Etikettarkiv: Melodic Death metal

Construcdead – Endless Echo

construcdead2009ARTIST: Construcdead
TITEL: Endless Echo
RELEASE: 2009
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Bitar av det bästa
CONSTRUCDEAD är för mig en helt färsk bekantskap, och tvivelsutan en väldigt trevlig sådan. ”Endless Echo”, bandets fjärde album som släpptes i höstas, sänder mig goda vibbar av bitar av det bästa som brukar levereras från den svenska metalscenen.

Bandet har under sina 10 år bytt sångare inte mindre än tre gånger och nuvarande Jens Broman, även sångare i DARKANE, kom in i bilden strax innan utgivningen av föregående album ”The Grand Machinery”, 2005. ”Endless Echo” är således första plattan där Broman deltagit i hela skapandeprocessen. Och det hela fungerar mycket bra. Skrik- och rensång kompletteras emellanåt med djupare growl i en smakfull mix.

”Endless Echo” är varken unikt eller nyskapande, men bjuder på en kraftfull, livgivande death/thrash metal, fina melodier, härligt fullkvalitativt musicerande och en och annan riktigt klistrig dänga som Mephisto och The One Besides Me.

/BiblioteKarin

Hypocrisy – A Taste Of Extreme Divinity

hypocrisy2009ARTIST: Hypocrisy
TITEL: A Taste Of Extreme Divinity
RELEASE: År
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

HYPOCRISY serverar en extremt melodiös anrättning
Med HYPOCRISYs nya giv, ”A Taste Of Extreme Divinity”, får vi avsmaka en melodimarinerad dödsmetalldoftande anrättning, kryddad med några rejäla nypor fångande rytmer och smittande refränger.

Den produktive Peter Tägtgren har många järn i sina eldar, som producent, låtskrivare och musiker. När han inte svetsar ihop industrimetall i PAIN eller producerar andra band, nu senast bl. a. IMMORTAL och DARK FUNERAL, ägnas HYPOCRISY hans uppmärksamhet och tid. Med sig på nya albumet har sångaren och gitarristen Tägtgren den trogne vapendragaren, basisten Mikael Hedlund, samt Reidar Horghagen från IMMORTAL, som med förra albumet ”Virus” blev HYPOCRISYs trumslagare. Vid första lyssningarna finner jag att plattan har två sidor, där den ena sluttar brant mot PAIN, medan den andra sidan är tyngre, mörkare � och bättre. Första singeln, Hang Him High, är ganska utmärkande för plattans mest melodiska och rytmiska sida. Radiovänligt värre. Detta är inte ett av de bästa spåren, men jag gillar skarpt avslutningen där trummor och growl brölar ut i en gemensam röst.

HYPOCRISY bjuder rakt igenom på taktfast headbanging-främjande metal. Det är svårt att hålla sig still till denna extrema melodiska dödsrock. Det finns knappt en låt som du inte lockas att sjunga, nynna, humma med i efter några lyssningar. Detta hoppas jag inte sår några som helst tvivel om tyngden i musiken; visst, vi pratar melodier, men det är fortfarande melodisk extremmetall vi talar om.

Ett favoritspår för närvarande är Solar Empire med sin närmast tuggumiklistrande refräng, men också doomiga The Quest och Tamed  (Filled whith fear) som inleds blytungt och vars refräng inte heller den vill släppa taget. Efter att ha lyssnat till ”A Taste Of Extreme Divinity” i stort sett dagligen i några veckors tid hittar jag fortfarande ständigt nytt att glädjas åt. Detta om något, ger en platta högt betyg och talar för ett långt och återkommande liv i spelaren.

– Så hur smakar HYPOCRISYs gudomliga anrättning?
-Tack, gott.

/BiblioteKarin

Marionette – Enemies

Enemies MarionetteARTIST: Marionette
TITEL: Enemies
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Många skulle nog hävda att det finns ett tak för hur många melodiska death metal-band det får finnas i världen. Visserligen kan man hävda att inom genren vid sidan av storheter som ARCH ENEMY och IN FLAMES finns många band som pockar på uppmärksamhet vilka inte förtjänar denna. Detta gäller inte MARIONETTE vars platta ”Enemies” inte innehåller speciellt mycket nydanande material, men som ändå bevisar för mig att genren inte på långa vägar är utdöd.
Stockholms biskop Caroline Krook sade i en intervju med Fredrik Strage att – jag tror att hårdrock handlar om en längtan att bli berörd på något sätt –  och det blir jag bitvis storligen av MARIONETTEs musik. Bandets stundtals rent lysande begagnande av massiva ackord på keyboard och dess väldigt effektiva harmonier på gitarrer parat med ett i långa stycken massivt matande av 2-takt gör att jag stundtals kapitulerar totalt.
Det finns såklart också downsides till bandets musik – bristen på originalitet är en av dessa, samt att skivan är något för lång vilket ger att den i mina öron upplevs som något segdragen. Hade bandet skurit ner materialet till 9 låtar istället för 12 hade det med rätt urval blivit ett högre betyg.
Men sammantaget gör bandet med Axel Widén på sång, Anton Modig och Aron Parmerud på gitarr, Mikael Medin på bas, Jimmy Olausson på trummor och Linus Johansson på keyboard fler saker rätt än fel, och även om bandet forsar fram i mycket upplogade foror är ”Enemies” en uppvisning av ett band med hängivna musiker som fortfarande berör inom en genre där det verkar fler band som inte förtjänar vår uppmärksamhet. MARIONETTEs ”Enemies” förtjänar våra öron trots vissa brister.