Etikettarkiv: post-rock

Skivor

Methadone Skies – Retrofuture Caveman

Lämna en kommentar

ARTIST: Methadone Skies
TITEL: Retrofuture Caveman
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Haywire Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har alltid hyst en kärlek till helt instrumental musik, jag skyller detta på min uppväxt inom den kommunala musikskolan hemma i Karlskrona. Jag är inte genrespecifik när det kommer till instrumental musik – är det bra så är det bra – men jag blir lite extra till mig när det kommer till instrumentala plattor inom metallen.

METHADONE SKIES är från Timisoara i Rumänien, och jag hade inte hört bandet innan jag tryckte igång promon till ”Retrofuture Caveman”. Genrebenämningen stod som psych, doom och post-rock vilket inte direkt avskräckte, inte heller låtarnas längd för här får ni vara beredda på långa låtar.

Desto bättre att METHADONE SKIES verkligen ser till att späcka låtarna med innehåll och sannerligen är oerhört skickliga på att bygga upp sina låtar. Inledande tillika titellåten börjar oerhört fluffigt. Jag älskar låtar som inleds med bara bas och trummor. Det är en nästan drömartad inledning på den här låten som växer ut till ett veritabelt monster i slutet. Oerhört bra. Jag blev djupt berörd redan vid första lyssningen och tänkte att om resten av skivan är lika bra så kommer detta att bli helt magiskt.

Jag älskar hur bandet skickligt får mig att tänka på andra ytterst förträffliga band som IF THESE TREES COULD TALK eller RUSSIAN CIRCLES under lyssningen, men såklart gör en väldigt egen grej av sin musik.

”Retrofuture Caveman” är en skiva att vila i, sluta ögonen och bara njuta. Det är inte den hårdaste skivan ni kommer höra i år, men den är en triumf i att bygga stämningar som bjuder på flera dimensioner.

Skivor

If These Trees Could Talk – The Bones Of A Dying World

Lämna en kommentar

imageARTIST: If These Trees Could Talk
TITEL: The Bones Of A Dying World
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Har ni känsla för feeling? Instrumentala post-rockbandet IF THESE TREES COULD TALK har det i vilket fall. Jag drabbas av samma känslostorm när jag lyssnar på bandets kommande platta ”The Bones Of A Dying World” som jag hamnade i när KHOMA släppte ”The Second Wave”, låt vara att svenskarna är snäppen hårdare än bandet från Akron i Ohio.

”The Bones Of A Dying World” är utan tvekan bandets hittills bästa och mest känslomässiga släpp och bandet verkar ha gått loss hårt i studion för varenda låt formligen vibrerar av patos.

ITTCT är verkliga genier på att faktiskt göra något av att de är tre gitarrister. Hur många band med tre gitarrister finns det inte som enbart låter den tredje dubblera vad nummer två gör? Jeff Kalal, Cody Keller och Michael Socrates jobbar inte alls så, utan låter melodier och slingor vävas in i varandra på sätt som tycks möjliga att variera i det oändliga.

Trummisen Zack Kelly och basisten Tom Fihe gör ett bra jobb även de, men det handlar ytterst lite om att framhäva sig själva på bekostnad av vare sig låtarna eller gitarrspelet.

Genomgående är det rent dräpande vackra låtar som bjuds. Från inledande Solstice till avslutaren One Sky Above Us tar ITTCT ett fast, bestämt men också ömt grepp om lyssnaren och övertygar mig om att detta är inte bara bandets bästa skiva någonsin, det är ett av de vackraste och mest stringent genomarbetade albumen vi kommer få höra under 2016.

Skivor

One Inch Giant – Malva

Lämna en kommentar

ARTIST: One Inch Giant
TITEL: Malva
RELEASE: 2011
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Göteborgska ONE INCH GIANT har inte många år på nacken, det är närmare bestämt 2 år sedan bandet inledde sin musikalisk resa. Trots det har de redan hunnit med att beträda scenen på flera av Göteborgs mer välkända hårdrockställen såsom Musikens Hus, Sticky Fingers samt Belsepub. ONE INCH GIANT består av Gabriel Lugo Mendéz på gitarr, Gabriel Ek på trummor, Axel Berglund på bas samt Filip Åstrand på sång. De toner som bjuds får en att vända blickarna mot sjuttiotalet, där de hämtat merparten av sin inspiration. Nedstämda släpande gitarrer och framförallt en ljudbild som gör att en referens till KYUSS även känns helt befogad.

Fullängdsdebuten ”Malva” har definitivt potential, men större delen av låtarna saknar dynamik. Det blir trist helt enkelt, mycket beroende på att sången är enformig och tempot inte varieras märkbart. Filip Åstrand som stundtals påminner mig lite om den nu tyvärr bortgångne Layne Stayley, har dock en skön känsla i sången trots att tonsäkerheten inte känns klockren alla gånger. Utveckling av röstresurserna, förslagsvis högre tonläge emellanåt hade bara gynnat musikens framtoning, för när detta väl görs, låter det riktigt bra. Stundom blixtrar det till med starka melodier och riktigt feta riff som i favoriten Echoes Of The Night.

Med att fortsätta att skriva låtar och framförallt att turnera så mycket möjligt, ser jag att ONE INCH GIANT kan bli några att räkna med i framtiden. Men det är ett extremt hårt musikklimat där ute, konkurrensen är stenhård. Därför är det a och o att hitta en egen identitet. För att skapa unik musik krävs unika influenser, som en vis man en gång sade.