Etikettarkiv: Melodic Death metal

At The Gates – The Nightmare Of Being

ARTIST: At The Gates
TITEL: The Nightmare Of Being
RELEASE: 2/7 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är sällan svårt att gilla AT THE GATES. Göteborgsbandet har alltid sett till att hålla hög kvalitet, inte minst på de skivor som har gjorts efter att bandet omstartade 2010.

“The Nightmare Of Being” är precis som föregångarna “At War With Reality” och “To Drink From The Night Itself” en trevlig platta. Det är lätt att känna sig hemmastadd i hur ATG låter och hur de skriver låtar. Här finns också ett fång låtar som låter som “klassiska” ATG – patenterat tvåtaktande i Spectre Of Exctinction,  The Paradox och Touched By The White Hands Of Death – som känns som stabila låtar, framför allt den sistnämnda som har ett fantastiskt huvudriff och ett satans driv.

Ändå tycker jag att det blir intressantare när bandet tar ut svängarna och laborerar med inslag som inte har hörts på tidigare plattor. Fina “parentesen” Garden Of Cyrus till exempel, som har ett vilsamt tempo till en början, underbara harmonier och där vad som verkar vara metalmusikers favoritblåsinstrument saxofonen dyker upp och gästspelar.

Eller när bandet leker med symfoniska eller cinematiska inslag som i The Fall Into Time. Då tänder jag till och lyssnar extra uppmärksamt.

Missförstå mig rätt – jag begär inte att AT THE GATES ska kasta hela sin bakkatalog, historia eller identitet överbord. De är fortfarande bättre än en hel massa melodiska dödsmetallband. Men både bandet och vi som lyssnare kan den delen av bandets musik, och jag tror att både vi och bandet är redo för mer utflippade inslag.

Ablaze My Sorrow – Among Ashes And Monoliths

ARTIST: Ablaze My Sorrow
TITEL: Among Ashes And Monoliths
RELEASE: 12/2 2021
BOLAG: Black Lion Records

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag hade förhoppningar på den här skivan. ABLAZE MY SORROW har aldrig tillhört gräddan av de melodiska dödsmetallbanden i världen, men namnet klingade ändå av något visst igenkännande.

Som ni förstår är jag inte speciellt imponerad av skivan. Melodisk döds ska, om den ska funka, kunna sammanfoga både melodi utan att bli för lam och döds utan att bli för aggressiv. Och i dessa dagar dessutom kunna göra något som visar på att genren fortfarande meriterar uppmärksamhet.

“Among Ashes And Monoliths” slinter på hanen rätt så rejält i den sista tredjedelen – låtarna känns daterade och jag har svårt att engagera mig nämnvärt. Att jag tröttnade på skivan redan vid låt nummer fyra, Grit, vid första genomlyssningen tog jag inte som ett gott tecken men tänkte ändå att det kanske lyfter vid fler genomlyssningar? Nä, det gjorde det inte, och trots att det finns vissa delar som jag gillar – exempelvis låten At The Graves Of Giants som har ett härligt driv och ser till att skivan inte halkar ner totalt i diket – så har jag svårt att minnas skivan efter varje genomlyssning.

Under dessa omständigheter så förstår ni att det här är en skiva som hade kunnat bli bra mycket bättre om bandet hade jobbat mycket mer på den, men nu förblir en skiva som lovar runt men håller tunt.

Maestitium – Tale Of The Endless

ARTIST: Maestitium
TITEL: Tale Of The Endless (EP)
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Black Lion

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Ett folkhögskolearbete. Hade en inte gissat att det skulle kunna låta såhär kanske. Men det är enligt uppgift detta som gjort att melodisk death metal-akten MAESTITIUM från Sundsvall kommit till liv och att denna fyraspårs-EP blivit verklighet. Och det ska vi glädjas åt för detta är riktigt bra! Nu är projektets skapare Elias Westrin i och för sig inte ensam i båten här även om det betonas att MAESTITIUM är hans soloprojekt. Med sig på EP:n har han ett gäng kompetenta och erfarna musiker.

Mest meriterad i gruppen är trummisen Nils “Dominator” Fjellström som spelat med band som NETHERBIRD, NORDJEVEL och DARK FUNERAL. Basisten Anton Flodin spelar till vardags även i likaså Sundsvallsbaserade DEATHBREED och Westrin sköter själv gitarr och sång. Som inspiration till musiken anges bland andra de finska banden INSOMNIUM och WOLFHEART.

Som det förstlingsverk det är ser man många tecken på den traditionen detta har sitt ursprung i. Vi checkar av; Bandnamn på latin (=”denna plåga”); Omslagets motiv och färgsättning; Album- och låttitlar (Tale Of The Endless, Song Of The Frezzing Wind osv) – och samtidigt är detta på så många sätt högst älskvärt. För det är också check bland annat på; Riktigt bra melodier; Mer än godkänt framförande; Varierad sång; Bra mix i låtarna; God produktion.

Fyra spår som sagt. The Undying Travail är ett instrumentalt intro. Morning Star, senaste singeln, bjuder bland annat på Westrins snygga growl. Därpå kommande Song Of The Frezzing Wind fortsätter i liknande stil och här bjuder Westin även på fin rensång.  Avslutande titelspåret Tale Of The Endless innehåller som något av alla komponenter på EP:n och är skivans bästa spår.

Jag faller till föga, visserligen inget direkt nytt under stjärnorna här men ett mycket tilltalande exempel, och bevis för, en fortlevande tradition. Helt enkelt ruggigt bra. Jag ser fram emot att få höra mer av Elias Westrin och hans projekt i framtiden och ett planerat fullängdsalbum sägs redan vara på gång.