Etikettarkiv: Melodic Death metal

Skivor

Countless Skies – Glow

Lämna en kommentar

ARTIST: Countless Skies
TITEL: Glow
RELEASE: 4/11 2020
BOLAG: Willowtip

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag drar igång “Glow” och framför allt öppningslåten Tempest så tänker jag på vilket mäktigt inflytande som Finland har haft inom metalscenen. För trots att COUNTLESS SKIES kommer från England så har de gjort en låt som låter som en perfekt finländsk melodeathlåt. Här finns det episka anslaget, melodierna som bölar fram, och faktiskt får mig att uppleva något som kan liknas med sann lycka när basisten Phil Romeo släpper på den mäktigaste rensången jag hört denna sidan ICS Vortex när den norske jätten klämde i som bäst.

Ja, ni fattar att COUNTLESS SKIES sätter ribban ganska högt för sig själva med en sådan inledning. Dessbättre lyckas de leverera även efter öppnaren.

“Glow” är en,  om jag ser till hur bandet lät och förde sig i höjd med debuten “New Dawn” som kom 2016, satans kvalitetshöjning. Jag har lyssnat försvarliga mängder på bägge skivorna, och kan inte säga annat än att bandet växlat upp på samtliga områden. Musicerandet ligger på en högre höjd, sången är bättre, låtarna visar upp en fantastisk variationsrikedom, och produktionen dräper.

Inte minst avslutande tredelade titellåten där man tar i från tårna. Att bandet lite väl tydligt visar sin enorma kärlek till OPETH kan man ha åsikter om. För egen del tycker jag det bara är charmigt, och jag köper det inte minst för att bandet inte stannar vid detta utan broderar ut låten till ett monster till låt, fylld av självförtroende.

Bandet är tydligt med att även ifall Ross King på gitarr och sång, Phil Romeo på bas och sång, James Pratt på gitarr och Nathan Robshaw på trummor sannerligen kan lira på sina instrument, så handlar “Glow” om en samling låtar som skiner och tillåts glänsa. Med tanke på vilket enormt steg som bandet tagit på fyra år sedan debuten så ska det bli väldigt intressant att se var bandet är på nästa skiva. Jag längtar redan efter den.

Skivor

Dark Tranquillity – Moment

Lämna en kommentar

ARTIST: Dark Tranquillity
TITEL: Moment
RELEASE: 20/11 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte jag längtat så intensivt efter ett nytt album  från DARK TRANQUILLITY som jag gjort med “Moment”. I mycket tror jag att anledningen är att föregångsplattan “Atoma” var en sådan angenäm upplevelse, men också att DT har en djupt sympatisk vibe som jag alltid gillat. Bandet har vidmakthållit sin identitet som banérförare för det klassiska göteborgssoundet, när band som ARCH ENEMY och IN FLAMES har övergivit detta.

Och “Moment” är en bra platta – jag upplever att bandet medvetet eller omedvetet, det låter jag vara osagt – har skrivit låtar som väl speglar det rådande mentala klimatet under pandemin och verkligen genuint har velat göra en skiva som tröstar snarare än att ruskar om. Och detta grepp funkar väldigt bra i låtar som The Dark Unbroken där Stanne låter oss njuta av hans fantastiska rensång, och Standstill som har ett så oerhört fint intro där Martin Brändström på keyboards får komma fram lite extra. Jag måste faktiskt nämna att jag tycker att just Brändströms arbete lyfter den här skivan några snäpp – maken till förstärkande med små medel får ni leta efter – och det är alltid så smakfullt gjort. Just det smått återhållsamma tycker jag funkar riktigt bra – jag var något oroad att Christopher Amott skulle komma in med ambitionen att lira miljarders toner i solona, men det fick jag äta upp. Gitarrspelet är riktigt fint både från honom och Johan Reinholdz. Att de klarar av att driva på som i fina Phantom Days tror jag inte förvånar många, men de är också mycket skickliga att melodiskt färga materialet som i Ego Deception som innehåller båda dessa element.

Att de enda kvarvarande originalmedlemmarna Stanne på sång och Jivarp på trummor verkar ha växlat ut med de nya medlemmarna Amott och basisten Anders Iwers som kom med redan 2016, men som gör skivdebut med bandet här, gör mig bara glad. DT visar på “Moment” att de fortfarande har kraften att skriva djupt berörande musik som kanske inte är lika aggressiv som tidigare, men som jag känner är värd både min tid och min uppmärksamhet. Kolla in den.

Skivor

Mors Principium Est – Seven

Lämna en kommentar

ARTIST: Mors Principium Est
TITEL: Seven
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller melodisk döds, det vet ni ju sedan tidigare, då finns det ett antal problem som kan ställa till det för band inom genren. Att hålla sig på rätt sida av de synnerligen konservativa lyssnarna brukar vara ett sådant, tradigt och – i många fall – undermåligt låtskriveri med inte tillräckligt bra melodier samt att inte helt stagnera under genrens regler utan kunna prestera låtar som håller.

MORS PRINCIPIUM EST har, om vi kollar på något så ytligt som snittbetyg på Metal Archives inte haft dessa problem under någon större utsträckning, och med förra skivan “Embers Of A Dying World” drämde de i med storsläggan och presterade ett album av mycket hög klass.

“Seven” som släpps på fredag fortsätter på samma höga och jämna nivå. Skivan har snurrat på repeat i mina lurar det gångna dygnet, och jag har inte tröttnat än på den. Gitarrarbetet från Andy Gillion är av sådan klass att jag är beredd att utnämna hans insats som en av årets bästa – det är episkt, melodiskt och riffen drivs hem med en sådan makalös övertygelse. Och att hans arbete sitter är viktigt då resten av de instrumentala insatserna är programmerade. Nu märks inte detta alls då dagens teknik är så pass sofistikerad, och i de väsentliga delarna så ångar “Seven” av kreativ kraft så det räcker och blir över. Mest imponerad är jag av Gillions ypperliga insatser som solist – han ligger hela tiden på rätt sida och levererar solon som gör att jag vill höra mer, men han lirar inte på bekostnad av låtmaterialet.

Ville Viljanen på sång gör en insats av graden som jag förväntar mig av honom. Han har en fint raspig stämma som kontrasterar fint mot musiken och ömsom skaver ömsom stöttar resten av musiken.

“Seven” är en av de mest melodistinna plattorna ni kommer höra i år – att MORS PRINCIPIUM EST sannerligen är ett band som just nu presterar på hög nivå förstår ni av mitt betyg, och gillar man melodisk döds så ska man kolla in den här skivan.