Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Mammoth WVH – S/t

Lämna en kommentar

ARTIST: MAMMOTH WVH
TITEL: “MammothWVH”
RELEASE: 2021
BOLAG:  EX1 Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Innan du läser den här recensionen borde du kolla in den video som ligger inklippt längst ner. Den där Wolfgang Van Halen visar upp en stor portion humor och självdistans samtidigt som han berättar vad den här soloplattan egentligen handlar om: svängig och lättlyssnad rock’n’roll av den sort som allra bäst kategoriseras som “trevlig”.

Klar?

Bra, då blir resterande del av den här texten nästan överflödig, men ändå. Du vet vad grabbens självbetitlade debut handlar om, och du vet också om att du knappast kan ha förväntningar på en livsomvälvande resa när du lyssnar på den. Däremot kan och ska du slappna av lite och bara hänga med, för i all sin banala enkelhet är det här en ganska härlig platta. Wolfgang Van Halen hyllar sin bortgångne och legendariska farsa Eddie, för alltid odödlig för sitt VAN HALEN genom att skriva och framföra alla låtar på egen hand och… det är mysigt och bra rakt igenom.

Mr Ed (gissa vem?) öppnar kalaset, och sen får man ett drygt dussin fina låtar som stundtals har mer likheter med band som FOO FIGHTERS och VELVET REVOLVER än VAN HALEN. Lyssna på ett spår som Resolve eller Mammoth för ett bra smakprov om du nu fuskade och inte kollade på videon före du läste texten. Han gör det fint, Wolfgang!

Skivor

At The Gates – The Nightmare Of Being

Lämna en kommentar

ARTIST: At The Gates
TITEL: The Nightmare Of Being
RELEASE: 2/7 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är sällan svårt att gilla AT THE GATES. Göteborgsbandet har alltid sett till att hålla hög kvalitet, inte minst på de skivor som har gjorts efter att bandet omstartade 2010.

“The Nightmare Of Being” är precis som föregångarna “At War With Reality” och “To Drink From The Night Itself” en trevlig platta. Det är lätt att känna sig hemmastadd i hur ATG låter och hur de skriver låtar. Här finns också ett fång låtar som låter som “klassiska” ATG – patenterat tvåtaktande i Spectre Of Exctinction,  The Paradox och Touched By The White Hands Of Death – som känns som stabila låtar, framför allt den sistnämnda som har ett fantastiskt huvudriff och ett satans driv.

Ändå tycker jag att det blir intressantare när bandet tar ut svängarna och laborerar med inslag som inte har hörts på tidigare plattor. Fina “parentesen” Garden Of Cyrus till exempel, som har ett vilsamt tempo till en början, underbara harmonier och där vad som verkar vara metalmusikers favoritblåsinstrument saxofonen dyker upp och gästspelar.

Eller när bandet leker med symfoniska eller cinematiska inslag som i The Fall Into Time. Då tänder jag till och lyssnar extra uppmärksamt.

Missförstå mig rätt – jag begär inte att AT THE GATES ska kasta hela sin bakkatalog, historia eller identitet överbord. De är fortfarande bättre än en hel massa melodiska dödsmetallband. Men både bandet och vi som lyssnare kan den delen av bandets musik, och jag tror att både vi och bandet är redo för mer utflippade inslag.

Skivor

Jess And The Ancient Ones – Vertigo

Lämna en kommentar

ARTIST: JESS AND THE ANCIENT ONES
TITEL: “Vertigo”
RELEASE: 2021
BOLAG: Svart Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

JESS AND THE ANCIENT ONES, eller JATAO som vi kommer att förkorta namnet till i den här recensionen, har varit igång rätt länge nu, man bildades redan 2010 och har sedan starten varvat psychedelica, rock’n’roll och diverse flummiga  och ockulta influenser. Låtmaterialet håller sig sällan inom traditionella ramar, och bandet tillåter sig att följa sin egen kreativitet. Resultatet är allt som oftast en ganska spretig och aningen ojämn samling låtar som framförallt hålls samman av produktion och bandets närvaro och nerv – kanske främst personifierat av sångerskan Jasmin “Jess” Saarela.

Kort sagt: beroende på smak så kommer du att hitta en egen favoritlåt på i stort sett vilket JATAO-album som helst, och årets “Vertigo” är inget undantag. Personligen gillar jag bandet bäst när de ligger närmast den enkla rocken/popen oavsett om det resulterar i en snärtig dänga eller ett tiominutersepos, så denna heter de personliga favoriterna World Paranormal, Love Zombi och Burning Of The Velvet Fires. Det är som sagt en fråga om tycke och smak, och eftersom bandet kastar in allt från jazz och blues till rökelse och oujabräden i mixen så är det bara att leta sig fram till sin egen favorit.