Etikettarkiv: Hot or Not 2023

Listor

Hot or not? – Juli 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Granada
ARTIST: Demoniac
VALD AV: Amelie

Martin: Alltså, detta är ju så bra! Hur kan man göra thrash metal progressivt? DEMONIAC lyckas rätt bra! Med sin kletzmerinfusion ser de till att få mig att rycka till. Sax har ju blivit metals go-to instrument när det gäller blås, men klarinett funkar ju också bra. Kul låt, och de rena thrash-elementen är också riktigt bra. Stekhett för mig detta!
Robert: Påminner mig lite om klassiska skräckisar 70-talet, detta. Det skaver, liksom. Första varvet fastnade det inte alls för min del, men det ska också erkännas att det tagit sig över tid och att den där skevheten faktiskt gör att det bildas lite gnistor.
Fredrik: Får erkänna att jag har påtagligt svårt för detta. Jag uppskattar att chilenarna tar ut svängarna och vågar sig på något nytt och eget (för detta är verkligen eget) men Finlandsfärje-loungejazz-thrash är nu tydligen inte min kopp chicha… Planlöst, kultursvårt och med ganska ihålig produktion. Nja, nä.

LÅT: Detachment
ARTIST: Vacant Voice (ft. Rory Rodriguez of Dayseeker)
VALD AV: Fredrik

Amelie: Trivsamt melodiskt i häradet av death och metalcore. Inget jag springer benen av mig för precis men duger att ha i bakgrunden till vardagssysslorna. Ljummet.
Martin: Inte det mest originella i månadens startfält. Det är inte en låt som kommer att vara med på speciellt många årsbästalistor, den är för genrekonformistisk för detta, och den funkar mest för stunden. Ljummet.
Robert: Se där ja, det är ju inte varje dag det spelas metalcore i undertecknads lurar, så det bidrar säkert till glädjeflinet jag får av detta. Fattar att det inte är originellt eller nydanande, men kom igen nu katten – det svänger ju!

LÅT: The Spirit Returns
ARTIST: Blackbraid
VALD AV: Martin

Robert: Wow! Nytt för mig (trots att det då tydligen enligt Martins recension av plattan är bland det mest hypade i black metal-världen… något som kanske säger mer om hur illa inkopplad jag är med vad som händer än något annat?) och snorbra är det! Fick tipset av en annan vän och var lite dryg mot honom och sa “jaja, vi får se om jag har tid att kolla in det”, typ. Ord jag fått äta upp sen dess…. stekhett, omgångens lysande stjärna!
Fredrik: Trivsam om än inte särskilt nydanande black i (mestadels) mellantempo. Snygg produktion och bra sånginsats, behaglig atmosfär. Men lite för “safe” under delar av låten, det är de snabba partierna där svärtan tillåts bli lite mer framträdande det verkligen berör. Varmt, men inte tokhett.
Amelie: Eld och lågor! Nu tänder det till ordentligt och jag blir riktigt såld på native american-musikern Sgah’gasowáhs black metal. Här ska utforskas både tidigare och nysläppt alster. Detta är glödande hett!

LÅT: Barn Burner
ARTIST: Spirit Adrift
VALD AV: Robert

Fredrik: Snyggt intro och en del eleganta harmonier, och visst är detta nummer tämligen retro-charmigt. Riff-tuggandet i breaket känns ganska gjort, och solot lite för radio-amerikanskt för min smak, men som bakgrundsfond till en nedcabbad road trip funkar SPIRIT ADRIFT alldeles utmärkt. Betyget får bli som fartvinden i ansiktet, ljummet.
Amelie: Inte helt tokigt detta. Det finns andra i redaktionen som har bandet närmre sitt hjärta än jag och visst låter detta som något man hörde redan på 70- och 80-talen men som lättsam sommarlyssning funkar det helt ok. Ljummet mot det varma.
Martin: Trevligt! Robert vet att jag är svag för SPIRIT ADRIFT, och trodde att jag skulle självantända av glädje över låten. Och ja, den är ju trevlig, men långt ifrån det bästa som SPIRIT ADRIFT har hävt ur sig. Jag hoppas att skivan som helhet håller högre klass än detta. Refrängen är det som fastnar för mig, och solot är svinbra! Ljummet, mot varmt skulle jag säga.

