Etikettarkiv: 2019

1349 – The Infernal Pathway

ARTIST: 1349
TITEL: The Infernal Pathway
RELEASE: 2019
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Norska 1349 är veteraner inom black metal-genren. “The Infernal Pathways” är gruppens sjunde insegel sedan de första tonerna släpptes ut för över tjugo år sedan, och innebär lite av en paradox. Det här bandets sanna natur och inre väsen är kaos, och att lyssna på en platta med 1349 är att kastas rakt ut i en kakafonisk strömvirvel. Eller, det brukade vara så, för “The Infernal Pathway” visar istället upp en löjligt snyg och städad ljudbild, träffsäkra riff i samma anda som SLAYERS gamla glansdagar och en förmåga att skriva refrängstarka låtar som går fullständigt på tvärs med allt vad vi lärt oss om det här bandets frenetiska attack.

Inledande Abyssos Antithesis är ett bra exempel. Det inledande spelet där Archaon (gitarr), Frost (trummor), Seidemann (bas) inväntar Ravns sång av den där sorten att man helt omöjligt kan undvika att headbanga. Personligen tar det mig direkt tillbaka till inledningen av just SLAYERs episka liveplatta “Live – Decade Of Agression” då bandet frestar oss med ett liknande intro innan man kastar sig ut i Hell Awaits – även i 1349-fallet blir det mer stök när själva låten kommer igång… men inte i den utsträckning det brukar. Det är mer kontrollerat, och istället för att riskera att kantra hela tiden så navigerar bandet sina svarta vatten med mycket säker hand.

Låtar som Enter Cold Void Dreaming, Deeper Still, Striding The Chasm och Stand Tall In Fire är alldeles lysande och driven black metal. Allra mest sticker dock Through Eyes Of Stone ut. Den har den där speciella kvaliten som gör att man gärna nynnar på den långt i efterhand – något i alla fall jag aldrig trodde skulle hända med musik från 1349. Det har liksom aldrig varit syftet förr, men nu när det händer är det bara att tacka och ta emot. Jävligt bra!

WeRock this Christmas – lucka 21

Ho, ho, ho, nu lackar det mot jul!

Det må vara kallt och ruggigt ute, men i sinnet brukar lite extra värme gentemot nära och kära infinna sig när dopparedan drar närmare. Då vi här på WeRock givetvis håller er läsare kära, vill vi så klart ge er lite hårda klappar nu så här i juletid.

Varje dag kommer vi därför att ha en lucköppning, där det bakom varje lucka döljer sig en lite extra bra låt från året som gått. För ärligt talat, det finns väl få bättre sätt att runda av året än till ackompanjemang av dess allra finaste hårda musik, eller hur?

Time to sleigh!

21 December
Midvinternatten står så kall
kärlek skänker en strimma,
hopp ändå med känslors svall
i mörkrets desperataste timma.

Månen går sin tysta tur
tung sjunker nattens vita bur,
över lidandes själar i livet
där ångest och smärta är givet.

ÖPPNA LUCKA 21 HÄR!

Cognizance – Malignant Dominion

ARTIST: Cognizance
TITEL: Malignant Dominion
RELEASE: 2019
BOLAG: Prosthetic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sent på att recensera den här skivan som kom redan i september – det var helt oavsiktligt det kan jag lova. Åtminstone om vi jämför med COGNIZANCE som har tagit jämförelsevis god tid på sig att göra debut i fullängdsformat. 2013 bildades bandet – ett gäng EPs och demos har byggt upp intresset kring det Leedskvartetten – och det med rätta.

“Malignant Dominion” serverar en smakrik och varierad melodisk dödsbuffé med rikligt med teknikalitet och viss core-känsla. Det är framför allt i låtarnas grad av genomarbetning som jag faller för COGNIZANCE. Musikaliskt är det oavbrutet intressant – som lyssnare kastas du omkring hej vilt i rifftornados och rent briljant gitarrspel från Alex Baillie som ser till att strängarna glöder. Varenda låt lyfts till de högre nivåerna genom hans spel – det känns både hemtamt och utmanande. Trummisen David Diepolds spel är också, såklart, av det rent häpnadsväckande slaget. Men det tar inte över på bekostnad av låtarna – kännetecknet för verkligt bra trummisar i den här subgenren.

Ska jag nämna något som drar ner betyget något så är det att jag skulle vilja ha lite mer variation i sången – Henry Pryce gör ett bra jobb, men några fler strängar på lyran hade inte skadat. Jag pratar då inte rensång, men det går ju att variera skriken något.

På det hela taget så är detta bara radanmärkningar. “Malignant Dominion” är en i stort sett helgjuten platta som är väl värd att kolla in.