Etikettarkiv: hårdrock

AC/DC- Black Ice

ACDC2008ARTIST: AC/DC
TITEL: Black Ice
RELEASE: 2008
BOLAG: Columbia Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Footstomp

Sedan början på 90-talet så har vi fått betrakta en album release från AC/DC som en raritet. Åtta år har nu förflutit sedan ”Stiff Upper Lip” så nya plattan ”Black Ice” är därmed ett minst sagt efterlängtat släpp från giganterna, men det är med blandade förväntningar. Mina egna förväntningar var inte alls höga med tanke på att ”gubbarna” inte levererat fullt ut sedan början på ’80.

Redan efter att förhandslyssnat på Rock N Roll Train och War Machine så började jag tro att detta kanske kan bli riktigt bra trotts allt, och visst blev det så. Jag är glad att säga att AC/DC som verkat så otroligt trötta den sista tiden faktiskt levererar år 2008. Mitt första intryck var förvisso att plattan kändes något enformig, men efter att ha tillåtit ”Black Ice” snurra ett par varv så har den växt till sig rejält.

”Black Ice” bjuder på en stor variation mellan låtarna (i AC/DC mått), framför allt i riffuppbyggnaderna och Angus Youngs solande. Rock N Roll Train, Spolin’ For a Fight och otroligt tuffa Black Ice är exempel på riktigt bra låtar i klassisk manér. Men så överraskar de med låtar som Anything Goes som är lite mer åt pop-rock hållet och på låten Stormy May Day så har Angus till och med plockat fram slideröret. Jag är även förbluffad över hur bra Brian Johnson sjunger på plattan rakt igenom.

Det finns även baksidor hos ”Black Ice”. Största missen är en klassisk fadäs som bandet aldrig tycks lära sig av. Istället för att låta albumet hålla sig till 10 kanonlåtar så har de slängt in ytterligare 5 intetsägande spår helt i onödan vilket gör att helheten sänks avsevärt. En annan detalj som skapat en hel del missnöjda miner är att ”Black Ice” är inspelad under endast sex veckor, vilket bör anses som en förhållandevis kort period. Själv så tror jag resultatet i slutändan är positivt. Istället för att de ska ha finslipat på en platta i åratal vilket sällan har visat sig vara en bra idé. Det finns även en hel del missnöje kring Brendan O’Brien som producent, men jag finner ingen anledning att klaga på slutprodukten.

”Black Ice” är kanske inte det bästa AC/DC gjort, men om vi placerar plattan bland mängden år 2008 så står den sig däremot riktigt bra! AC/DC står lika högt som alltid och visar alla ovetande hur det ska gå till.

/Footstomp

All Ends – All Ends


All EndsARTIST
: All Ends
TITEL: All Ends
RELEASE: 2007
BOLAGGun Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Leo

Jag har sett fram emot detta debutalbum ända sedan sommarens Sweden Rock festival då jag lyckades se detta band live. Jag tyckte att ALL ENDS gjorde en bra premiärspelning på SRF trots den lilla scenen och att de fick en dålig speltid mitt på dagen i stekande sol.

ALL ENDS är härstammar från Göteborg och frontar med två sångerskor vid namn Emma Gelotte och Tinna Karlsdotter. Göteborgskopplingarna stannar inte här utan för att spinna vidare på det spåret så är Emma ”In Flames-Björns” syrra och bassisten Fredrik Johansson en före detta In Flames medlem. Föga överraskande känns gitarrljudet lite In Flames-likt, men där slutar nog liknelserna med In Flames. ALL ENDS är snarare ett rockband än ett metalband, trots de stundtals tungt riffiande gitarrspelet. De båda frontdamerna har starka och rena stämmor och sjunger nästan så likt varandra att det ibland är svårt att höra att det verkligen är två som sjunger.

Stilmässigt är det ganska okomplicerad tung rock och jag kan inte låta bli att dra liknelser till Evanescence eller kanske t.o.m. popartister som Kelly Clarkson då det går ner i tempo. Inget ont i detta utan det känns snarare som en frisk fläkt och lite omväxling till alla gotiska band med kvinnosång. Överlag sett så har ALL ENDS gjort en bra debutplatta med ett par toppar såsom singeln Wasted Life, Close My Eyes och balladen Just A Friend. Har man aldrig fastnat för de gotiska banden med kvinnosång och opera etc. så torde ju ALL ENDS med sitt mera tungrockiga sound träffa rätt hos de flesta rockers.

/ Leo