Etikettarkiv: 2019

Soilwork – Verkligheten

ARTIST: Soilwork
TITEL: Verkligheten
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SOILWORK har tagit sin rundliga tid på sig att färdigställa ”Verkligheten”, runt 4 år efter det att ”The Ride Majestic” såg till att drämma i med rejält med episk mäktighet kommer bandet från Helsingborg till skott med nytt material.

SOILWORK har alltid varit väldigt duktiga på det där med fläskiga refränger, och det är framför allt detta som jag tar med mig som en av de verkligt stora poängerna med ”Verkligheten”. Bandet skämmer bort oss lyssnare med fullständigt majestätiskt svävande refränger i snart sagt varenda låt på den här skivan. Arrival var som förstasingel ganska standard-SOILWORK; hemtamt, bra hantverk, ett satans driv och en verkligt bra refräng. Men det finns en hel del andra låtar på den här skivan som är betydligt bättre i fråga om både refränger och mäktighet. The Nurturing Glance är ett exempel på en sån låt som dessutom har ett tydligt retroblickande anslag. Ett överlappande från sångaren Björn Strids och gitarristen David Anderssons hyllade sidoband THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA? Jag klagar sannerligen inte i vilket fall.

Duon med AMORPHIS Tomi Juotsen, Needles & Kin där Joutsen sannerligen ger Strid en match om pengarna i fråga om närvarande och intensiv sång, och avslutande You Aquiver som har just en refräng som är så fantastiskt hejig att den nästan slirar över på fel sida ostighetsskranket.

Strid är ju ett kapitel i sig, och han är precis lika episkt bra som vanligt, men jag tycker att jag vill lyfta fram gitarristerna David Andersson och Sylvain Coudret som på ”Verkligheten” växlar ut så fruktansvärt med genomarbetat gitarrspel som får varenda låt att lyfta. Greppen är förvisso de förväntade, men de här herrarna behärskar dem till fulländning – shred, snygga melodiska slingor, vemodsbölande, och snortajt riffande – kolla bara in The Ageless Whisper för alla dessa inslag. Att vi dessutom får lite discokomp från nyinkomne Bastian Thusgaard på trummor är bara att betrakta som en bonus.

Thusgaard har ju rejäla skor att fylla efter det att Dirk Verbeuren lämnade för MEGADETH, och han gör det riktigt bra. Det liras, likt Verbeuren, för låten. Kanske mer så än innan, för belgaren var så briljant att han nästan tog över varje låt – nu får andra musiker och framför allt låtmaterialet chans att komma fram mer. Jag gillar det rent magiska blastgroovandet som dansken piskar på i inledningen av When The Universe Spoke, för övrigt en av de bästa låtarna på hela skivan, och hans toktvåtaktande genom i stort sett hela låten. Här tänder SOILWORK till på varenda cylinder, och det skulle inte förvåna mig om denna låt kommer bli en favorit hos många.

”Verkligheten” är en riktigt bra, genomarbetad och till stora delar oerhört vacker skiva. SOILWORK skämmer bort sina lyssnare med så mycket öronmumma att jag vet med mig att det inte bara kommer vara jag som  kommer återvända till den här skivan mycket under 2019. Kolla in den.

Vomitory – Redemption

ARTIST: Vomitory
TITEL: Redemption
RELEASE: 1999, re-release 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag har lyssnat på ”Redemption” under den gångna tiden så har jag vid flertalet tillfällen plockat fram Close-Up #212 och läst intervjun med bandets trummis Tobias Gustafsson. Och varje gång jag gjort det så har jag färdats tillbaka i tiden till dess att jag såg bandet på Getaway Rock Festival om ni kommer ihåg den festivalen.

VOMITORY lirade inne i en av gasklockorna som fanns på festivalområdet och det var, för att använda ett uttryck som nog Tobben skulle skriva under på, helt jävla bläster. Samma känsla återkommer när jag lyssnar på titellåten på den här till stora delar helt förträffliga skivan. Här märker jag hur VOMITORY verkligen har växlat ut på ett så jävla imponerande sätt vad gäller låtskriveri – och då var bandet redan väldigt bra redan på debuten. ”Redemption” fullständigt ångar av ren death metal med pondus, och det svänger också så bottenlöst gött i flera låtar att jag vill fara upp ur soffan, dricka öl och häva mig in i moshpits. Inte så illa pinkat för en skiva med så många år på nacken.

Att bandet vid den här tiden hade fått en så brutalt bra sångare i Jussi Linna gör ”Redemption” bara än mer njutbar.

Vomitory – Raped In Their Own Blood

ARTIST: Vomitory
TITEL: Raped In Their Own Blood
RELEASE: 1996, re-release 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

VOMITORY är ett av världens mest sympatiska death metalband, och jag blev oerhört glad över nyheten att bandet nu har återupptagit sin verksamhet igen. Att Metal Blade då väljer att återutge bandets två första plattor är också väldigt trevligt.

”Raped In Their Own Blood” andas både ungdomlig entusiasm, och ett rasande skickligt hantverk. Det är så tydligt att VOMITORY redan från starten var ett band som visste hur en dödsmetallslipsten skulle dras, för i stort sett alla låtarna känns genomarbetade. Med facit i hand så förstår jag verkligen att väldigt många kände att VOMITORY verkligen brann för vad de gjorde redan i början av karriären, och att detta nog skulle bli ett band att hålla koll på även i framtiden.

Jag imponeras framför allt av trumspelet av Tobias ”Tobben” Gustafsson. Helt bländande teknik och känsla, och när det verkligen klickar med gitarrerna – vilket det gör stup i kvarten på den här plattan – ja, så slår det sannerligen gnistor om den här skivan.