Etikettarkiv: 7/10

Hiraes – Solitary

ARTIST: HIRAES
TITEL: “Solitary”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska HIRAES är vad som rest sig ur askan från  DAWN OF DISEASE efter att bandet splittrats och gått skilda vägar med sångaren Thomasz Wisniewski. Bandet består av samtliga övriga medlemmar (Oliver Kirchner och Lukas Kerk på gitarr, Christian Wösten på bas samt Mathias Blässe på trummor) tilsammans med nya vokalissan Britta Görtz och är alltså rutinerade långt bortom denna debutplatta. Bandnamnet HIRAES kommer det walesiska ordet “hiraeth” vilket översätts ungefär som “nostalgi och längtan efter förlorade platser eller ett hem som aldrig riktigt fanns där”.  Man håller sig också inom samma melodiska dödsmetall som det tidigare bandet, och över hela “Solitude” finns ett stråk av bitterhet över det som varit.

Kort sagt, HIRAES verkar ganska förbannade och tycker det kan få skina igenom. Den här typen av musik skadas ju inte av lite underliggande ilska, och “Solitary” är en bra skiva. Låtskriveri och produktion vittnar om kunskap, spår som 1000 Lights, Eyes Over Black, Under Fire och Grain Of Sand är snygga och medryckande på det där sättet som man vill att just melodisk dödsmetall ska vara.

Däremot lyckas man kanske inte riktigt med att skapa en skiva som är mer än just “bra”, därtill sticker den inte ut tillräckligt mycket. Konkurrensen inom genren är mördande överlag, och det finns väletablerade akter som tagit konceptet till högre höjder (ARCH ENEMY är väl ett fint exempel på just det?). Lyssnar man dessutom på senaste (sista?) skivan med just DAWN OF DISEASE, “Procession Of Ghosts” direkt efter “Solitary” så inser man att det var intressantare då. Med det sagt är HIRAES ändå ett välkommet tillskott i skivhyllan, och “Solitary” en fin platta att spisa!

Silver Lake By Esa Holopainen – S/t

ARTIST: SILVER LAKE by Esa Holopainen
TITEL: “Silver Lake”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

En del skivor vill man gilla mer än vad man egentligen gör. Detta är motsatsen – ända sedan singeln/videon till Storm med Håkan Hemlin på sång släpptes har jag velat såga SILVER LAKE, AMORPHIS-gitarristen Esa Holopainens soloprojekt – men det går liksom inte. Motvilligt ska det erkännas att.. ja.. jag gillar ju den här skivan. I alla fall till allra största delen, låten med Nordman-Håkan är trevlig nog men får min ändå alltid att tänka på Nilecitys geniala parodi på Laglöst Land. Dessutom finns ett par låtar som faller lite platt, som det talade ordet på finska i Alkusointu, men i stort är detta en riktigt fin platta trots alla farhågor.

Mer än en artist har genom åren gått i fällan och gjort en soloskiva som är mer eller mindre en kopia av det ordinarie åtagandets sound, men detta undviker Esa elegant. Låtarna har väldigt olika typer av vokalister, och låtarna får således en touch som är något helt annat. Jonas Renkse gästar på låtarna Sentiment och Apprentice med resultatet att det låter svävande och vackert KATATONIA medan Einar Solbergs (LEPROUS) gästinspel på Ray Of Light innebär en form av… COLDPLAY-pop (?) som resulterar i skivans kanske starkaste spår. Lägg sedan till Björn “Speed” Strid  (SOILWORK, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA), en viss Tomi Joutsen (AMORPHIS) och Anneke van Giersbergen (kanske mest känd från holländska THE GATHERING och sina inspel i AYREON) så har du en jäkla spännvidd. Och så Nordman-Håkan då, inte att förglömma.

Betyget lutar uppåt snarare än neråt, och detta är dryga 37 minuter som sätter ett leende på läpparna på sin lyssnare… oavsett vad man vill och tror på förhand!

Pharaoh – The Powers That Be

ARTIST: PHARAOH
TITEL: “The Powers That Be”
RELEASE: 2021
BOLAG: Cruz Del Sur Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Amerikanska PHARAOH spelar okomplicerad musik. Heavy metal med anor från band som IRON MAIDEN och RUNNING WILD. Det är en konstform i sig leverera sådan musik som ändå är relevant, värd lyssningstid i en mördande konkurrens mot historiska alster och samtidigt hållbar för flera varv – en konstform som kvartetten behärskar till fullo. “The Powers That Be” är femte plattan från dessa veteraner som körde igång redan 1997 i Philadelphia. Den stakar inte ut ny musikalisk riktning (gillade du ex föregångaren “Bury The Light” som kom 2012 så gillar du detta också!), men det är heller inte meningen.

PHARAOH är som ett gäng gamla kompisar som samlas för att ha kul, och resultatet är klassisk hårdrock med sporadiska utgivningsdatum. Mest känd i bandet är antagligen Chris Black, professorn som gjort sig en karriär med HIGH SPIRITS och DAWNBRINGER, men här får han hålla sig till trumpallen. Sjunger gör istället Tim Aymar och det med den äran. Addera Chris Kerns på bas och Matt Johnsen på gitarr så har du fulla sättningen, och över nio låtar bjuder de in oss till sitt fredagshäng.

Styrkorna är spår som Freedom (vääääldigt mycket RUNNING WILD och pepp i den låten!), Lost In The Waves (som var med i Hot or Not nyligen), I Can Hear Them eller When The World Was Mine och produktionen från en viss herr Dan Swanö i Unisound. Svagheterna finns där också som det blir när man leker fram en hel skiva, och spår som Waiting To Drown eller Ride Us To Hell tillhör inte höjdpunkterna på skivan. Och det är helt okej, detta räcker väl till ändamålet ändå!