Etikettarkiv: 8/10

Firelink – The Inveterate Fire

ARTIST: Firelink
TITEL: The Inveterate Fire
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”The Inveterate Fire” gick mig helt förbi när den släpptes den 10 maj förra året. Jag observerade den först när den började dyka upp på en hel del årsbästalistor, och tänkte att den nog är värd att kolla in. Och, som ni har deducerat vid det här laget, det var den.

Bakom FIRELINK står två personer – Harrison Stivarius som svarar för alla instrument, och Adrian Davis på sång. Att duons väldigt episka och atmosfäriska black metal inte har genererat något skivbolags intresse är ytterst märkligt, om det nu inte är så att bandet själva har velat ge ut sin musik på egen hand. I vilket fall är ”The Invererate Fire” en skiva som verkligen hänför med just sin atmosfär.

Att lyssna på den här plattan känns som en enda lång och oavbrutet intressant resa. Jag uppskattar också att Stivarius och Davis verkar ha byggt hela sin skiva utifrån ett spel – Dark Souls – och jag föreställer mig att om du har spelat det spelet så kanske du får ut ännu mer av skivan än om du inte gjort det. För mig räcker det med att registrera att graden av nördighet som finns nerplöjd i ”The Inveterate Fire” räcker rätt långt och att jag njuter storligen av musiken utan att ha annat än kunskap om spelet annat än till namnet.

Musikaliskt så ryms här allt från fina referenser till THE BLACK DAHLIA MURDERs Trevor Strnad – Davis har ett läge i sin sång som skickar rysningar genom kroppen – till mer modern progressiv metal där det sannerligen gäller att visa vad du går för på dina instrument. När Stivarius går loss på gitarren i exempelvis Kindled som är plattans starkaste spår, och spelar med en glöd som om hans liv berodde på det, ja då är det omöjligt att inte ryckas med.

Cognizance – Malignant Dominion

ARTIST: Cognizance
TITEL: Malignant Dominion
RELEASE: 2019
BOLAG: Prosthetic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sent på att recensera den här skivan som kom redan i september – det var helt oavsiktligt det kan jag lova. Åtminstone om vi jämför med COGNIZANCE som har tagit jämförelsevis god tid på sig att göra debut i fullängdsformat. 2013 bildades bandet – ett gäng EPs och demos har byggt upp intresset kring det Leedskvartetten – och det med rätta.

”Malignant Dominion” serverar en smakrik och varierad melodisk dödsbuffé med rikligt med teknikalitet och viss core-känsla. Det är framför allt i låtarnas grad av genomarbetning som jag faller för COGNIZANCE. Musikaliskt är det oavbrutet intressant – som lyssnare kastas du omkring hej vilt i rifftornados och rent briljant gitarrspel från Alex Baillie som ser till att strängarna glöder. Varenda låt lyfts till de högre nivåerna genom hans spel – det känns både hemtamt och utmanande. Trummisen David Diepolds spel är också, såklart, av det rent häpnadsväckande slaget. Men det tar inte över på bekostnad av låtarna – kännetecknet för verkligt bra trummisar i den här subgenren.

Ska jag nämna något som drar ner betyget något så är det att jag skulle vilja ha lite mer variation i sången – Henry Pryce gör ett bra jobb, men några fler strängar på lyran hade inte skadat. Jag pratar då inte rensång, men det går ju att variera skriken något.

På det hela taget så är detta bara radanmärkningar. ”Malignant Dominion” är en i stort sett helgjuten platta som är väl värd att kolla in.

Borknagar – True North

ARTIST: Borknagar
TITEL: True North
RELEASE: 2019
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det pirrar alltid till lite extra när det dimper ner en ny promo från Century Media med nytt material från BORKNAGAR. Och hittills kan jag konstatera att mina förväntningar alltid har uppfyllts.

Så är det även med ”True North”, en skiva som visserligen ger oss ett BORKAGAR som inte är hemvist för vare sig Vintersorg eller Baard Kolstad. Gör detta något? Det beror väl på vem du frågar – jag gillade både Vintersorgs sång och Kolstads trumspel, men det är inget som påverkar mig när jag lyssnar på ”True North”.

För den här skivan är så magiskt majestätisk att det bara är att kapitulera. BORKNAGAR lyckas frammana just den känsla av episka vidder och total närvaro som omslaget till skivan. Inledande Thunderous är just vad den heter. Det kan tyckas dumdristigt att ha en öppningslåt som är över 8 minuter lång, men jag tänker knappt på att låten varar så länge, då den sveper in mig i ett lyckodis av stora mått.

Är allt bara allvar? Nä, Up North är i det närmaste yster med ett så diaboliskt sväng att jag börjar dansa. Lägg till en ljuvligt inslag av Hammondorgel och ni fattar att det här är extatiskt bra.

Jag känner att BORKNAGAR lyckas hålla en känslomässig röd tråd genom hela plattan. Just känslopendlandet har bandet alltid varit mästare på – som lyssnare känner jag mig varmt omhändertagen, och, faktiskt, trygg när jag lyssnar på ”True North”.

Jag misstänker att det har att göra med två saker – dels att låtarna ligger på en hög och jämn nivå i stort sett genomgående – dels att sånginsatserna från ICS VORTEX och Lars Nedland är så häpnadsväckande bra. Precis som på ”Winter Thrice” så är sången det element som lyfter låtarna till fantastiska nivåer.

”True North” är en skiva som känns stark, även ett år som detta där bra skivor har stått som spön i backen. Kolla in den.