Etikettarkiv: hårdrock

Skivor

Insense – Burn In Beautiful Fire

Lämna en kommentar

insensecoverARTIST: Insense
TITEL: Burn In Beautiful Fire
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Norsk hårdrock med ursprung i 90-talet = black metal, det vet ju var och en. Eller? Detta var i vart fall inte vad INSENSE ville med sin musik när bandet bildades 1999 så man valde en annan väg och sneglade musikaliskt mer mot amerikansk heavy metal och svensk melodisk dödsmetall.

Under åren har dock INSENSE till fullo utvecklat sin egen stil och med årets album, ”Burn In Beautiful Fire”, bjuder bandet på en smakfull mix av metal med både igenkänning och egenhet, och med känningar av både SLIPKNOT, i t.ex. Social Woes, och MESHUGGAH, tydligt i bland annat avslutande High on Rejection. Även fans av AVENGED SEVENFOLD kan finna positiva associationer i t.ex. tredjespåret Alone In A Crowd. Inledande Death For Me, Death For You är en bland flera hittiga låtar. Bland dem även förstasingeln Surviving Self Resentment som med sin radiovänliga stil kanske är något utslätad och inte albumets bästa spår. Sångaren Tommy Hjelm har inte sin styrka i rensångspartierna, men detta uppvägs flerfalt av vidden i röstregistret som skär både brett och djupt i growl och skrikande sång.

INSENSE säger sig, kanske inte helt seriöst och möjligen i polemik med TNBM (True Norwegian Black Metal), spela NCM, ”Norwegian Correct Metal”. Och det är bra så. För min del spår jag att bandet med denna platta kan skaffa sig en bredare publik och ett bra avstamp vidare ut i världen.

/BiblioteKarin

Skivor

Outtrigger – Untestified Revolution

Lämna en kommentar


Untestified RevolutionARTIST: Outtrigger
TITEL: Untestified Revolution
RELEASE: 2010
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sydsvenska OUTTRIGGER med Timmy Andersson och Simon Peyron på gitarrer, Oliver Buvac på bas, Sebastian Falk på trummor och Niclas Åkesson på sång spelar melodisk metal influerad av band som AVENGED SEVENFOLD och ibland LINKIN PARK. Många rynkar kanske på näsan åt den musik som dylika band spelar, men OUTTRIGGER gör musik som i vissa fall fungerar alldeles utmärkt. Femlåtars EP:n ”Untestified Revolution” bjuder på väldigt lättlyssnad, vissa skulle nog säga radioanpassad, musik – bitvis låter det bra; det är lagom tuff musik med lite skriksång, mycket samarbete mellan bastrummor och gitarrer, och starka refränger – mest tycker jag om refrängen i World Of Fire som bjuder på snygga stämmor. Bandets musik handlar inte om att spela fort – den lunkar på i mellantempo mest hela tiden, och även om bandet gör det bra blir det lite enahanda. Jag skulle råda bandet att faktiskt släppa lite på tyglarna och faktiskt spela fortare emellanåt för variationens skull.

Det jag nu hör är musik som har en väldigt stor dos av ”lagom” i sig – det finns tusentals band som spelar samma typ av musik som OUTTRIGGER och det är därför tvunget att faktiskt ha något som gör att musiken sticker ut för att man ska fånga lyssnarnas uppmärksamhet. Som det är nu räcker det inte med att kunna spela bra, vilket OUTTRIGGER kan, det låter helt enkelt lite för slätstruket för att musiken ska fasta i huvudet.

OUTTRIGGER är ett ungt band som har potential att utvecklas till något bra om man vill – större variation i musiken är det första jag efterfrågar för att det ska kunna bli något större av detta – annars riskerar bandet att reduceras till det stall av band som duger som bakgrundsmusik, men inte så mycket mer. Jag har väldigt svårt att tro att det är där OUTTRIGGER vill vara.

 

Skivor

AC/DC- Black Ice

Lämna en kommentar

ACDC2008ARTIST: AC/DC
TITEL: Black Ice
RELEASE: 2008
BOLAG: Columbia Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Footstomp

Sedan början på 90-talet så har vi fått betrakta en album release från AC/DC som en raritet. Åtta år har nu förflutit sedan ”Stiff Upper Lip” så nya plattan ”Black Ice” är därmed ett minst sagt efterlängtat släpp från giganterna, men det är med blandade förväntningar. Mina egna förväntningar var inte alls höga med tanke på att ”gubbarna” inte levererat fullt ut sedan början på ’80.

Redan efter att förhandslyssnat på Rock N Roll Train och War Machine så började jag tro att detta kanske kan bli riktigt bra trotts allt, och visst blev det så. Jag är glad att säga att AC/DC som verkat så otroligt trötta den sista tiden faktiskt levererar år 2008. Mitt första intryck var förvisso att plattan kändes något enformig, men efter att ha tillåtit ”Black Ice” snurra ett par varv så har den växt till sig rejält.

”Black Ice” bjuder på en stor variation mellan låtarna (i AC/DC mått), framför allt i riffuppbyggnaderna och Angus Youngs solande. Rock N Roll Train, Spolin’ For a Fight och otroligt tuffa Black Ice är exempel på riktigt bra låtar i klassisk manér. Men så överraskar de med låtar som Anything Goes som är lite mer åt pop-rock hållet och på låten Stormy May Day så har Angus till och med plockat fram slideröret. Jag är även förbluffad över hur bra Brian Johnson sjunger på plattan rakt igenom.

Det finns även baksidor hos ”Black Ice”. Största missen är en klassisk fadäs som bandet aldrig tycks lära sig av. Istället för att låta albumet hålla sig till 10 kanonlåtar så har de slängt in ytterligare 5 intetsägande spår helt i onödan vilket gör att helheten sänks avsevärt. En annan detalj som skapat en hel del missnöjda miner är att ”Black Ice” är inspelad under endast sex veckor, vilket bör anses som en förhållandevis kort period. Själv så tror jag resultatet i slutändan är positivt. Istället för att de ska ha finslipat på en platta i åratal vilket sällan har visat sig vara en bra idé. Det finns även en hel del missnöje kring Brendan O’Brien som producent, men jag finner ingen anledning att klaga på slutprodukten.

”Black Ice” är kanske inte det bästa AC/DC gjort, men om vi placerar plattan bland mängden år 2008 så står den sig däremot riktigt bra! AC/DC står lika högt som alltid och visar alla ovetande hur det ska gå till.

/Footstomp