Etikettarkiv: 5/10

Skivor

Adrenaline Mob – Omertá

Lämna en kommentar

AdrenalineMob2012ARTIST: Adrenaline Mob
TITEL: Omertá
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Inför debutalbumet släppte ADRENALINE MOB den spännande förstasingeln Undaunted, en låt med mängder av känsla och energi. Mike Portnoy som lämnade DREAM THEATER för något år sedan kollaborerar i ADRENALINE MOB med sångaren Russell Allen, även i SYMPHONY X och med sig har de gitarrist Mike Orlando. I livesammanhang har även basisten i DISTURBED anslutit; moderbandet har tagit en paus på obestämd tid.

Förstasingeln från konstellationen, tillika inledningsspåret, är alltså en riktig dunderkaramell med en refräng klistrigare än få. Så det är med intresse och viss spänning jag griper mig an debutalbumet “Omertá”, namngivet efter syditalienska/ sicilianska maffians hederscodex – fundera gärna lite på det valet av titel… – och mina förväntningar kommer otvetydigt på skam. Inledningsspåret Undaunted följs av Psychosane och redan här börjar ointresset hugga tag. Visst är det helt korrekt hårdrock, mycket gitarr och en ganska trevlig refrängslinga, men ack så snart jag tröttnar på formeln.

På samma sätt fortsätter det med låtar som Indifferent, Hit The Wall och Come Undone m.fl., korrekt och duktigt genomfört – men bara så trååkigt. Nej, mer hade jag förväntat mig och detta kan jag inte rekommendera någon. Kompetenta musiker som skapar under sin förmåga ger inget roligt resultat, det är bara att konstatera. Dock undviker man de allra lägsta betygen bara tack vare en enstaka hitlåt och därutöver sin samlade rutin och erfarenhet.

Bästa låt: Undaunted.

Skivor

One Inch Giant – Malva

Lämna en kommentar

ARTIST: One Inch Giant
TITEL: Malva
RELEASE: 2011
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Göteborgska ONE INCH GIANT har inte många år på nacken, det är närmare bestämt 2 år sedan bandet inledde sin musikalisk resa. Trots det har de redan hunnit med att beträda scenen på flera av Göteborgs mer välkända hårdrockställen såsom Musikens Hus, Sticky Fingers samt Belsepub. ONE INCH GIANT består av Gabriel Lugo Mendéz på gitarr, Gabriel Ek på trummor, Axel Berglund på bas samt Filip Åstrand på sång. De toner som bjuds får en att vända blickarna mot sjuttiotalet, där de hämtat merparten av sin inspiration. Nedstämda släpande gitarrer och framförallt en ljudbild som gör att en referens till KYUSS även känns helt befogad.

Fullängdsdebuten ”Malva” har definitivt potential, men större delen av låtarna saknar dynamik. Det blir trist helt enkelt, mycket beroende på att sången är enformig och tempot inte varieras märkbart. Filip Åstrand som stundtals påminner mig lite om den nu tyvärr bortgångne Layne Stayley, har dock en skön känsla i sången trots att tonsäkerheten inte känns klockren alla gånger. Utveckling av röstresurserna, förslagsvis högre tonläge emellanåt hade bara gynnat musikens framtoning, för när detta väl görs, låter det riktigt bra. Stundom blixtrar det till med starka melodier och riktigt feta riff som i favoriten Echoes Of The Night.

Med att fortsätta att skriva låtar och framförallt att turnera så mycket möjligt, ser jag att ONE INCH GIANT kan bli några att räkna med i framtiden. Men det är ett extremt hårt musikklimat där ute, konkurrensen är stenhård. Därför är det a och o att hitta en egen identitet. För att skapa unik musik krävs unika influenser, som en vis man en gång sade.

Skivor

Marionette – Nerve

Lämna en kommentar

Nerve MarionetteARTIST: Marionette
TITEL: Nerve
RELEASE: 2011
BOLAG: Pivotal Alliance

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag recenserade MARIONETTEs förra släpp “Enemies” för två år sedan. Trots vissa brister så tyckte jag att skivan hade sina förtjänster och var riktigt imponerad av begagnandet av harmonier som gruppen uppvisade. Därför var det med glädje som jag tog mig an uppföljaren “Nerve”.

Jag kan konstatera att nivån på bandets musicerande i sanning inte har sjunkit under de två åren sedan jag hörde bandet senast – det är fortfarande väldigt snygga ackordmässiga lösningar som bandet bjuder på. Jag har alltid gillat musik med lite episkt anslag utan att för den sakens skull totalt snöa in på symfonisk musik. I MARIONETTEs musik får man en väldigt väl avvägd mix av det episka och det mer köttigt metallartade, vilket jag verkligen uppskattar. Nytt är att bandet har rekryterat både ny sångare i Alexander Andersson och ny trummis i Jimmie Olauson och de sköter sig alldeles utmärkt.

Jag vill så gärna tycka om “Nerve” men tvingas konstatera att det inte har hänt mycket i MARIONETTEs värld de gångna två åren. Det presenteras fortfarande ganska habil musik på plattan, men originaliteten är inte speciellt hög. Det kommer snarare bli så att om man lyssnar på skivan så kommer man förmodligen tycka att den låter helt okej, men den är inget man kommer att komma ihåg om två år. Så känns det i alla fall för mig efter 10 genomlyssningar.