Etikettarkiv: 5/10

Skivor

Feral – Where Dead Dreams Dwell

Lämna en kommentar

Where Dead Dreams DwellARTIST: Feral
TITEL: Where Dead Dreams Dwell
RELEASE: 2015
BOLAG: Cyclone Empire

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skellefteåbördiga FERAL bjuder upp till dans med andra albumet “Where Dead Dreams Dwell” och jag känner för att damma av uttrycket “death metal – många är kallade. Få utvalda”.

Låt mig utveckla – FERAL lirar starkt sympatiskt. Det är lätt att ryckas med och låta huvudet nicka i takt till musiken, och jag önskar att jag gick igång mer än vad jag faktiskt gör. Problemet är att här finns ytterst lite som sticker ut det där lilla extra. Den där nerven som jag så gärna vill ha finns inte här. Istället – och det finns betydligt mycket värre saker – får vi oss en dos death metal som är trevlig för stunden, men som inte lämnar några bestående men. Och det är där måttstocken bör och ska ligga när det gäller denna typ av musik.

Emellanåt bränner det dock till. The Crawler greppar tag från första ton och trampar gaspedalen i botten. Likaså njuter jag av Mass Resurrection som har en svinaktigt härligt sväng och massiv tvåtakt från trummisen Roger Markström och fint sololir av gitarristen Markus Lindahl.

Sammanfattningsvis: “Where Dead Dreams Dwell” är en sympatisk skiva som vi både kan ha och mista. Som en stunds trevlig underhållning fungerar den alldeles utmärkt – förväntar er bara inte att den kommer skaka universum i sina grundvalar.

Skivor

Moonspell – Extinct

Lämna en kommentar

ARTIST: Moonspell
TITEL: Extinct
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Portugisiska MOONSPELL är veteraner inom goth metal-scenen, “Extinct” blir bandets 13:e fullängdsgiv sedan starten i början av 90-talet om jag räknar rätt. Man har sedan starten spelat en form av mörk metal som baserar sig lika mycket på stämning och känsla som själva låtarna, och personligen anser jag att man hade sin höjdpunkt i samband med 2008 års hårda “Night Eternal”, en skiva som känns sju resor hårdare, smutsigare och elakare än pinfärska “Extinct”. Här är det i stället rätt trallvänligt, snyggt levererat (den här skivan är väldigt väl lämpad för att lyssnas på i hörlurar), och med frontmannen Fernando Ribeiros sång som central instans. Han har en karismatisk röst och klarar av att sjunga såväl vänt som med growl i rösten.

Låtmaterialet är jämntjockt, även om man inledningen är starkast. Breathe (Until We Are No More) samt titelspåret Extinct tillhör med exotiskt klingande Medusalem de starkaste korten på skivan. man hänger sig också stundtals till poppiga stycken som The Last Of Us och A Dying Breed, men jag tycker inte riktigt att man klarar av det – det blir lite som ett andra klassens HIM, och det håller jag MOONSPELL som förmer än.

Lyriken behandlar utrotning, slutet på världen, och texterna är både skarpa och spetsiga samtidigt som de är väl framförda. Det är antagligen skivans egentliga behållning för min del, och det känns nästan lite onödigt. Ett sådant allvarligt ämne, med så stora möjligheter, får inte riktigt det djup det förtjänar – och detta trots att jag inte finner något fel i framförandet.

Måhända är det för att vårens solstrålar värmer undertecknad, eller för att musiken saknar ett nordiskt vemod, men jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att svärtan som MOONSPELL den här gången levererar är mer baserad i kajal och nagellack än ren och skär ångest. Det känns stundtals nästan… glättigt. Och det är inte så jag vill ha mitt MOONSPELL, trots fina låtsnickerier.

Skivor

Dark Confessions – Insanity

Lämna en kommentar

darkconfessionsARTIST: Dark Confessions
TITEL: Insanity
RELEASE: 2012
BOLAG: Art Gates Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Mina tidigare erfarenhet av spansk metal är inte så stora, och tyvärr inte heller särskilt positiva ska sägas. Jag recenserade 2007 ett power metal-band vid namn DARKSUN, som jag inte hört något om varken förr eller senare måste erkännas. Sedan är det inte mycket mer. Så fick jag nys om death-/thrashbandet NOCTEM, recenserat här på WeRock av Robert, och jag gillade verkligen det jag hörde. Så när samma bolag, Art Gates Records, sände en promo av albumdebuterande brutal death metal-bandet DARK CONFESSIONS kändes det rätt lockande.

DARK CONFESSIONS startade sin bana 2007 i Murcia, och det har alltså tagit några år innan första albumet på ett skivbolag släpps, man gav ut en självproducerad platta förra året. Traditionell death metal med inslag av metal core bjuds, relativt melodiskt ändå utan att någonsin bli mjukt. Ganska brutalt faktiskt, med en “plattan i botten”-mentalitet albumet igenom, det blir inte många andrum där.

Musikernas insats är överlag mycket bra, gitarristerna Angel och Cremades, basisten Palazon och trummisen Alcolea kan sina saker. Sången, signerad Enrique Balsalobre, växlar mellan dödsdjupt growl och metal core-skrik, och i sina bästa stunder för vokalisten mina tankar till CONVERGEs Jacob Bannon. Överlag kan vokalinsatsen gott fördragas, utom i de fall där rösten övergår i s.k. “pig squeal”, t.ex. i avslutande Bloodshed, där det skär i mina öron. Det låter helt enkelt hemskt, men det är egentligen inte Balsalobres fel, det är så “pig squeal” ska låta bara, och det är inte bra.

Produktionen är inte heller något att klaga på. Ingen gör egentligen något fel här, men ändå är det något som gör att plattan inte lyfter. Och det är framför allt låtmaterialet som inte håller för ett helt album. Det saknas variation och dynamik inom och mellan låtarna. De försök som görs att lätta upp tyngden och att variera ljudbilden – skivans intro, mellanspelet i The Voice Of The Apocalypse, regn och tickande klocka i inledningen av Prelude to Tragedy osv. – känns som bara just försök att lätta upp och variera, men lyckas inte bli integrerade delar av albumet. Som därmed helt enkelt blir lite tråkig i längden.

/BiblioteKarin