (där bland andra TRAP THEM, PSYCROPTIC, HOUR OF PENANCE och DARKANE ligger) såg potential i bandet.

Med fyra låtar i det närmaste elitartad levererad musik knyter jag mina nävar i extas över bandets dödsmetall. Variationsrikedomen är solid. Det liras snabbt och moshigt, men här finns gott om kunskap om hur man lirar med sväng när detta behövs. Ska jag nämna en låt som sticker ut lite extra så får det bli The Invisible Hand som har ett fantastiskt driv och avsevärt sväng. Gitarrarbetet är extra bra och sången från Ernemyr skickar rysningar nedför ryggraden. Med tanke på hur bra ”The Insurrection” är så ser jag med stor förväntan fram emot bandets fullängdsdebut.

Secrets Of The Sky – Pathway

PathwayARTIST: Secrets Of The Sky
TITEL: Pathway
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SECRETS OF THE SKY debuterade 2013 med ”To Sail Black Waters”, en skiva som föll en hel del på läppen. Jag missade den helt, men blev sugen att kolla in bandet när ”Pathway” dök upp i mejlfloden av promos. Jag har på senare år blivit något mer benägen att kolla in band som uppskattar att lira långsamt. Det gör nämligen bandet från Oakland.

I egentlig mening består ”Pathway” av 6 ”egentliga” låtar hopbundna av små stycken musik från siffrorna I-VII. Med tanke på min aversion mot dylikt var jag ganska beredd att ta fram storsläggan och avfärda bandet som stollar. Om det inte hade varit för att när bandet väl kommer till skott, då gör dem det med besked.

Fint öppnande Three Swords är riktigt bra med sitt närmast svävande anslag. Det är rejält med luft mellan beståndsdelarna och bandet hoppar ledigt mellan det skira och det tungt brötiga. Jag kan tänka mig att bandets ganska så kontemplativa anslag kan skrämma bort lyssnare med lite tålamod, men för egen del märker jag att jag uppskattar dessa partier lite extra. Ljuvligt fina Another Light är en välkommen vilopunkt mellan de minst sagt känslomässiga utbrott bandet gillar att ägna sig åt.

Genomgående njuter jag av Garrett Gazay på sång som på ett mycket imponerande sätt levererar både rensång och gött growl. Han är det som får SECRETS OF THE SKY att lyfta ytterligare ett snäpp. Övriga bandmedlemmar lirar också bra – gitarristerna Clayton Bartholomew och Andrew Green är inte så mycket för att lira solon, vilket bandets musik egentligen inte behöver – utan inriktar sig främst på att skapa stämningsmattor. Kompsektionen med Lance Lea på trummor och Ryan Healy på bas lirar på ett fint samspelt sätt för låtarna utan att på något sätt framhäva sig själva. En nog så svår konst.

SECRETS OF THE SKY är ett band som vill mycket med sin musik. De lyckas hålla sig på rätt sida av fällan att bli alltför pretentiösa och imponerar med sitt till stora delar episka anslag. Hade bandet haft vilja att ta bort de interfolierande kortare styckena musik hade jag prisat bandet ytterligare. SECRETS OF THE SKY visar på ”Pathway” att de är ett band där medlemmarna vill visa att de är ett band som är större än sina indivduella delar. Det lyckas de med på ett mycket fint sätt som gör att jag kommer hålla koll på bandet från och med nu.