Etikettarkiv: 8/10

Dark Tranquillity – Moment

ARTIST: Dark Tranquillity
TITEL: Moment
RELEASE: 20/11 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte jag längtat så intensivt efter ett nytt album  från DARK TRANQUILLITY som jag gjort med ”Moment”. I mycket tror jag att anledningen är att föregångsplattan ”Atoma” var en sådan angenäm upplevelse, men också att DT har en djupt sympatisk vibe som jag alltid gillat. Bandet har vidmakthållit sin identitet som banérförare för det klassiska göteborgssoundet, när band som ARCH ENEMY och IN FLAMES har övergivit detta.

Och ”Moment” är en bra platta – jag upplever att bandet medvetet eller omedvetet, det låter jag vara osagt – har skrivit låtar som väl speglar det rådande mentala klimatet under pandemin och verkligen genuint har velat göra en skiva som tröstar snarare än att ruskar om. Och detta grepp funkar väldigt bra i låtar som The Dark Unbroken där Stanne låter oss njuta av hans fantastiska rensång, och Standstill som har ett så oerhört fint intro där Martin Brändström på keyboards får komma fram lite extra. Jag måste faktiskt nämna att jag tycker att just Brändströms arbete lyfter den här skivan några snäpp – maken till förstärkande med små medel får ni leta efter – och det är alltid så smakfullt gjort. Just det smått återhållsamma tycker jag funkar riktigt bra – jag var något oroad att Christopher Amott skulle komma in med ambitionen att lira miljarders toner i solona, men det fick jag äta upp. Gitarrspelet är riktigt fint både från honom och Johan Reinholdz. Att de klarar av att driva på som i fina Phantom Days tror jag inte förvånar många, men de är också mycket skickliga att melodiskt färga materialet som i Ego Deception som innehåller båda dessa element.

Att de enda kvarvarande originalmedlemmarna Stanne på sång och Jivarp på trummor verkar ha växlat ut med de nya medlemmarna Amott och basisten Anders Iwers som kom med redan 2016, men som gör skivdebut med bandet här, gör mig bara glad. DT visar på ”Moment” att de fortfarande har kraften att skriva djupt berörande musik som kanske inte är lika aggressiv som tidigare, men som jag känner är värd både min tid och min uppmärksamhet. Kolla in den.

Auðn – Vökudraumsins fangi

ARTIST: Auðn
TITEL: Vökudraumsins Fangi
RELEASE: 30 oktober 2020
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är alltid gott att lyssna till isländska band som spelar melodisk och atmosfärisk black metal, även om det har börjat om inte gå tretton på dussinet, så i alla fall bli väldigt gott om dem. Föreliggande AUÐN är dock definitivt inget dussinband. Deras gnistrande svartmetall glöder i ”Vökudraumsins fangi” av känslig intensitet och styrka.

I låtar som Næðir um och Á himin stara fångas en känsla lik grekiska ROTTING CHRIST i några av det bandets bästa stunder, tänk Elthe Kyrie från 2016 års ”Rituals”. AUÐN har dock flera strängar på sin svärtade lyra och i till exempel den mjuka inledningen på förstaspåret Einn um alla tíð och partier av Ljóstýra är det melodiska slående medan ett spår som Horfin mér bjuder på svartmetall av den mer råa typen.

Vokalisten Hjalti Sveinsson har en röst som går genom märg och ben – på allra bästa sätt. Desperationen dallrar hela tiden strax under ytan och på väg att bryta sig igenom. Rösten rispar och skär i själen och det räcker med det fåtal isländska ord som tränger igenom språkbarriären för att känslan ska nås även genom lyriken.

Sexmannagruppen kommer från det lilla samhället Hveragerði ca fem mil sydöst om huvudstaden och detta är tredje fullängdaren sedan bandet grundades 2010. Både den självbetitlade debuten och 2016 års ”Farvegir fyrndar” är värda din uppmärksamhet men har du inte hört AUÐNs musik tidigare så är det inte fel att börja med årets ”Vökudraumsins fangi”, fylld med läcker svärta och bandets hittills starkaste platta.

Scardust – Strangers

ARTIST: Scardust
TITEL: Strangers
RELEASE: 30/10 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Strangers” är en skiva som har flera saker som sticker ut, men för mig är det sången som verkligen ser till att den här skivan lyfter något så otroligt. Därför är det inte konstigt att bandet väljer att inleda hela skivan med körsång i snygga stämmor. Ouvertyrer är vi inte bortskämda med inom metal, och då menar jag sanna ouvertyrer som sammanfogar element som sedan dyker upp genom skivan. Här får vi dessutom en helt briljant sådan i Overture For The Estranged, en låt som helt magiskt bjuder in till skivan.

SCARDUST är ett band som är skickligt på att göra låtar som jag tycker att jag har hört av band som SYMPHONY X eller DREAM THEATER och sedan dra iväg för att göra något eget av dem. Varken SYMPHONY X eller DREAM THEATER har en sångerska som Noa Gruman vars insats fullständigt dräper på den här skivan. Hennes mångsidighet matchas av resten av bandet där det inte saknas mod att testa ystra krumsprång som att lira cocktailjazz ibland, eller vräka på med i det närmaste gospelkör för att sedan växla till growl.

Det är just denna otroliga variationsrikedom som gör ”Strangers” så oavbrutet rolig att lyssna på – den rena musikaliteten som bandet visar upp – och den både hemtama samt utmanande stämningen gör att det är omöjligt att inte gilla den här skivan om du uppskattar mäktig progressiv metal.