Etikettarkiv: pop

Skivor

Deafheaven – Infinite Granite

Lämna en kommentar

ARTIST: DEAFHEAVEN
TITEL: ”Infinite Granite
RELEASE: 2021
BOLAG:  Sargent House Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Huruvida du kommer att tycka om amerikanska DEAFHEAVENs femte fullängdsgiv ”Infinite Granite” beror sannolikt på vilka förväntningar du har. Bandets debut ”Sunbather” var en råbarkad och relativt hård historia, till fullo med båda benen i black metal-genren. Förvisso var låtarna långa och vindlande, med bandets fantastiska förmåga att varva mer lågmälda partier med crescendon, men ändock: det var blastbeasts och skriksång för hela slanten. En riktigt bra skiva, och sedan dess har bandet utforskat sin låtskrivarkonst samtidigt som man rört sig bort från just black metal. Fortfarande sanna till hur man vill starta lite försiktigt för att bygga upp en spänning i musiken så var förra plattan ”Ordinary Corrupt Human Love” en skiva som hade mer gemensamt med exempelvis COLDPLAY än till exempel WOLVES OF THE THRONE ROOM. Mer pop, avskalat och lågmält än skrikande i skogen helt enkelt – utan att känslan egentligen var annorlunda.

Så: var du besviken på just ”Ordinary Corrupt Human Love” och tycker att DEAFHEAVEN sålt ut sig för att man utforskar musiken den väg man gör kommer du hata den här plattan. ”Infinite Granite” tar nämligen steget fullt ut och lämnar black metal-skogen bakom sig. Fortfarande är bandets musik som att stirra på ett förbipasserande landskap genom rutan när man åker tåg eller buss, men det är avskalat. Indiepop. Gamla band som POPSICLE eller för den delen underskattade THE BEAR QUARTET petar på nostalginerven när man sjunker in i ”Infinite Granite”.  Har du inte hört bandet förr eller tillåter dig att lyssna utan förutfattade meningar är det här en fantastisk skiva som växer för varje varv.

Låtar som In Blur, Great Mass Of Colour, The Gnashing eller Neptune Raining Diamonds träffar i hjärtat. Bäst är nog duon Lament Of Wasps och Villain som tillsammans med avslutande Mombasa har mest kvar av bandets gamla shoegaze-black metal i sitt avslutande crescendo, men skivan som helhet är en resa. Kliv på och följ med!

Skivor

Silver Lake By Esa Holopainen – S/t

Lämna en kommentar

ARTIST: SILVER LAKE by Esa Holopainen
TITEL: ”Silver Lake”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

En del skivor vill man gilla mer än vad man egentligen gör. Detta är motsatsen – ända sedan singeln/videon till Storm med Håkan Hemlin på sång släpptes har jag velat såga SILVER LAKE, AMORPHIS-gitarristen Esa Holopainens soloprojekt – men det går liksom inte. Motvilligt ska det erkännas att.. ja.. jag gillar ju den här skivan. I alla fall till allra största delen, låten med Nordman-Håkan är trevlig nog men får min ändå alltid att tänka på Nilecitys geniala parodi på Laglöst Land. Dessutom finns ett par låtar som faller lite platt, som det talade ordet på finska i Alkusointu, men i stort är detta en riktigt fin platta trots alla farhågor.

Mer än en artist har genom åren gått i fällan och gjort en soloskiva som är mer eller mindre en kopia av det ordinarie åtagandets sound, men detta undviker Esa elegant. Låtarna har väldigt olika typer av vokalister, och låtarna får således en touch som är något helt annat. Jonas Renkse gästar på låtarna Sentiment och Apprentice med resultatet att det låter svävande och vackert KATATONIA medan Einar Solbergs (LEPROUS) gästinspel på Ray Of Light innebär en form av… COLDPLAY-pop (?) som resulterar i skivans kanske starkaste spår. Lägg sedan till Björn ”Speed” Strid  (SOILWORK, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA), en viss Tomi Joutsen (AMORPHIS) och Anneke van Giersbergen (kanske mest känd från holländska THE GATHERING och sina inspel i AYREON) så har du en jäkla spännvidd. Och så Nordman-Håkan då, inte att förglömma.

Betyget lutar uppåt snarare än neråt, och detta är dryga 37 minuter som sätter ett leende på läpparna på sin lyssnare… oavsett vad man vill och tror på förhand!

Skivor

The Pretty Reckless – Death By Rock And Roll

Lämna en kommentar

ARTIST: THE PRETTY RECKLESS
TITEL: ”Death By Rock And Roll”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Century Media/Goin’ Down Inc

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE PRETTY RECKLESS är tillbaka med sitt fjärde album ”Death By Rock And Roll” och allt är sig likt; attityden och uppkäftigheten bor granne med medkänslan och den där magiska touchen när det gäller att skriva låtar. Redan från starten visar bandet verkligen var skåpet ska stå med den smått hänförande titellåten, efterföljande Matt Cameron & Kim Thayil-gästade Only Love Can Save Me Now (japp, det doftar SOUNDGARDEN!) samt So It Went med Tom Morello som gäst. Lägg till att andrasingeln 25 med sin otroligt starka text ligger som spår 4 så har du facit på hur man startar en eld. Det enda problemet?

Eld är svårt att kontrollera.

Under efterföljande spår bjuder bandet på såväl höjdpunkter (Witches Burn eller fantastiska pop/soul/americana-låten Rock And Roll Heaven, kanske skivans starkaste spår!) som bottennapp (Got So High är måhända utlämnande men också trist, ett omdöme som också passar på Turning Gold som liksom är definitionen på utfyllnad… ). Det brinner ibland, det glöder ibland. Och ibland blir det mest aska. På det hela taget är det ändå ett vitalt och berörande band, och det beror till största delen på Taylor Momsen. Det går faktiskt inte att skriva om den här skivan utan att beröra henne, frontfiguren.

Hon svär, bråkar och är utåtagerande på ett sätt som är rent av alarmerande.  Allt hon gör visar att hon är är granne med kaoz, i attityden och livet, och hon skyr inga medel för att framkalla en reaktion. Det må vara med sin egen kropp (kolla in omslaget) eller texter om sin egen sårbarhet eller vägran att infinna sig i ledet. Men… hon kommer undan med det, för sällan eller aldrig hör man en sångerska med DEN DÄR FÖRMÅGAN att trolbinda och förmedla vad hon känner. Texterna är glasklara. låtarna likaså. Och sången?

Jävlart fantastisk.

THE PRETTY RECKLESS lämnar dig sällan oberörd, oavsett om du älskar dem, hatar dem eller ens om du hamnar mitt emellan.