Etikettarkiv: Evergrey

Skivor

Evergrey – Hymns For The Broken

Hymns for the brokenARTIST: Evergrey
TITEL: Hymns For The Broken
RELEASE: 2014
BOLAG: AFM Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

EVERGREY har alltid varit ett band som existerat i periferin för mig. De gånger jag sett bandet live har de dock alltid fått mig att tänka att jag nog borde kolla upp bandet. Så det gjorde jag. Med 2008 års ”Torn”. Ingen vidare skiva. 2011 kom ”Glorious Collision”. Precis – samma visa. Så det var med viss tvekan jag kollade in ”Hymns For The Broken”.

Tillbaka i bandet efter långa uppehåll är gitarristen Henrik Danhage och trummisen Jonas Ekdahl – att detta är någonting som har hälsats med glädje av bandet fans gjorde att jag kände vissa förhoppningar ändå på skivan.

Och ”Hymns For The Broken” är en stabil platta. Uppskattar man Tom S. Englunds – den numera ende originalmedlemmen – sångstil, så kommer man gilla skivan. Ofrånkomligen är sångarens röst det som bandet bygger sin musik på. Det är vemodigt utav bara fan, men det känner man förmodligen till sedan innan, och uppskattar man dylik stämning så kan jag garantera att man får det i drivor.

Till stora delar är låtmaterialet av gedigen kaliber – öppnaren (efter det obligatoriskt totalt onödiga introt) King Of Errors är smäktande, mäktig och har en finfin refräng som fastnar direkt. Även låtar som A New Dawn som kommer undan med att ha en så pass ostig titel på basis av gött pondusartat driv, Archaic Rage med sitt minst sagt kusliga slut med spoken word på svenska som verkligen är hemsökande och ljuvt svärtade Black Undertow är låtar som får mig att lystra lite extra.

EVERGREY har lyckats med att göra en skiva som med stort melankoliskt allvar får mig att tro att bandet går en lika vemodig som storvulen framtid till mötes. Att låtmaterialet är iklädd en fin, fet och tydlig produktion gör sannerligen inte saken sämre. Letar man efter en skiva som kan sätta soundtracket till regniga höstdagar då humöret inte är på topp och man känner för att bejaka dysterheten – då är ”Hymns For The Broken” en platta man bör kolla in.

Live

Live: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2011

EVERGREY

Göteborgarna i EVERGREY har gjort sig kända för att vara riktigt välljudande – dagens spelning är inte ett undantag. Tom Englunds röst låter trots att bandet kom endast en timme innan giget efter en lång resa riktigt bra. Ljudet på övriga bandet är det verkligen inte heller något fel på, möjligen att jag skulle önska att Englunds gitarr var starkare då han ska spela solo. Som det är nu drunknar han lite för mycket i det övriga larmet på scen, vilket är synd då han spelar riktigt bra. Att bandet har fått en tidig speltid verkar inte spela någon roll – EVERGREY är proffs som har en hög lägstanivå, och efter hand kommer publiken igång på allvar. Låtar som Wrong och Masterplan låter fruktansvärt bra – i synnerhet den senare då trummisen Hannes Van Dahl får visa upp fint rytmiskt lir. Efterkommande Frozen och Broken Wings gör inget för att publiken ska tröttna om jag säger så. Refrängerna sitter som en keps och stämsången är riktigt fint exekverad. På det hela taget en riktigt kul och underhållande spelning.

DEATH ANGEL

Att det kommer att bli mosh på en spelning med DEATH ANGEL är i det närmaste självskrivet – och det tar inte många minuter innan den kommer igång då bandet från San Fransisco drar igång strax efter klockan 14 i gassande solsken. Jösses vilket spelsuget gäng det här är! Detta trots att bandet har kört i ett dygn från Tyskland för att hinna i tid till spelningen och knappt hunnit borsta tänderna sprudlar gängets konsert av energi och glädje. Mark Osegueda piskar med sin väldiga dreadsman som det inte fanns någon morgondag när han inte tänjer ut stämbanden till det yttersta. Jag är riktigt imponerad av gitarristernas Rob Cavestanys och Ted Aguilars spel – köttigt och med riktig pondus. Trummisen Will Carroll är nog efter 40 minuter den svettigaste människan på hela festivalen då han har attackerat sitt synnerligen pukstinna trumset med sådan kraft att flera stockar har knäckts. Jag önskar att jag hade bättre koll på bandets material än jag faktiskt har – för jag hade säkerligen gillat bandets konsert mer då. Nu kan jag bara konstatera att bandets konsert verkligen ger mersmak.

CORROSION OF CONFORMITY 

Jag formligen älskade Dance Of The Dead när jag som ung telning såg videon på MTVs Headbangers Ball. Då fattar ni att jag är något till åren kommen då detta var på tiden då MTV fortfarande visade videor och handlade om musik snarare än serier då brats betedde sig illa i Carlifornien. Pepper Keenan finns inte med och bandet är reducerat till en trio med trummisen Reed Mullin, gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean. Samtliga sjunger. Dagens spelning verkar mest handla om att bandet tycker att det är riktigt kul att spela. Det är en hel del tramsande och felspelningar under giget. Att bandet spelar på en festival i dagsljus hjälper inte heller till då giget hade gjort sig alldeles förträffligt i en klubbmiljö. Men ljudet – jösses amalia vad tungt och fett det är! Detta plus att bandet spelar riktigt svängigt gör ändå konserten till en riktigt trevlig upplevelse.