Etikettarkiv: Melodic Death metal

Dark Tranquillity – Moment

ARTIST: Dark Tranquillity
TITEL: Moment
RELEASE: 20/11 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte jag längtat så intensivt efter ett nytt album  från DARK TRANQUILLITY som jag gjort med ”Moment”. I mycket tror jag att anledningen är att föregångsplattan ”Atoma” var en sådan angenäm upplevelse, men också att DT har en djupt sympatisk vibe som jag alltid gillat. Bandet har vidmakthållit sin identitet som banérförare för det klassiska göteborgssoundet, när band som ARCH ENEMY och IN FLAMES har övergivit detta.

Och ”Moment” är en bra platta – jag upplever att bandet medvetet eller omedvetet, det låter jag vara osagt – har skrivit låtar som väl speglar det rådande mentala klimatet under pandemin och verkligen genuint har velat göra en skiva som tröstar snarare än att ruskar om. Och detta grepp funkar väldigt bra i låtar som The Dark Unbroken där Stanne låter oss njuta av hans fantastiska rensång, och Standstill som har ett så oerhört fint intro där Martin Brändström på keyboards får komma fram lite extra. Jag måste faktiskt nämna att jag tycker att just Brändströms arbete lyfter den här skivan några snäpp – maken till förstärkande med små medel får ni leta efter – och det är alltid så smakfullt gjort. Just det smått återhållsamma tycker jag funkar riktigt bra – jag var något oroad att Christopher Amott skulle komma in med ambitionen att lira miljarders toner i solona, men det fick jag äta upp. Gitarrspelet är riktigt fint både från honom och Johan Reinholdz. Att de klarar av att driva på som i fina Phantom Days tror jag inte förvånar många, men de är också mycket skickliga att melodiskt färga materialet som i Ego Deception som innehåller båda dessa element.

Att de enda kvarvarande originalmedlemmarna Stanne på sång och Jivarp på trummor verkar ha växlat ut med de nya medlemmarna Amott och basisten Anders Iwers som kom med redan 2016, men som gör skivdebut med bandet här, gör mig bara glad. DT visar på ”Moment” att de fortfarande har kraften att skriva djupt berörande musik som kanske inte är lika aggressiv som tidigare, men som jag känner är värd både min tid och min uppmärksamhet. Kolla in den.

Mors Principium Est – Seven

ARTIST: Mors Principium Est
TITEL: Seven
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller melodisk döds, det vet ni ju sedan tidigare, då finns det ett antal problem som kan ställa till det för band inom genren. Att hålla sig på rätt sida av de synnerligen konservativa lyssnarna brukar vara ett sådant, tradigt och – i många fall – undermåligt låtskriveri med inte tillräckligt bra melodier samt att inte helt stagnera under genrens regler utan kunna prestera låtar som håller.

MORS PRINCIPIUM EST har, om vi kollar på något så ytligt som snittbetyg på Metal Archives inte haft dessa problem under någon större utsträckning, och med förra skivan ”Embers Of A Dying World” drämde de i med storsläggan och presterade ett album av mycket hög klass.

”Seven” som släpps på fredag fortsätter på samma höga och jämna nivå. Skivan har snurrat på repeat i mina lurar det gångna dygnet, och jag har inte tröttnat än på den. Gitarrarbetet från Andy Gillion är av sådan klass att jag är beredd att utnämna hans insats som en av årets bästa – det är episkt, melodiskt och riffen drivs hem med en sådan makalös övertygelse. Och att hans arbete sitter är viktigt då resten av de instrumentala insatserna är programmerade. Nu märks inte detta alls då dagens teknik är så pass sofistikerad, och i de väsentliga delarna så ångar ”Seven” av kreativ kraft så det räcker och blir över. Mest imponerad är jag av Gillions ypperliga insatser som solist – han ligger hela tiden på rätt sida och levererar solon som gör att jag vill höra mer, men han lirar inte på bekostnad av låtmaterialet.

Ville Viljanen på sång gör en insats av graden som jag förväntar mig av honom. Han har en fint raspig stämma som kontrasterar fint mot musiken och ömsom skaver ömsom stöttar resten av musiken.

”Seven” är en av de mest melodistinna plattorna ni kommer höra i år – att MORS PRINCIPIUM EST sannerligen är ett band som just nu presterar på hög nivå förstår ni av mitt betyg, och gillar man melodisk döds så ska man kolla in den här skivan.

 

Eshtadur – From The Abyss

ARTIST: Eshtadur
TITEL: From The Abyss
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ESHTADUR från Colombia gör det mesta rätt på ”From The Abyss”. Att göra en cover på FIREHOUSEs ”All She Wrote” är inte en av de sakerna, men tack och lov väger resten av skivan upp för detta i mina ögon ganska monumentala klavertramp.

ESHTADUR spelar melodisk dödsmetall, och de gör detta bra. Det finns ett bra driv i nästan alla låtar, tvåtakten dyker upp med stor regelbundenhet, gitarrslingorna är oftast rykande bra, och det låter oerhört mäktigt om bandet.

Att bandets originalitet må vara liten kan vi skriva upp som en radanmärkning – det är svårt att komma med något nytt inom den melodiska dödsmetallen. Men i låtar som Lowborn Bastard, tvåtaktaren The Adverse Side och The Oathbreaker bjuder bandet upp till yster ringdans till stor förnöjsamhet.

Gillar man melodisk döds så funkar ”From The Abyss” helt utmärkt. Bra låtar, bra produktion och rätt stämning gör att jag förlåter det mesta, till och med en genomusel cover.