Listor

Hot or not? – Juni 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The Omni
ARTIST: Keep Of Kalessin
VALD AV: Fredrik

Amelie: Jag har sedan länge ett kärleksfullt förhållande till norska drakmästarna i KEEP OF KALESSIN – liksom till den litterära namnen skapad av Ursula K. Le Guin. Jag har stått vid dem över melodifestivalperioden och vidare. Bandet har haft ett antal sångare genom åren och tyvärr är inte den nuvarande, bandets grundare Obsidian C, min absoluta favorit även om också han är bra. Jag saknar fortfarande tonkonstnären Thebon. The Omni är definitivt inte bandets starkaste låt genom tiderna, ingen riktig drakeld här, men ändå klart varmt med dragning mot det heta.
Martin: Har inte lyssnat på KEEP OF KALESSIN på evigheter, men nu väcks lusten till bandets musik igen! Klart nöjsamt, och så fruktansvärt episkt mäktigt att nävarna knyts. Underbart trumspel med friskt tempo. Längden besvärar inte alls. Svinvarmt!
Robert: KEEP OF KALESSIN är bra på senaste plattan “Katharsis”. Inte “Armada”- eller “Kolossus”-bra, men bra. Obsidian C sjunger inte lika bra som Thebon, låtarna har inte riktigt samma verkshöjd – men lik förbaskat är det hett. Det här bandets lägstanivå är bra mycket högre än många andra bands högstanivå, och The Omni är en bra låt!

LÅT: Defiling of Spirit
ARTIST: Haradrim
VALD AV: Martin

Robert: Härligt black metal-plock som varvas med ett bra driv. Kort sagt, HARADRIM är möjligen inte det mest unika och omvälvande man kan höra – men det är bra! Balanserar precis på gränsen mellan trallvänligt och elakt, och det slutar riktigt hett. Bra grejer detta!
Fredrik: Snygg svärta, och bra mix mellan köttig tyngd och spröda mollklanger. Egentligen kanske mer black än döds till sin natur, men versriffandet är liiite för tugga-tugga-enahanda för att lyfta detta mot de BEHEMOTH-höjder man eventuellt har siktat mot. Stilpoäng dock för det sköna stackato-meckandet och det efterföljande lugna partiet i breaket, här hittar låten en växel till. Överlag tämligen varmt, gillar denna.
Amelie: Och här har vi månadens Tolkien-band 🙂 Till namnet alltså. Annars låter det väldigt mycket BEHEMOTH om detta – introt, sången osv. – och det är ju inte illa, verkligen inte illa alls. Influenserna från polackerna är inte på något sätt störande och även om detta således inte är helt unikt gör bandet det de gör på ett mycket tilltalande sätt. Vad finns här att inte gilla? Ingenting alls skulle jag vilja säga. Detta är riktigt hett!

LÅT: The Flame Rekindled
ARTIST: Sacred Outcry
VALD AV: Robert

Fredrik: Elegant på (who am I kidding, oftast över) gränsen till sliskigt. Hjälte-metal deluxe med ofantligt mycket mer glitter än svärta. Sen är det förvisso rätt snyggt emellanåt, och klart kompetent både i komposition och framförande, men som helhet blir det nog ändå lite för mycket, åtminstone för undertecknad. Ljummet, säger vi väl då, jag är givmild idag…
Amelie: Hyfsad låt, tråkig sång. Vet inte vad jag ska skriva mer om detta… Läste på om bandet och deras lyriska teman lär vara inspirerade av Michael Moorcocks litterära värld. Och det är ju alltid kul med litterära referenser, fast låten i sig blir inte roligare för det. Kylblaskigt.
Martin: Jag kan lova er att Robert visste att jag skulle gå igång på detta, haha! Den här sortens power metal äter jag, numera, med sked. Att sången påminner om Kiskes (HELLOWEEN) är enbart ett plus. Jag blir glad, stampar takten, och vill dricka öl när jag lyssnar på detta. Stekhett!

LÅT: Suffocated By The Sun
ARTIST: Blackscape
VALD AV: Amelie

Martin: Klart nöjsamt detta! Jag får lite DARKANE-vibbar, vilket inte ska ses som något dåligt, och går igång rejält på gitarrspelet. Såklart är detta inte helt originellt men hantverket är så pass bra att jag vill höra mer. Ganska varmt!
Robert: Dra mig baklänges, detta var vasst som Satan! BLACKSCAPE ska släppa debut i år om jag förstår saken rätt, och om Suffocated By The Sun är en indikation på innehållet är det en platta att hålla i med grillvantar – stekhett är det. Omgångens bästa spår i en i övrigt jävligt stark samling!
Fredrik: Skönt rivig sånginsats, svulstig produktion och ett klart godkänt riffande. Ganska tydlig personlighet i detta också, då gitarrljudet bitvis känns nästan djent, men melodierna är eleganta och sången så där härligt thrash-döds-raspig. Blir en fin kombo, så god temperatur här.

