Etikettarkiv: death metal

Skivor

Cattle Decapitation – The Harvest Floor

harvest-floorARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: The Harvest Floor
RELEASE: 2009
BOLAG: Grindhead Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En platta som inleds med obehagliga djurgrymtanden för att följas upp av en furiös trumkanonad som kastar lyssnaren in i brutala The Gardeners Of Eden utnämner jag härmed till 2009 års hittills mest utmanande platta. ”The Harvest Floor” av veganistiska CATTLE DECAPITATION är en helvetisk resa som gör mig helt groggy –  i samma anda som exempelvis fantastiska BRAINDRILL bjuds lyssnaren på förödande death metal/grindcore där öronen belägras av soniska intryck av vilka inte alla är behagliga. ”The Harvest Floor” ställer stora krav på uthållighet – aggressiviteten är uppskruvad till max och man är i stort sett lika utmattad som efter ett rejält träningspass efter en genomlyssning. Detta faktum kan avskräcka måhända –  för egen del älskar jag det!

Brutal death metal har på senare tid seglat upp som en favoritgenre hemma hos mig och den känsla av en i det närmaste katharsisliknade karaktär som jag får när jag lyssnar på ”The Harvest Floor” vill jag inte underskatta. Vill man ha mer nyanserad och inte fullt så hård metal i stereon gör man rätt i att hålla sig borta från CATTLE DECAPITATION – vill man å andra sidan få öronen sprängfyllda av death metal av den mest brutala karaktär – då kommer ”The Harvest Floor” att fylla detta syfte på ett storartat sätt.

Skivor

Pandemonium – Whispers

Lämna en kommentar


ARTIST: Pandemonium
TITEL: Whispers
RELEASE: 2009
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

 

Som hårdrockande lundabo känner jag PANDEMONIUM till namnet. Dock har jag inte hört bandet förrän nu då pågarna brassar på med senaste given av sammanlagt sex sedan starten 1997 – ”Whispers”.

Men detta är sannerligen inte en ovälkommen gäst i datorn – efter ca 10 genomlyssningar gillar jag bandets mäktiga metal mer och mer. Bandet har valt att släppa plattan helt digitalt och gratis – och jag hoppas att bandet på detta sätt når många lyssnare, vilket de helt klart är värda.

För lyssnare som gillar mäktig, majestätisk black/death metal i DIMMU BORGIRs anda utan att efterlikna norrbaggarna alltför mycket, kommer i likhet med mig, att gilla lundabandets musik. Det är sannerligen inget fel på ambitionsnivån hos sextetten som inte räds att bjuda på långa låtar med en hel massa tempoändringar och staplande av riff. Inte mindre än tre sångare befolkar PANDEMONIUM – av dessa tre gillar jag Lahmas feta growl bäst. Däremot är jag inte en så stor fan av den dödssång a la Dani Filth som bandet ibland bjuder på. Detta är dock i stort sett den enda invändningen jag har angående ”Whispers” som är en stark uppvisning i black/death metal av skickliga musiker – och då tänker jag inte enbart på trummisen Enlils hänsynslösa pisk som jag i egenskap som trummis har svårt att motstå – utan resten av bandet Lugal Hellord (gitarr, sång), Enki (gitarr), Matu (bas) och Nirah (keys, sång) lirar på en hög och jämn nivå plattan igenom.

PANDEMONIUMs musik är inget för lyssnare som gillar en mer avskalad ljudbild, med plattan i mattan metal every inch of the fucking way. Gillar man däremot majestätisk metal, med en hel del rejält hastighetspisk inbakat i mixen, då misstänker jag att man nog kommer gilla det PANDEMONIUM erbjuder på sin senaste platta.

Live

Live: Soilwork

Lämna en kommentar

ARTIST: Soilwork
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 12 december, 2008

SOILWORK KulturBolaget, Malmö 2008-12-12

Hur märker man att ett band gör sista spelningen på en turné? Jo, genom att en ganska tuff kille som sångaren Björn ”Speed” Strid tjoar och flamsar ganska mycket, samt att basisten Ola Flink med jämna mellanrum ställer sig på monitorerna, hissar upp basen i brösthöjd och vickar överdrivet med höfterna. Samt att denne även har en tröja med en bild av Dolly Parton på sig.

Jag har sett SOILWORK ganska många gånger vid det här laget, men jag har aldrig sett bandet så lekfullt som denna kväll på KB. Det går dock aldrig ut över musiken som spelas lika tajt som vanligt. Bandet inleder med Sworn To A Great Divide från plattan med samma namn, kanske inte min favoritlåt från bandets numera ganska digra låtkatalog, men ändå en rätt ok öppning – riktigt bra blir det dock redan med låt nummer två – As We Speak är en låt jag alltid gillat och dess mäktiga intro gör att jag verkligen drar på smilbanden. Låtvalet denna kväll var genomgående helt ok – bäst var i mitt tycke fantastiska The Chainheart Machine och One With The Flies.

Björn Strid, Soilwork. Foto: Martin Bensch

Förra gången jag såg SOILWORK resulterade det i att jag tyckte att det var den bästa konserten jag bevittnade det året – riktigt de höjderna når bandet inte upp till ikväll, mycket på grund av ovan nämnda flamsighet. Det verkar de runt 15 stycken ganska unga killarna som tar varje chans att starta moshpit, tycka spelar någon roll – de öser oavsett.

Det är även hur kul som helst att se Peter Wichers tillbaka på scen med det band han lämnade på grund av för mycket turnérande för ett antal år sedan – och som han trivs! Han spelar med full kraft, och med en uppenbar spelglädje.

Sammantaget en helt ok kväll med SOILWORK – men de kan så oerhört mycket bättre än vad jag upplevde på KB i fredags kväll

Peter Wichers, Soilwork. Foto: Martin Bensch