Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Rotten Sound – Abuse To Suffer

Lämna en kommentar

Abuse To SufferARTIST: Rotten Sound
TITEL: Abuse To Suffer
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En ny skiva från finska ROTTEN SOUND brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra. Föregångsskivan till aktuella ”Abuse To Suffer”, 2011 års ”Cursed” utnämnde jag till det årets bästa skiva. Att säga att jag sett fram emot att få sätta tänderna i ”Abuse To Suffer” är därför ingen underdrift.

Det första jag lägger märke till är att ROTTEN SOUND har smutsat till ljudbilden ganska avsevärt – ”Abuse To Suffer” är en synnerligen brutalt ljudande skiva om jag jämför med övriga skivor i bandets diskografi. Tänk snarare svenskt dödsmetalls 1990-tal än NAPALM  DEATHs dito så kommer ni ganska nära hur skivan låter. Keijo Niinimaa har uppat anten rejält – hans sång är rå och väldigt arg vilket passar musiken ypperligt.

Första ”singeln” från skivan, Brainwashed, är en härligt slirig och närmast kaosartad låt som är ett ganska bra exempel på hur bandet låter 2016.

I vanlig ordning så visar ROTTEN SOUND på att de är en av de ledande grindorkestrarna på planeten. När de får det att stämma fullt ut är det inte många andra band som jag tycker lirar bättre. Men helt helgjuten är ”Abuse To Suffer” inte. I alla fall inte på samma sätt som ”Cursed” var. Time For The Fix är en rent tjatig och väldigt intetsägande låt, precis som avslutande Extortion And Blackmail och Yellow Pain. När bandet trampar gasen i botten funkar det betydligt bättre än när de håller igen på vreden. Mika Aaltos frenetiska riffande i inledande duon Lazy Asses och Instict är av slaget rent lyckobringande. Att Kristian Toivainens bas har lagts så tydligt i mixen tycker jag är en väldigt bra grej och tillsammans med Sami Latvas extremsympatiska trummande så blir den rent instrumentella delen av ”Abuse To Suffer” väldigt imponerande.  I det kaos som bandet piskar upp så finns där alltid en stor tydlighet – en trygghet skulle vi kunna säga – i att musikerna verkligen vet vad de sysslar med.

”Abuse To Suffer” är en, trots mina invändningar, en bra grindcoreskiva. Den ligger i det övre skiktet men lika förlamande bra som exempelvis GADGETs ”The Great Destroyer” är den inte.

Skivor

Entombed A. D. – Dead Dawn

Lämna en kommentar


Dead DawnARTIST: Entombed A. D.
TITEL: Dead Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här kommer den obligatoriska inledningen. Detta är den andra skivan från ENTOMBED A. D. och den elfte skivan från ENTOMBED. Så, kan vi gå vidare nu? Bra.

Jag uppskattade ”Back To The Front” en hel del – den visade på en aningens revansch efter en utdragen och icke frivillig paus på skivfronten för bandet. Att bandet nu har fått upp ångan och pressar ur sig ett album så här snart är kanske en sak vi ska vänja oss vid.

En del förhandssnack har gällt att bandet nu, minsann, har med en ballad på skivan – Hubris Fall. Men att spela långsamt innebär inte att det automatiskt blir en ballad. Hubris Fallär dessutom en ganska dålig låt totalt sett och vid sidan av As The World Fell ett av de svagare spåren på skivan.

Bättre är då Midas In Reverse som är en verkligt käftsmäll till öppnare, Total Death med det klassiska greppet att yla titeln på låten innan gitarrsolot och Down To Mars To Ride (högst märklig titel för övrigt).

Ni som förväntar er att bandet skulle låta annorlunda får nog leta efter helt andra band. Det här gänget låter på ett visst sätt, och skriver låtar på ett visst sätt – och de kan göra det eftersom de har en bra och hög lägstanivå för att i vilket fall prestera en handfull verkligt bra låtar på varje skiva. Det som sticker ut är Olle Dahlstedts trumspel som jag tycker är helt enastående. Öppnaren Midas In Reverse är så späckad med snygga fills – vilket för övrigt gäller majoriteten av låtarna – och piskande driv att jag baxnar. Dahlstedt lirar alltid för låten, men tillåter sig själv att visa att här lirar en intelligent batterist som vet exakt hur han kan och ska sockra lyssnarens öron.

”Dead Dawn” är en något sämre skiva än ”Back To The Front”, och till de klassiska skivorna från 1990-talet krymper den till än mindre dimensioner. Men, vi pratar om ett band som har varit med förr och som när de verkligen får till det smäller så oerhört många andra band på fingrarna. Med andra ord – ”Dead Dawn” är en skiva värd att kolla in, men förvänta er inte att få höra något banbrytande.

Skivor

Omnium Gatherum – Grey Heavens

Lämna en kommentar

imageARTIST: Omnium Gatherum
TITEL: Grey Heavens
RELEASE: 2016
BOLAG: Lifeforce Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nytt material från fiska melo-dödsarna OMNIUM GATHERUM brukar innebära en stunds god underhållning med snygga, för den finska scenen typiska gitarrslingor, pompös melankoli och allmänt välljudande musik.

Jag har på bandets senare alster alltid funnit minst en handfull riktigt bra spår som har gjort att jag har byggt upp en mäktig längtan efter att få se bandet live, något som ännu inte blivit av.

”Grey Heavens” är en skiva, inte lika bra som ”New World Shadows” men betydligt bättre än efterföljaren ”Beyond”, om ni frågar mig.

Om vi ska klara av det negativa först så lider bandet av mer än lovligt ostig rensång. Jag skruvar faktiskt på mig när denna kommer in i slutet av öppnaren The Pit som annars är en fin dänga. Bandet håller en bra höjd i låtar som Frontiers vars refräng är så himlastormande episk att jag knyter nävarna i exstas så knogarna vitnar, Foundation, The Great Liberation och Storm Front som sticker ut lite extra i mina öron.

Produktionsmässigt låter, såklart, gitarrerna och klaviaturen bäst. Det skaver något mellan dessa instrument och resten av orkestern. Mest sticker sången från Jukka Pelkonen ut – han har en väldigt rå röst för att sjunga i ett melodiöst death metalband om ni frågar mig, och hans stämma är inte den lättaste att foga in i ljudbilden.

Trots detta är ”Grey Heavens” en bra skiva som jag förmodligen kommer att återvända till under året. Suget att se bandet har inte minskat i vilket fall!