Listor

Hot or not? – Maj 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Myling
ARTIST: Marekvist
VALD AV: Fredrik


Amelie: Det är inte så att det här får mig att kasta mig ut efter MAREKVISTs nysläppta album för genomlyssning men för all del, detta går gott att lyssna till. På det hela taget gillar jag låten, även om den bitvis känns lite tunn och ogreppbar. Ljummet.
Martin: Inte alls så tokigt detta! Bra och härligt sväng, fin stämning och produktionen klär verkligen låten ypperligt. Jag gillar till och med sången, som trots att den har en viss trygghetskänsla har några otroligt vackra harmonier på vissa ställen. Varmt, helt klart!
Robert: Word of the day när det gäller den här låten: ambivalent. Å ena sidan är det alldeles för mycket tjo-och-tjim och folkmusik för att det ska falla undertecknad på läppen egentligen, å andra sidan finner jag mig själv diggandes framförallt refrängen mer än jag borde. Ljummet, då, som slutresultat?

LÅT: The Bodhi Tree
ARTIST: Lunar Chamber
VALD AV: Martin


Robert: Tuggmotstånd! Jag gillar det här, men ska också villigt erkänna att det tog ett tag och att jag med tiden ändå kan tycka att det blev än bättre om det kortades lite. Oavsett, detta skaver skönt tycker jag. Hett!
Fredrik: Rent musikaliskt finns det en hel del trivsamma passager i det här överlag ganska spretiga spåret. Framför allt på riff-fronten, även om basliret också är rätt kreativt här och var. Sen har jag generellt alltid lite svårt för ett rakt igenom konsekvent användande av sådan där extremt guttural tjock-i-halsen-growl. Lite mer variation där hade varit nyttigt, särskilt i ett spår som klockar in på sju minuter. Inte iskallt, men inte alltför varmt heller.
Amelie: Låten i sig är helt ok, om än något för lång för sitt eget bästa. Men sen är det det där med sången. Denna typ av kväkande growl faller aldrig väl hos mig. Särskilt inte när det mal på minut för minut. Tyvärr ger inte LUNAR CHAMBER mig något alls av den upplysning som Buddha fann under sitt Bodhi-träd, och ingen värme heller.

LÅT: En krona av is
ARTIST: Blodtår
VALD AV: Robert


Fredrik: Ja, vad fanken, det här funkar ju! Härligt rivig black metal som bottenplatta, och så lite fornnordiska vibbar som lyckas undvika att bli kitchiga ovanpå det. Sången ligger lite väl lågt i mixen, annars är produktionen rätt väl utformad för låtens sound också. Gillar detta!
Amelie: BLODTÅR är genomgående en trevlig bekantskap med sitt debutalbum utgivet nu i april på Nordvis Produktion. I En krona av is har bandet den där nöjsamma balansen mellan black metal och folkmusik som ofta sökes men som alla inte finner. Riktigt varmt och mysigt!
Martin: Här kommer folkmusiken in från ovan och nu ska det gnolas! Märkligt nog tycker jag detta funkar finfint. Jag stör mig inte särskilt mycket på den i mina öron stockholmska dialekten i sången. Bra driv, och bra stämning. Varmt!

LÅT: Blood of slaves
ARTIST: Thulcandra
VALD AV: Amelie


Martin: Helvetiskt bra! Otroligt fin och laddad stämning i låten, sjukt bra närvaro i sången. När första versen tar vid får jag gåshud, och den släpper inte på hela låten. Skållhett!
Robert: THULCANDRA är ju erkänt bra, och tidigare släpp som ” A Dying Wish” och “Ascension Lost” dyker upp då och då i spellistan. Årets “Hail The Abyss” som släpps kommande fredag blir inget undantag, och detta är med lätthet omgångens bästa låt. Hett!
Fredrik: Bra även detta spår, som utgörs av ett stycka (huvudsakligen) black metal med bitvis överraskande tydliga drag av mörk thrash. I sina bästa stunder finns här närmast en BEHEMOTH-aktig verkshöjd, lyssna till exempel på partiet från fyra minuter och en knapp minut framåt – här är det svetslåge-hett! De mer thrashiga partierna drar i mina öron ner helheten något, men överlag landar THULCANDRA ändå (måhända tematiskt riktigt) på ett påtagligt varmt ställe.