Etikettarkiv: Metal Blade

Skivor

Brimstone Coven – Black Magic

Lämna en kommentar

imageARTIST: Brimstone Coven
TITEL: Black Magic
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I en tid då osäkerheten och ovissheten tycks större än någonsin kan det kännas bra att se bakåt i historien. De senaste årens retrotrend har med råge tillhandahållit musikaliska snuttefiltar för de som tycker att 60- och 70-talen var årtiondena då musiken var som bäst.

BRIMSTONE COVEN gör en del saker rätt. Snygg stämsång, tidstroget ljud och rätt attityd hör till sakerna jag uppskattar med ”Black Magic”.

Nackdelarna är såklart att dels känns det som om jag har hört detta förut. Risken med att skapa sådan här musik är att det finns lite utrymme för nytänkande – det ligger inte i genrens natur – och dels, och det är min andra invändning, måste du få till verkligt bra låtar för att du ska övertyga i alla fall denna recensenten. Nu bränner det bara till i enstaka låtar som titellåten, efterföljaren Black Unicorn som har ett svinhärligt sväng och otroligt BLACK SABBATH minnande The Seers. Resten av skivan lämnar mig med en känsla av mild uttråkning.

Uppskattar du retrovågen finns det en chans att du kommer gilla ”Black Magic”, men du kommer med stor sannolikhet att känna att det finns bättre skivor därute.

Skivor

Ketzer – Starless

Lämna en kommentar

imageARTIST: Ketzer
TITEL: Starless
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 2/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag varit på elakt humör hade jag kunnat skriva att ja, ”Starless” är ett bra namn på en så intetsägande skiva som denna. Att KETZER haft stora ambitioner står klart – de väljer och vrakar friskt i en strävan att inte vara genrekonformistiska alls. Resultatet blir en extremt riktningslös, intetsägande och ängslig skiva. Det finns prick två låtar som jag tycker håller måttet – When Milk Runs Dry och efterföljande Godface – som innehåller stunder av sväng och riktning. Det gör inte haveriet Shaman’s Dance, ett 11 minuters pekoral som retar mig till max.

I sin strävan att likna TRIBULATION har KETZER skapat en skiva som sannerligen inte borde hamna på någon årsbästalista alls. Känner ni för kontrapunkt till verkligt bra musik, ja, då kanske ni ska kolla in ”Starless”.

Skivor

Cattle Decapitation- The Anthropocene Extinction

Lämna en kommentar

Cattle Decapitation - The Anthropocene ExtinctionARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: The Anthropocene Extinction
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag måste säga att jag är överraskad av CATTLE DECAPITATIONs senaste alster, ”The Anthropocene Extinction”. Jag uppskattade bandet storligen när ”The Harvest Floor” kom ut 2009, och gav skivan en betygsåtta. När ”Monolith Of Inhumanity” kom tre år senare var jag inte lika imponerad, men tyckte ändå att skivan bjöd på stunder av genialitet.

Nu har bandet fått ordning på skutan och levererar en stringent högkvalitativ skiva som på ett väldigt övertygande sätt inkorporerar tyngd med hastighet och vrede.

Varenda låt, med undantag för korta – nästan pausartade stycket – The Burden of Seven Billion uppvisar ett band som fyllt av självförtroende manglar ut den bästa dödsgrindskivan sedan MISERY INDEX ”The Killing Gods” som kom förra året. Då ni kanske vet med er att just den skivan föll mig synnerligen väl på läppen, så förstår ni kanske att ”The Anthropocene Extinction” är en väldigt imponerande skiva.

Balansen mellan det extremt piskdrivna liret och den brutala tyngden med tydligt sväng är fullständigt häpnadsväckande. Kolla in förträffliga Plagueborn, som har en väldigt episk inledning för övrigt, så lovar jag er att nackmusklerna kommer få sin dagliga dos och mer därtill.

Gitarrarbetet signerat Josh Elmore är precis så skruvat som vanligt, och trumspelet från David McGraw exakt så brutalt som denna typ av musik tarvar. Kul också att basisten Derek Engemann ges tydligt utrymme i ljudbilden.

Men den som imponerar mest är sångaren Travis Ryan vars insats är av det mer häpnadsväckande slaget. Registret som Ryan besitter borde få flertalet av sångarna inom extremmetallen att rodna av avundsjuka och gör att skivan blir synnerligen varierad utan att för sakens skull avvika från den extrema foran.

”The Anthropocene Extinction” visar med kraft att CATTLE DECAPITATION är ett band att räkna med. Jag utesluter inte att skivan kan dyka upp på en framtida årsbästalista.