Etikettarkiv: Pharaoh

Hot or not? – Juni 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The Symbolic Nature Of Terms
ARTIST: Hannes Grossmann
VALD AV: Martin

Amelie: Det stampar på, tryggt och säkert, stilfullt och med hög musikalisk kvalitet. Absolut lyssningsbart men spännande? Knappast. Landar för min del i ”helt okej bakgrundsmusik”.
Robert: Säg ordet “ungkarl” flera gånger snabbt i rad: ungkarlungkarlungkarlungkarlungkarlrunkar… slutordet säger det mesta om hur dessa musiker vill visa upp att man är just musiker. Duktiga såna, och låten är egentligen inte dålig –  men det är skapat för och med hjärnan. Hjärta och känsla göre sig icke besvär. Detta är inget för mig.
Fredrik: Habil och kompetent utförd, men överlag ganska trist, dödsmetall. Det tuggar väl på rätt okej, men det händer liksom inget som riktigt förmår engagera. Next, please.

LÅT: Lost In The Waves
ARTIST: PHARAOH
VALD AV: Robert

Amelie: Melodiskt så det förslår och även om det känns som att en hört melodin många, många gånger förr så duger det i alla falla att höra ännu en gång – och ännu en. Omgångens starkaste.
Martin: Alltså, den här låten har vuxit med varje lyssning. Nu har jag svårt att inte uppskatta det fantastiska svänget som PHARAOH dukar upp. Den underbara gitarrtonen gillar jag också, och sången är fantastisk!
Fredrik: Vid en första genomlyssning kändes denna lite enahanda, men vid ytterligare genomlyssningar upptäcks nyanser och detaljer. Lost In The Waves visar sig vara ett ganska charmigt nummer, som förtjänstfullt blandar hjälterock med thrash och en märkbar dos riktigt tidiga SCORPIONS. Trallvänlig refräng och fet avslutning!

LÅTBlood And Envy
ARTISTThe Great Discord
VALD AVFredrik
Robert: THE GREAT DISCORD går ju inte i upptrampade stigar och mixar helt efter eget behag. Ibland blir det lysande, ibland mindre bra – men alltid intressant. Blood And Envy är inte det bästa eller mest originella man skapat – därtill är de ganska tråkiga RAMMSTEIN-influenserna (se där ett oerhört överskattat band!) lite för starka, men… ändå. De har det, det där säregna soundet som gör att det sticker ut!
Martin: Låt vara att THE GREAT DISCORD är ett av de band som jag uppskattar enormt mycket och att influensen av RAMMSTEIN i den här låten kanske inte faller alla på läppen – jag har vansinnigt svårt att inte gilla detta! Det är mäktigt, pompöst nästan, och så Fia Kempes sång som ju alltid levererar. Stekhett!
Amelie: Inleds maffigt och lovande. Avslutningen är pampig. Och visst är det kvalitet i sången och i låten som helhet men det här är bara inte vad jag personligen gillar.

LÅT: Hate Cloak
ARTIST: Darkthrone
VALD AV: Amelie

Fredrik: Bitvis rätt sköna riff, och den ganska fattiga produktionen passar nu faktiskt materialet rätt bra. Bitvis får jag nästan lite vibbar av tidiga METALLICA, tro det eller ej. Så inte helt oävet, men låten är för lång och sånginsatsen i ärlighetens namn inte alltför jäkla het. Så för min del ett rätt svalt helhetsintryck.
Robert: Det går kanske nästan inte att beskriva hur “trve” DARKTHRONE är, och det är inte för att de bränner kyrkor och bor i skogen. Det är för att man fortfarande, 19 plattor och 30 år in i karriären orkar hitta nyanser i sin musik och influeras av andra lika som man ger tillbaka till scenen. Hate Cloak är lite för lång och enformig för att få upp mig i brygga, men det spelar ingen roll. Herrar Nocturno Culto och Fenriz levererar som vanligt ändå!
Martin: Jag borde inte gilla detta så mycket som jag gör. Trots att produktionen skaver och att låten är alldeles för lång egentligen, nog fan ormar den sig in i hjärnan! Oreserverad kärlek är det inte, och det kommer det sannolikt aldrig att bli mellan mig och DARKTHRONE – för det tarvas bas!